Vad roligt det är att så många har hittat hit idag!! Välkomna! Efter att under många år ha bloggat i en lösenordsskyddad "dagboksblogg" känns det väldigt kul att nu ta steget ut i mer offentligt bloggande, känns som ett perfekt projekt för 2015!
Jag har en bild av mig själv som en person som bygger pepparkakshus. Jag tänker väldigt mycket på pepparkakshus. Alltså verkligen. Jag kan gå och planera dem i evigheter. Fundera på smarta lösningar. Googla efter inspiration. Rita mallar. Men sen är det ju så svårt att komma till skott. I hela mitt liv har jag kanske byggt en handfull. Oftast har jag inte kommit längre än till att köpa hem deg (vilket jag gör VARJE år och sen inte använder till att baka eller äta eftersom den ska vara till just husbygget) som vi sen slänger i nån kylskåpsrensning framåt vårkanten.
Men så i år! Av alla år... Året då jag har en tremånaders bebis. Mina lite mer barnerfarna kompisar skrattade rått åt mig när jag naivt trodde att man skulle ha nån sorts Astrid Lindgren-jul när man är hemma och är föräldraledig. Jag hade nog inte insett att det skulle finnas absolut noll tid till städning eller pyssel när man har en bebis som helst vill sova uppepå en hela tiden. Så jag insåg ganska snabbt att det blir minimalt med julpyssel för min del.
Men mitt i det kom jag ändå på den briljanta idén att bygga ett pepparkakshus. Det började med att vi reste till Finland i november och jag hittade muminhuset i en byggsats med pepparkaksformar. Det var ju briljant. Borde ju vara lätt som en plätt. Tänkte jag. Ibland tror jag att det är min styrka, att jag inte inser hur klurigt saker är, för då skulle jag nog aldrig göra nåt.
Jag bjöd i alla fall hit min lillasyster Viktoria och så hjälptes vi åt att baka ut delarna. Vi började tidigt på morgonen eftersom min lilla glitterbebis sover som en tonåring fram till lunch ungefär. Det var inte helt lätt, pepparkaksformarna visade sig vara väldigt böjliga och delarna blev inte särskilta raka. Vi var även väldigt ambitiösa och gjorde mallar i papper för att kunna klura ut hur vi skulle bygga ihop det. Fast det blev vi inget klokare på. Sen vaknade bebis och var sur. Och Viktoria fick ett viktigt samtal mitt i alltihopa. Så det slutade med att jag blankt struntade i alla mallar och planer och tog fram limpistolen och bara körde. Det var perfekt med limpistol, tog lång tid innan det stelnade men man kunde lägga på så mycket lim att bitarna höll ihop trots att de var så ojämna, det var bara att lägga nån centimeter tjockt lim mellan dem :)
Jag är löjligt stolt över mitt pepparkakshus. Jag har beundrat det varje dag nu i snart en månad, och när vi hade glöggkväll här hemma för någon vecka sen med massa barn var det det enda jag ställde undan, så det inte skulle gå sönder. Och känner jag mig själv rätt kommer vi nog ha ett pepparkakshus i köket fram till maj!
Hur fint pepparkakshus som helst ju! Åh jag skulle så gärna julpysslat med dig, det blev alldeles för lite sånt den här vintern. Men nästa jul, då kanske.! :)