Badliv!

Det här tvåbarnslivet erbjuder hela tiden nya utmaningar. Speciellt om man som jag kanske är lite harig och inte nån expert på att göra tusen saker samtidigt. Och uppepå det har en liten son som kan vara ganska snabb på att göra tvärtom mot vad jag säger. Och så en tvåmånaders uppepå det. Med andra ord har jag hittills försökt att hålla aktiviteterna ganska lugna och begränsade när jag är ensam med båda barnen. 


Enda problemet är att man inte direkt kan styra vad man behöver göra och inte. Som igår t ex. 

Alltså jag var en sån jäkla supermorsa igår. Hanterade både kräks och badande med livet som insats ochvmed förnuftet i behåll. Tillåt mig punktera. 

* Två minuter innan pappan verkligen måste åka till jobbet sitter Lovan helt nöjd i sin babysitter. Mamman har precis tagit kort på henne för att hon har så himla fina sommarkläder på sig. Mamman böjer sig fram för att ta ett kort till när Lovan, helt utan förvarning, kaskadspyr över hela sig. 

* Mamman slänger sig bakåt och lyckas rädda både sig och iPhone. Puh. 

* Mamman konstaterar sen att den här ungen måste badas, och storebror är lite för liten för att hänga kvar själv på nedervåningen. Dvs INTE ALLS den typ av aktivitet som mamman brukar sysselsätta sig med när hon är ensam med barnen. Men pappan måste åka till jobbet nu. Det är bara att bita ihop, be en bön och ta med båda barnen upp till badrummet. 

* Lovan är skitsur för hon vill inte ta av sig kläderna. Kläderna är fastklibbade pga allt kräks. 

* Björnen skitsur för det är orättvist, han vill också bada. 

* Mamman försöker samtidigt dra av Lovan kläderna och förklara för björnen att han kanske kan bada ikväll istället, vi ska ju bara skölja av Lovan lite snabbt nu. Mamman har aldrig badat båda barnen förut och tänker INTE börja nu när hon är ensam med dem. Svettas. 

* Lovan skriker ännu mer och har nu kräks precis överallt, men kläderna är i alla fall av. Björnen surar på. Mamman svettas å svettas samtidigt som hon tappar i vatten i baljan. 

* Ner med Lovan i badet. NEJ björnen, inte springa iväg nu. Tänk snabbt. Hur får man en besviken tvååring att stanna kvar och inte springa nerför trappan och halka i den/drunkna i toan/leka med saxar/lyckas få på ugnen/annat valfritt mardrömsscenario. Jo man ger med sig. Okejrå, du får bada efter Lovan. 

* Björnen nöjd. Mamman har precis köpt sig fem minuter av frid. Svettas dock kopiöst vid det här laget. 

* Lovan badar klart, mamman lyfter upp henne och blir genomblöt pga skitsvårt att hantera både hal bebis och handduk på samma gång. 

* Mamman petar resolut ner björnen i vattnet. Är det inte kräks i vattnet nu mamma? Fan. Tänkte inte på det. Eeh, nääärå. Kan väl inte ha blivit så mycket tänker mamman, det mesta var ju på kläderna. Björnen badar och Lovan blir återigen skitsur när kläder ska PÅ igen. Björnen vill INTE gå upp. Mamman kan inte längre avgöra om hon är genomblöt pga svett eller bad(kräks?)vatten. 

* Sen lyckas mamman på nåt sätt (det enda jag kommer ihåg från den här delen av händelseförloppet är all svett) hålla Lovan lugn och få upp björnen ur badet och få på honom blöja och få ner alla på nedervåningen. 

* Lovan placeras i babynestet och somnar helt utmattad, björnen placeras framför Alfons Åberg och mamman konstaterar att hon nog var den som hade behövt badet mest vid det här laget. Kokar lite kaffe och inser sen att det är helt lugnt. Båda barnen är stilla och nöjda. Sin bloggvana trogen tar hon snabbt några kort på lugna ungar och kaffekoppar och tidningar. 13 sekunder senare har björnen tröttnat på att titta på tv och Lovan vaknar och är hungrig. Tur att de 13 sekunderna användes till att ta kort istället för att faktiskt dricka kaffet och läsa tidningen... 

Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Dopfixerier!

Nästa söndag ska vi döpa Lova. Oj oj, jag har börjat inse att det bara är en dryg vecka kvar dit. Och det är MYCKET kvar att fixa med. Eller, egentligen kanske det inte skulle behöva vara det, men jag tycker ju att det är så roligt. Det gäller att passa på också när barnen är så här små så man faktiskt får bestämma tema och sånt själv utan nån som ska hålla på och lägga sig i. Och när man har mycket att göra så gäller det ju att prioritera. Så det satsar jag på nu. Det gäller liksom att fixa med det absolut mest nödvändiga först. Allt annat kan få vänta lite. Så så fort jag har en ledig stund nu så fixar jag med dopet. Och vad jag gör? 
 
Pompoms!
 
 
Det är högst absolut livsnödvändigt!
 
Men jag har även styrt upp att vi har börjat handla inför dopet.
 
Aha, tänker ni, dvs saker som behövs till lunchen och fikat och så?
 
Nej, säger jag, fel fel. Jag har handlat pompoms på pinne att sätta i tårtan!
 
 
Jag har också lagt oförsvarliga mängder tid på att ta kort på sagda pompoms och redigera dem så de ser lite skimrande ut. Prioriteringar som sagt. 
 
Men vi har också köpt kläder till Lova som hon ska ha på dopfikat. Även här har jag prioriterat. Jag har ännu inte hittat tid att tvätta och stryka dem så de är färdiga att användas, men jag har tagit väldigt bloggvänliga kort på dem tillsammans med Sophie the Giraffe. 
 
 
 
 
Jag har även beställt servetter med Lovas namn på. Dem ska jag hämta på ICA imorgon. Eller möjligen skicka Erik. Jag kan ju inte behöva göra ALLT.
 
Så, egentligen är det inte så svårt att hitta tiden till att arrangera kalas när man har två små barn, det gäller bara att prioritera, och till viss del delegera!
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Äntligen en budgivning!

 
 
Erik och jag har idag gett oss in i en budgivning. Så. Himla. Spännande. 
 
Jag måste erkänna att det kom rätt hastigt på. Vi har ju tittat på en del hus i det sista, men det här överrumplade oss liksom. Plötsligt fanns det bara där. Bra storlek. Trevliga grannar. Riktigt personligt och charmigt. Det kändes rätt helt enkelt.
 
Vi har bara budat på ett enda hus tidigare i vår husletarkarriär och det var typ det första huset vi tittat på sen Erik fått fast jobb och vi fått ett lånelöfte, haha, vadå impulsivt. Men nu känns det helt klart lite annorlunda. Det är visserligen inte i toppskick. Vi har faktiskt bara sett det på bild än så länge (spännande!) och kan konstatera att det finns ett visst renoveringsbehov. Fasaden behöver nog putsas till lite och en av ytterväggarna verkar sitta löst(?). Skorstenen ser ut som att den skulle behöva muras om. Några lösa tegelpannor och verandan behöver målas om. Men det ser ack så hemtrevligt ut, och ibland måste man bara pröva sina vingar och våga. 
 
Så vi har lagt utgångspriset. Huset verkar inte vara besiktat så det är lite svårt känner jag att avgöra hur högt vi kan gå, men utgångspriset var hyfsat lågt så lite spelrum finns det i alla fall. Än så länge är det bara en till budgivare men vi måste ändå prata ihop oss om hur högt vi är villiga att gå innan vi kan lägga ett bud till, jag kan inte bara rusa in i det här och buda hej vilt även om det är det jag känner för att göra.
 
Det är en lite annorlunda budgivning också för den är tidsbestämd. Imorgon kväll kommer vi veta om vi har blivit husägare eller inte. 
 
Eller rättare sagt, om Björn har blivit det. Säg inget till honom för han skulle bli vansinnigt besviken om han fick veta att vi nästan köpte Pippihuset till honom :)
 
 
 
 
 
 
 
Bildkälla
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!