När jullängtan slår till

När jullängtan slår till är det himla fint att ha en blogg. Med ett arkiv fullt av gottiga julinlägg. 

(null)

Då kan en t ex drömma sig iväg till små adventsgranar och gulliga, julpysslande ungar. 

(null)

En kan fundera över hur arga tomten har det i förrådet, om han börjar längta fram. 

(null)

Och så kan en klura på när det egentligen är optimalt att dra igång första pepparkaksbaket...

(null)

...och på hur många dinosaurier det ska vara i julbyn i år. 

(null)

En kan klura på var Nisse kan tänkas vilja ha sin dörr här i nya huset...

(null)

...och drömma sig bort till ett riktigt isigt, frostigt vinterlandskap.

Ja, när jullängtan slår till är det sannerligen himla fint att ha en blogg.


lj gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna  trycka på det lilla hjärtat längst ned . Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

En tur till Småland

Förra helgen åkte jag, min mamma och min syster till Småland. Närmare bestämt Eksjö och Ralingsås. 
 
I Corona-tider har det inte varit roligt att ha en 94-årig gammelfaster boendes långt bort i Småland. Hon är pigg men hör inte så bra, så det är svårt att prata i telefon. Och vi har ju förstås inte vågat åka och hälsa på. Det går ju inte heller att bara "svänga förbi" direkt. Men så visade det vackert väder förra helgen så då bokade vi oss boende i ett litet torp på Ralingsåsgården med utsikt över sjön Ralången, och så drog vi på roadtrip. Vi fick två fina fikastunder utomhus med Eva.
 
 
Och så ett helt fantastiskt vackert boende. Vi tog en promenad på kvällen och för min del var det nog sommarens vackraste kväll. Tänkte att jag ska bjuda er på lite småländsk sommarkväll.
 
 
 
Vårt mysiga 1700-talstorp. Med utsikt över ängar åt ena hållet, och sjön Ralången åt andra. 
 
 
 
Vi lämnade campingområdet och tog en lång tur längs landsvägen i den lilla byn Ralången. Så mycket helt fantastiskt fina hus och trädgårdar, och ljuset. Ljuset. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag uppskattade den här humorn... :)
 
 
Det fanns även ett fint vattenfall med tillhörande mysigt litet trädgårdscafé alldeles i närheten av vårt boende. Stalpet hette det. Men det får bli nästa gång, nu prioriterade vi att hänga i Eksjö när vi ändå åkt så långt. 
 
 
Det kändes så bra att få åka och hälsa på henne och skönt att kunna göra det på ett Corona-säkert sätt. Sen blev vår vackra sommarkväll ute på landet en riktig bonus. 
 
 
lj gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Några rader om ett bord

Stilla. Barn som sover lugnt på övervåningen. En sakta bris i grannens vimpel. Solljuset som fortfarande blänker i flaggstångens gyllene topp. Fastän klockan passerat nio. Ljuset. Inte detsamma som i mitten av juni, juninätterna som aldrig tycks blunda. Men ändå det välsignade juliljuset. Att klockan passerat nio och solen fortfarande kastar sina gyllene blänk.

 

Nick Cave på tv:n i rummet bredvid. En livestreamad konsert. Cave ensam i Alexandra Palace. Han och ett piano. Och min man. I soffan. Lyssnande och inkännande. Han har sett fram emot det. Köpt biljett. Och chips. Vännerna som skulle komma är sjuka. Man träffas inte som man brukar på grund av Coronan. Vid snuva får man stanna hemma, det har Tegnell sagt, och då gör man så. Åh vad jag hoppas att alla gör så.

 

Pianomusiken letar sig in till mig i gästrummet. Sittande vid mitt 1800-talsbord. Det som stått i en gammal ladugård men fått ett nytt, älskat liv hemma hos oss. Med min helt nya dator. Från 2020. I ett enkelt och självklart samspel. Bordet som sett så mycket, fullt av revor och rispor och märken från svunna dagar. Samspelar med och välkomnar en dator så ny att den inte ens fått av sig all skyddsplast. Bordet äger ingen skyddsplast. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Behöver inte. Det blir vackrare med åren, med revorna och fläckarna. Skillnaden är påtaglig. Datorn har ett bäst före-datum. Ett datum då den inte längre kommer vara funktionell. Då den kommer att bytas ut och glömmas bort. Så har även jag. Mina dagar är förhoppningsvis många till, men ändock finns ett slut. Men bordet kan leva för alltid. Åtminstone långt efter att datorn och jag lämnat den här världen. Det kan slitas och älskas av åtskilliga generationer framåt.

 

Tänk en sådan ynnest. Att jag för några korta ögonblick, visserligen snudd på en livstid för mig men ändå bara ett par andetag för bordet, får låna det, och sitta vid det med min helt nya dator. Låta bordet dela med sig av den där känslan av evighet. Och samhörighet. Vi är alla tre del av något större, något lika oändligt som juninätterna, lika välsignat som juliljuset och lika melankoliskt vackert som Caves textrader.

 

Jag och datorn, vi är utbytbara. Förgängliga. Caves sånger kommer slutligen tystna. Men bordet, det står kvar.

 

 
 
lj gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!