Boandet fortsätter...

 
 
För jag antar att det är boande, det här plötsliga behovet av att göra om precis allt här hemma. Det var samma sak när jag väntade Björn. Visst, jag pysslade och bebisfixade och sydde små lakan och strök kläder och sånt, men samtidigt hade jag ett så starkt behov av att göra om hemma. Och precis så är det nu också. Men med mindre ork förstås. Men vardagsrummet har fått nya färger och det känns superkul. Och nu har turen kommit till lekhörnan i köket. Jag blev smått galen på att ha leksaker högt och lågt. Plus att jag kanske något överilat sålde två av våra vitrinskåp för ett tag sedan utan någon plan på vart allt som stod i dem skulle ta vägen, så vi har minst sagt haft lite platsbrist ett tag. Men så i förra veckan hittade vi de här vitrinskåpen på second hand. Så himla fina! Så Erik fick skruva ner allt som fanns på väggen i köket och ställa dit dem. Björns lilla kök får fortfarande plats bredvid och hans bord och stolar står kvar framför fönstret, men det går nu att gömma undan sådana hiskeliga saker som gigantiska plastgarage t ex. 
 
 
Och alla mina gamla grejer som jag hela tiden samlar på mig har plötsligt fått ett så bra ställe att vara på, tillsammans. Som sockerlådan som jag fyndade för en femtiolapp och nästan blev nedslagen av små tanter för när jag skulle köpa.
 
 
Och mina fantastiska små rosenkoppar som jag hittade på en obskyr liten loppis mitt ute i ingenstans för ett par somrar sedan. 
 
 
Och så Samarinflaskan. Så snygg!
 
 
Det bästa är att de rymmer så mycket. Allt från de gamla vitrinskåpen plus saker från ett par köksskåp och handdukar och förkläden från en hel byrå och så massor av Björns leksaker i lådorna och skåpet. 
 
Nu är jag väldigt nöjd och det känns som att vi har fått ett helt nytt rum. Så nu får jag väl varva lite igen med att fixa med bebisgrejer. Jag har mått lite sämre några dagar och insåg i helgen att det kan ju faktiskt komma en bebis precis när som helst. Så nu är det hög tid att faktiskt packa BB-väskan och fixa med allt sånt där som har känts som att det ligger så oändligt långt fram i tiden. Kombinerat med en hel massa vila och kolhydratuppladdning förstås :)
 
Hoppas ni har en fin måndagskväll!
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
 

Gravid- och familjefotografering

Foto: Maria Wideman 
 
Vi har fått bilderna från fotograferingen vi gjorde för några veckor sedan! Det tog sin lilla stund för Erik och mig att lyckas välja ut vilka bilder vi ville ha, men nu så. Jag är så himla glad att vi gjorde det, det är ett fantastiskt minne att ha kvar. Och jag är även glad att vi gjorde det när vi gjorde, jag var runt vecka 33 då, för nu hade jag garanterat inte orkat. 
 
Foto: Maria Wideman
 
Jag är också himla glad att min lillasyster var med och hängde med Björn så att vi kunde ta några kort på bara Erik och mig. 
 
 
Och så hela lilla familjen. Som tur var var Björnen lite trött så det blev både privata bilder där han tittar in i kameran och så några sådana här blogganpassade bilder :)
 
 
Jag fick även låna dessa fantastiska klänningar <3 Och så hittade vi en lämplig stubbe som jag kunde stå på. Det har väl aldrig varit så liten längdskillnad mellan Erik och mig, haha. 
 
Även om jag var rätt frusen efteråt (innan tyckte jag att det var synd att det inte var snö den här helgen men när jag väl stod där i kortärmad klänning var jag rätt nöjd över att det istället var ett par plusgrader) så kan jag varmt rekommendera upplevelsen!
 
Så nu längtar vi bara efter att lillasyster kommer hit, och i ärlighetens namn börjar jag tycka att hon gärna får göra det rätt snart.
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter

Hej vecka 37!

När jag klickade in i gravidappen imorsen hade den uppdaterat sig med en ny liten ruta där det stod "Nu börjar det närma sig! 95% av alla födslar sker mellan vecka 37 - 42. Klicka här när du har fött för att aktivera barnläget." Det låter lite coolt på nåt sätt, som i nån actionfilm eller nåt. "Going into stealth mode..." "Captain, aktivera barnläget" Men också helt gaaaalet, för nu är vi liksom framme. Just nu har jag en 2941 gram tung kompis inne i magen som typ är klar att komma ut. Igår åt jag min sista trombyl (blodförtunnande i förebyggande syfte mot havandeskapsförgiftning) som jag ätit dagligen sedan vecka 10. Det är dags att på riktigt börja förbereda oss både mentalt och fysiskt. Gah så spännande!!
 
Såhär säger 1177 om veckan:
..............................................

Barnets utveckling

Nu väger fostret ungefär 3 kilogram och är cirka 48 centimeter långt, men det skiljer sig mycket mellan olika barn.

Fostret tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten. Lungorna är de sista organen som mognar.

............................................

Igår gjorde vi ultraljud igen och det syntes tydligt att bebisen låg och övade på att andas, häftigt. Jag har däremot ganska svårt att andas. Känner mig stor och tung och otymplig. Har ont nästan hela tiden och svårt att sitta och snudd på värre att ligga ner. Fast den här solen som tittat fram de senaste dagarna är mycket bra för mig, även om jag mest är inne blir jag på så mycket bättre humör av den. Börjar dessutom inse att det här är ett ändligt tillstånd. Visst, jag är sjukskriven, men jag är det på grund av något som kommer ta slut, och det ganska snart. Det känns så himla skönt.

Älskar ljuset nu. På övervåningen skiner solen in och här nere blir det också så ljust och fint, fast vi bor med stora hus runt om, det är underbart!
 
Jag gör små punktinsatser här hemma nu så idag har jag fixat med tvätt en stund igen, så mycket tvätt hela tiden, förstår inte hur det går till. Men jag har sorterat lillstrumpas kläder och kan konstatera att kläder i storlek 56-62 inte direkt är något vi lider brist av, haha. Och så kan jag bli helt häpen när jag upptäcker hur fint de små pyjamasarna matchar med papper-påsar-snöre-förvaringen till exempel och kommer helt av mig och måste ta ett kort. Gulligt eller sjukt jobbig egenskap? Den dyker upp hela tiden nämligen, ska snabbt sortera lite papper som ska slängas, fastnar en timme för att bläddra igenom en tidning. Ska plocka ur disken, råkar som första grej ta ur en fin burk, kommer på att man skulle kunna göra ett stilleben av den och en tulpan och en ljuslykta, gör det och glömmer resten av disken. Osv. Kan väl konstatera att jag är gift med en väldigt tålmodig man. Och att det åtminstone blir roligare bilder på bloggen tack vare den egenskapen, bilder på en urplockad diskmaskin hade kanske inte varit så inspirerande :)
 
 
 
 
Hoppas ni har en fin onsdag!
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter