Ett oändligt ansvar

Så många tankar snurrar ikväll och jag skriver blogginlägg efter blogginlägg som inte blir färdigt. Bredvid mig i sängen har jag en snusande sovande liten unge. 

En liten unge som jag har ett oändligt ansvar för. 

Att lära honom förstå alla människors lika värde. 

Förstå vikten av att vara snäll. 

Att vara öppen och tolerant. 

Empatisk. 

Våga stå upp för det han tycker och tänker. 

Få honom att förstå den oändliga turen i att han fötts i ett rikt land i fred. 

Att känna tacksamhet och inte ta saker för givet. 

Att förstå vikten av att hjälpa sina medmänniskor och inte alltid bara se till egen vinning. 

Att kunna se det stora perspektivet. Inte vi och dem. 

Att våga älska. 

Vem han vill. 

Att våga leva fullt ut. Att vilja leva fullt ut.

Att kunna se det absolut fantastiska i en ros, i ett regn, i ett liv. 

Att kunna glädjas åt andras lycka men också dela andras sorg. 

Att bara få vara ibland. Men med ett öppet sinne och ett stort hjärta. 

Ja det är sannerligen ett oändligt ansvar. 



Kommentarer :

#1: corneliaeriksson.blogg.se

Så fint skrivet, och så sant! Det kommer gå bra.

Svar: Tack så mycket! :)
Alexandra

skriven

Kommentera inlägget här :