mammaglitter.se

Jag har råkat ramla över en blogg som jag bara känner att jag måste dela med mig av. Jag kanske har dålig humor men jag skrattar så jag gråter. Kan typ inte läsa den i sängen för då väcker jag Björn. Det är en man som har fått ett sånt där fejkmail ni vet, där de påstår att en avlägsen släkting till dig eller åtminstone någon med samma efternamn som dig har avlidit och efterlämnat en stor summa pengar, och att du nu ska få del av det bara du skickar över alla dina kontouppgifter. Det är bara det att den här mannen som fått mailet har svarat, och har en lång mailkonversation med personen som skickat mailet. Det uppdateras hela tiden allteftersom någon av dem skriver ett nytt mail. Jag tänker inte gå in på detaljer, vill inte spoila nåt för er, men IN OCH LÄS, lovar att det är kul! :)

 

Bloggen heter Till minne av Khan Ohlsson och du hittar den här. 

 

Jag har några saker som står på min att göra-lista för den här graviditeten som jag liksom skjutit på ett bra tag nu. 14 mars har känts så oändligt långt bort. Men imorgon går vi in i februari och jag går in i vecka 35 så det börjar helt klart närma sig. Förlossningsbrevet är en av de sakerna. Med John där i vecka 24 hade jag väl knappt hunnit fundera på om det var något man borde skriva eller inte, men med Björn skrev jag ett, och jag har i efterhand tyckt att det var väldigt bra. Alla barnmorskor som hade ansvar för oss under det knappa dygn min förlossning pågick tog sig verkligen tid att läsa det och det kändes att de gjorde sitt yttersta för att vi skulle få det som vi ville. Nu var det väl inte direkt några jättekrav vi ställde, haha, men till exempel att vi gärna inte ville bli lämnade ensamma alltför mycket eftersom både Erik och jag upplevde en stor oro inför att något skulle gå snett, och så skrev jag ner lite hur jag tänkte om smärtlindring. Allt sånt som är skönt att slippa ha i huvudet (och framför allt lyckas förmedla) när man är mitt inne i en förlossning. 

 

Efter att jag virkat nästan 30 pannband till Musikhjälpen innan jul kände jag att jag behövde en liten paus. Jag var inte fullt lika inspirerad till virkning på en stund om en säger så :) Men nu har det gått några veckor och det börjar klia i fingrarna igen. Det är ju fortfarande en utmärkt sysselsättning för en person som inte kan röra sig så mycket.

 

Så härom kvällen letade jag fram mönstret på bläckfiskar. När vi precis kommit tillbaka från neonatalavdelningen på Akademiska i mars 2013 fick jag höra talas om bläckfiskprojektet, tror att det var ganska nytt då. Det var en rörelse som uppmanade folk att virka små bläckfiskar och skänka till neonatalavdelningar runt om i landet. Bläckfisken skulle vara ett bra gosedjur för att den ger trygghet till de små eftersom armarna påminner om navelsträngen. Fantastiskt gulligt. Och givetvis även applicerbart på fullgångna spädisar, så jag virkade några då till vänner som fick barn. Och nu har jag virkat en till lillasyster.

 

 

Och så får Björn en liten björn när jag ändå var igång. Men huvudet blev fasligt rangligt så det får bli en fastsydd halsduk också så vi inte riskerar en huvudlösing. Ska bara sy fast de där armarna också, och några ögon kanske. Känns som att den här nallen riskerar att bli ett UFO (unfinished object) men jag ska verkligen försöka se till att göra klart den :)

 

 

Vill du också prova att virka en bläckfisk hittar du mönstret här, bara du kan det absolut mest grundläggande med virkning så är det inte alls svårt, det räcker att kunna göra vanliga fasta maskor, luftmaskor och smygmaskor!