Hej bloggen!
Herregud så trött jag är. Vet inte om jag någonsin har varit så här trött förut. Det har jag väl förmodligen, om inte annat så i september-oktober 2014 när Björn var liten bebis, men det har jag förträngt. Lova sover i n t e. Hon har börjat vara vaken mer på dagtid vilket jag tänkte skulle vara ett bra tecken, men det innebär mest bara att hon sover lite mindre totalt sett över ett dygn, inte att hon tar igen det på natten direkt. Inatt var Erik uppe med henne till ett och sen bytte jag av, vi hängde till klockan sex när jag gav upp och Erik fick ta över igen. Hon blandar klarvaken och nöjd, klarvaken och missnöjd, arg, ont-i-magen-skrikande och ammande. Hon somnar alltid när vi ammar men vaknar samma sekund som jag så mycket som funderar över att försöka lägga ifrån mig henne. Enda stunden nattetid som hon faktiskt sover är om man sitter rätt upp och ner med henne i famnen.
Men det här underbara vädret hjälper ju helt klart till att hålla humöret uppe i alla fall. Jag har så smått börjat uppfylla en av mina målsättningar. När jag hade som ondast och var som tröttast under graviditeten drömde jag om att få komma ut och ta promenader igen. Och den här veckan har jag faktiskt kunnat börja med det. Långsamt och inte så långa sträckor, men ändå, helt fantastiskt skönt!!
Vi har invigt dubbelvagnen och varit på biblan.
