mammaglitter.se

Det här blir en annorlunda sommar. Förändringens vindar blåser.

 

Vintern 2012 gick flyttlasset hit till Rådstugugatan 27 och vårt lilla 1860-talshus. Jag var gravid och lyckligt ovetande om en annalkande havandeskapsförgiftning. Erik hade brutet knä. Vi hade fantastiska vänner och familj till hjälp. 

 

Vi hann bo här i sex veckor innan jag blev inlagd på Akademiska i Uppsala. Sex veckor av konstant dåligt mående och ett brutet knä. Sen blev det sju veckor i Uppsala, och så tillbaka till en ouppackad lägenhet med flyttkartonger överallt. Bärandes på den största av sorger. 

 

En märklig start på ett boende som ändå har blivit så bra. Drygt sex år har vi bott här. Björn och Lova är uppvuxna här. De vet inget annat. Lova kommer inte att komma ihåg det, åh konstiga tanke, men för Björn kommer det vara hans barndomshem. Det var här barnen lärde sig gå, sa sina första ord. Vi har tagit graviditetstester, firat födelsedagar, jular, skrattat och gråtit. 

 

Men nu väntar något nytt. Något helt annat. Ett nytt sorts äventyr. Om ett år flyttar vi in i vårt hus. Huset där vi ska bli gamla tillsammans, där vi ska anlägga trädgård. Huset där vi ska rota oss på riktigt, för första gången. Det blev sex år här men har ändå alltid känts som något tillfälligt i väntan på vårt hus. Som plötsligt uppenbarade sig, när vi minst anade det. 

 

Och det första steget blir ett helt annat äventyr. Vi blir inneboende en period. Lägenheten är uppsagd, möbler ska magasineras, pengar sparas. Plötsligt är det mindre än två månader kvar och jag inser att det börjar bli dags att ta farväl. Ta farväl av kakelugnar och av att bli väckt av kyrkklockan på lördagmorgnar, eller av cykelhandlaren mittemot som testkör motorsågar för den delen. Ta farväl av alla fördelar med att bo mitt i stan. Med Willys som vårt skafferi och en minuts promenad till gym och kör och tre till bussen. Men också ett lättat farväl till skräniga ungdomar precis utanför fönstret på fredagskvällar, till att bokstavligen talat bo på Willys parkering, till avsaknaden av privat trädgård och gräsmatta och till grannhus så nära att man kan spotta tobak på dem, om man nu tuggar tobak. Farväl till hyresvärdar och vaktmästare och hej till frihet. Hej till ansvar, förstås, men också till frihet. Frihet att få tapetsera vartenda rum i newbietapeter om andan skulle falla på. Till att anlägga rabatter och för första gången få känna att man gör saker för sin egen skull. 

 

Men nu följer ett par månader av rensning, packande och klurande. Vad använder man egentligen under ett år? Vilka leksaker klarar sig barnen utan? Hur gör man med kläder? Var magasinerar man möbler? Vad ska sparas och vad ska skänkas, säljas, slängas? 

 

Ja det är sannerligen en annorlunda sommar vi har framför oss. Förändringens vindar blåser, men det känns som att vi kommer få medvind den här gången.