#medvilkenrätt - nu VRÅLAR Sveriges kvinnliga jurister!

Jag har tillsammans med 5 964 andra kvinnliga jurister i helgen skrivit under uppropet #medvilkenrätt, vilket ni säkert hört talas om och annars kan läsa om här
 
 
 
Jag tycker att det är så helt bedrövligt att läsa vittnesmålen som de utsatta kvinnorna har lämnat. Jag har skrivit under uppropet för att visa att jag helt står bakom det och tycker att det är fantastiskt bra, och inte för att jag själv har blivit utsatt. Jag har haft "turen" att klara mig undan trakasserier på mina arbetsplatser och arbetar just nu på en enhet där i alla fall jag upplever att vi har ett väldigt bra klimat och fin stämning, men jag kan ju tyvärr inte säga att jag blir förvånad över berättelserna. Och det säger jag både i egenskap av jurist och i egenskap av kvinna i största allmänhet. För även om Sverige på många sätt är ett föregångsland vad gäller jämställdhet så har vi uppenbarligen lååång väg kvar. 
 
Men 5 965 är en helt svindlande siffra. Det systerskap som vi genom facebook fått ta del av när artikeln skulle skrivas liknar ingenting annat jag varit med om, på bara några dygn mobiliserades över 14 000 kvinnor som en enda stor jättekraft, vilket resulterade i nästan 6 000 underskrifter. Och det häftiga är att det vrålas på så många håll just nu. Skådespelare, sångare, dansare kliver fram. Det känns inte längre som frågan är OM någon mer yrkesgrupp kommer kliva fram utan bara VILKEN som står näst på tur. Det har pratats om att den här nya kvinnorörelsen är det största som hänt sedan rösträtten. Det känns så bra och stort att få vara med på ett hörn. För vi skriver ju faktiskt historia just nu. Någon typ av förändring kommer komma ur det här. Det gör det redan. Flera personer har polisanmälts till följd av #tystnadtagning till exempel, och det är bara början. 
 
Och framför allt tror jag att det är viktigt, och det är också det som är en väsentlig pelare i juristernas upprop, att tystnadskulturen måste brytas. Vi måste tillsammans skapa ett klimat där du vågar säga till om du blir illa behandlad. Där du KAN säga till utan att riskera din karriär. 
 
 
 
Även om det på många sätt är dyster statistik och för jävligt att det här uppropet ens ska behöva göras känner jag mig spänd av förväntan inför vad som kommer härnäst. För vår skull och för kommande generationer. 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 

Livet och döden och alla barnen

Idag har vi varit på kyrkogården hos vår johnpojke. Jag orkade bara inte under allhelgonahelgen. Jag brukar tycka att det är så fantastiskt vackert där just den helgen med alla ljus och mycket folk, men det gick inte i år. Jag var med och sjöng i kören på minnesgudstjänsten för första gången på länge men kände mig bara tom. Jag kan reagera lite så ibland, att jag liksom inte ORKAR sörja när det förväntas av mig. Sorgen finns där hela tiden ändå, vare sig man vill det eller inte, så ibland får det vara ok att bara koppla bort den. Idag däremot ville den fram och då fick den komma. Björn sover hos sin mormor och morfar den här helgen så jag, Erik och Lova gick till graven och grät en skvätt nu ikväll. Jag tänker mycket på hur allt skulle kunna vara. Kanske inte egentligen på hur allt skulle vara om John fortfarande levde för det är så abstrakt. Han hade förmodligen varit kraftigt skadad på grund av all syrebrist han utsattes för de sista dagarna av hans lilla liv, och om han hade levt hade ju inte Björn funnits vilket jag inte ens vill tänka på.  Men jag tänker mycket på hur erfarenheten har påverkat oss. Har påverkat mig. På många sätt tänker jag att det har påverkat mig positivt. Jag har fått ett helt annat perspektiv på tillvaron och på vad som är viktigt och inte. Mina prioriteringar har ändrats. Men samtidigt undrar jag hur jag skulle MÅ om det inte hade hänt. Alla människor drabbas i mer eller mindre stor utsträckning av sorger genom livet. Många i unga år. Men tack och lov är det inte alltför många som tvingas begrava sitt barn innan man själv hunnit fylla 30. Min bästa vän sa efter begravningen att hon tyckte att Erik och jag hade sett så otroligt vuxna ut där och då. Och lite så var det kanske. Vi tvingades verkligen att bli vuxna på ett sätt som man kanske inte nödvändigtvis ska behöva bli förrän långt senare. Och jag har varit så trött, så oändligt trött. 
 
Efter att John dog bestämde jag mig för att aldrig oroa mig över småsaker mer. Det hade man inget för ändå och nu hade det värsta hänt och det hade inte hänt vare sig mer eller mindre beroende på hur mycket jag hade oroat mig innan, oron hade bara resulterat i att jag mått sämre. Det är en fin tanke och jag önskar att jag kunde leva efter den, men den blev svårare när Björn kom och ännu svårare nu med Lova också. Man blir så smärtsamt medveten om sina egna begränsningar när man har barn. Om sin egen ändlighet. Om deras ändlighet. Tänk om de skulle bli sjuka. Jag oroar mig ofta för dem. Och tänk om något skulle hända mig eller Erik. 
 
När jag var gravid med Björn körde jag bara på. Jag var så inställd på att nu skulle det bli ett levande barn, till vilket pris som helst. Det fanns egentligen inte så mycket att oroa sig över mer än att han mådde bra, och det gjorde han hela vägen. Graviditeten med Lova blev något helt annat. För nu fanns ju Björn. Nu började jag istället oroa mig för mig själv. Tänk om jag skulle bli sjuk? Tänk om jag inte skulle klara mig den här gången? Det blev plötsligt så mycket mer viktigt när det fanns någon som på riktigt var beroende av mig. 
 
Jag kan tänka mig att de flesta föräldrar känner av liknande tankar nångång då och då, att det nog är fullt naturligt. Men ibland kan jag inte låta bli att undra över om jag hade varit mer förskonad från dem om jag inte hade behövt få den erfarenhet jag har idag. Jag kan inte låta bli att fundera över om jag hade varit en lite gladare, lugnare person. Men en annan sak som jag också fått med mig av allt detta är att det är ingen idé att fundera över hur livet hade kunnat vara, eller hur jag själv hade kunnat göra. Jag har min stund på jorden nu och jag har den med två helt perfekta, underbara ungar och en fantastisk make. Det är gott så.
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter

Alla borde skaffa en Bullet Journal!

Här kommer ett predikande inlägg. Jag blir lätt lite hyper när jag hittar nåt nytt jag gillar, jag skulle LÄTT kunna jobba på TV-shop som en sån som demonstrerar slicerdicerplus-skärapparat och superduperslimtrim-träningsmaskin och allt vad de heter. Hittar jag nåt jag gillar kan jag liksom inte sluta prata om det och tipsa om det till höger och vänster.
 
Så varsågoda kära bloggläsare, turen har nu kommit till er. 
 
Jag la ut ett foto på bloggens facebooksida härom dagen där jag satt i Björns rum och grejade med min Bullet Journal och fick då frågan vad det var för nåt. Insåg då direkt att det här ju bara är något jag överröst mina instagramföljare med, jag har inte bloggat om det. Förrän nu!!
 
Jag har alltså börjat med bullet journaling (högst oklart hur det försvenskas och böjs) och det är nog bland det bästa jag gjort på länge. Jag har typ jämt varit något av en teknikmotståndare vad gäller att ha sin almanacka och alla viktiga datum och kom ihåg-grejer i telefonen eller på datorn. Jag har alltid sprungit runt med en kalender i väskan och skrivit med fina pennor. Och en Bullet Journal är just det, en kalender. Eller egentligen inte ens det. I grund och botten är den ett anteckningsblock. Vilket som går bra, men som namnet antyder används ofta böcker med prickade sidor (istället för blanka/rutiga/randiga). Och du lägger upp kalendern precis som du vill, du skapar den liksom. I början tyckte jag att det lät helt sjukt jobbigt, att sitta och rita upp månadsöversikter och sånt, så onödigt när man bara kan köpa en färdig almanacka.
 
Men man kan ju få den precis som man vill!
 
Och tycker man som jag dessutom om att rita och pyssla är det ännu bättre. Och den rymmer så mycket mer än bara en vanlig almanacka, för du bestämmer ju allt eftersom hur du vill lägga upp den. Och kan samla allt på samma ställe, allt som du i vanliga fall skulle ha skrivit på kom ihåg-lappar eller i särskilda anteckningsblock kan du samla i din Bullet Journal tillsammans med almanackan. Det blir som almanacka, dagbok, idébok och kom ihåg-lappar i ett. 
 
Min kamera mår inte så bra, jag lyckas inte riktigt få till skärpan, men jag tog några kort på min oktober så ni kan få se lite hur jag menar i alla fall. 
 
Jag börjar med en "framsida" för varje månad, mest för att det är roligt att måla och det blir en tydlig inledning på den nya månaden. Det finns hur mycket inspiration som helst att hitta på Pinterest!
 
 
Sen gör jag en månadsöversikt där jag kan skriva in saker som händer, precis som i en vanlig almanacka.
 
 
Sen brukar jag också göra en veckoöversikt där jag skriver upp sånt som jag behöver komma ihåg i veckan. Och sen gör jag dag för dag. Nu när jag ammar slarvar jag tyvärr jättemycket med att dricka vatten så mitt vattendrickande har fått en egen liten ruta varje dag för att jag ska komma ihåg. Är det inte konstigt (och praktiskt) att det är så mycket mer motiverande att dricka vatten om man får fylla i ett litet blått glas efteråt...? Och så en Att göra-lista. Jag brukar också skriva upp vad vi ska äta och när dagen är slut skriver jag nån liten rad om vad som hänt under dagen, som dagbok i miniformat. 
 
 
Det är såklart inte alla dagar jag hinner pyssla så här mycket (passar ju på att visa er några av de finare uppslagen) men det är dels väldigt bra för en rörig hjärna att få lite styr på dagarna och dels väldigt meditativt att sitta och fixa med den. När jag hinner och orkar ritar jag fina bilder och satsar på layouten och andra dagar skriver jag bara rakt upp och ner.
 
Bakifrån i boken gör jag andra typer av uppslag. Jag skriver upp när jag pratat med Björns läkare, idéer till skrivkursen jag gick förut, och jag har också gjort ett städschema med saker som behöver göras i veckan. Då använder jag en penna med suddbart bläck och bockar för med så att jag när veckan är slut bara kan sudda ut bockarna och börja om. Nästa projekt ska bli ett juluppslag med julklappsförslag och sånt jag vill baka till jul t ex. 
 
 
 
Som ni säkert hör tycker jag att det här är jättekul. Det är liksom en kombination av kreativitet och uppstyrdhet. Känner du dig det minsta sugen tycker jag definitivt att du ska prova. Ett vanligt block, några tuschpennor och en linjal kommer du hur långt som helst på. För att inte tala om om du dessutom adderar Pinterest till ekvationen. Vill du läsa lite mer om Bullet Journal kan du göra det här
 
Hoppas att jag har inspirerat nån mer till att prova på!! :)
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!