mammaglitter.se

 

Vilket magiskt väder det har varit idag! Här i Nora har det hållit sig runt åtta minusgrader och så solsken på det. När Lova klev utanför dörren imorse för att åka till föris hörde jag henne utbrista i ett "Men oj! Hela världen glittrar idag!" Och så har det verkligen varit. Nu när jag jobbar hemifrån försöker jag ta mig ut på en promenad varje lunch. Idag hade jag sällskap av lillasyster, och vi styrde kosan mot Kvarteret Bryggeriet här i Nora, och närmare bestämt BJÖRK Kafé och Skafferi. 

 

Vid nyår skrev jag ett inlägg och tipsade om Lilla Hotellet i Nora, och den härliga vistelse som Erik och jag fick där. Läs inlägget här. Jag skrev då också om att mitt nyårslöfte för 2021 skulle bli att försöka värna om det lokala. 

 

Jag tror att vi på allvar behöver börja fundera nu på hur vi vill att våra liv och vårt samhälle ska se ut efter att pandemin är över. Vi som bor på små orter, vi behöver hjälpa till NU om vi vill ha kvar våra affärer, restauranger och hotell SEN. Det finns så mycket bra shopping i Nora, fina matställen och uppenbarligen en riktig pärla till hotell. Det gäller att vi tar vara på allt detta! Så för att hjälpa er på traven tänkte jag att jag ska fortsätta blogga om mina smultronställen här i Nora, så kan vi alla hjälpas åt att se till att de får finnas kvar!

Imorgon börjar jag jobba igen. Jobbandet som princip har jag verkligen ingenting emot, jag har haft en lång ledighet och ser faktiskt fram emot att komma igång igen. Det är roligt att jobba!

 

Vad jag däremot känner mig väldigt skeptisk till är att julen lider mot sitt slut. Jag har alltid varit en julfantast, men för några år sedan brukade jag tröttna tvärt vid nyår. Då ville jag få ut allt det röda och alla tomtar och istället ha vintervitt överallt. Men nu börjar jag känna av en svängning i mitt beteende. Här sitter jag, på Trettondedag jul, och är inte alls trött på julen. Alls. 

 

Inser att jag inte heller har bloggat något om vår julafton, så här kommer några bilder i alla fall. Första julen i huset <3

 

 

Vår gran är helt fantastisk. Den har knappt barrat ett barr, och den är så fin! Jag älskar allt pynt överallt, tomtar och röda gardiner, röda kulljusstakar och adventsstjärnor. Jag vill bara vara kvar i julbubblan länge till. 

 

Men vi får väl se, jag inser nu att vi inte kommit ihåg att vattna den stackars granen på många dagar, så det kanske ändå blir en julgransplundring fortare än jag tror. 

 

Men än så länge står den så grön och grann i stugan, och jag inser att jag måste lägga mig snart för det är ju för sjutton arbetsdag imorgon.

 

Följ gärna bloggen på:

Vi tuffar på här hemma i vår jullovslunk och har varken koll på dagar eller tider. Barnen går och lägger sig lite hipp som happ och det känns lite som att jag har levt på julmat och After Eight de senaste två veckorna. Men det är härligt. Jullov för mig är en väldigt kravlös ledighet. Inte alls som sommarlovet när man förväntas vara ute och "ta till vara på solen" hela förbaskade tiden så fort det är fint väder. På jullovet är det liksom ok att ta en promenad runt kvarteret och sen ägna resten av förmiddagen åt att titta på Snövit, som Lova och jag gjorde häromdagen. Eller att ägna en hel dag åt att fixa med tvätt och titta på A Christmas Prince-serien på Netflix, som jag gjorde igår. Så med andra ord har jag inte lidit speciellt mycket av de begränsningar som pandemin inneburit under dessa lediga veckor. 

 

En sak som jag dock brukar se väldigt mycket fram emot är nyårsafton. Att få planera festligheter, middag, klä upp sig till tänderna. De senaste åren när vi haft småbarn har det ju inte direkt varit några överdådiga fester men ändå några familjer som samlas och skapar en festlig kväll tillsammans. Så länge barnen inte kunnat klockan har vi även kunnat fira "tolv-slaget" någongång mellan tio och elva, innan alltför många småfolk hunnit krokna av trötthet, helt perfekt!

 

I år var dessutom året som vi skulle vara värdar för tillställningen. Vårt första nyår i huset och allt. Men av naturliga skäl fick vi förstås tänka om. Så, i någon sorts underkylt duggregn hade vi istället nyårsfika i vår trädgård. Kanske inte riktigt så glammigt som jag hade tänkt mig men nog så trevligt! Vi hade festliga hattar och en uppsjö av fika och godsaker + NoraGlass helt fantastiska äppelglögg. Och så fick barnen busa av sig. Att de nästan grät när de förstod att de inte skulle få fira hela kvällen tillsammans vill jag knappt tänka på.

 

 

 

Vi levererade också en liten nyårshälsning till våra grannar. Det känns så tokigt att ha flyttat in i ett område och knappt ha kunnat hälsa på grannarna. Jag hade sett framför mig någon slags fikakalas i somras för att lära känna grannskapet lite men även om man hade kunnat vara ute kändes det inte helt bra med tanke på smittspridningen, så då fick det bli en liten hälsning nu istället. 

 

 

Eftersom vi under julen har umgåtts med mina föräldrar och mina systrar fortsatte vi att hänga i vårt lilla gäng, så det blev ett riktigt glittrigt nyårsfirande också som tur var. Jag ÄLSKAR att mina barn tycker att man ska gå all in på glitter, kan verkligen inte annat än att hålla med dem. Älskar också att min syster så tålmodigt hjälpte dem att smörja in typ hela dem med olika sorters glitter. Vi toppade allt med glitterspray för håret som luktade så hälften av oss blev alldeles allergiska. 

 

Erik hade gjort helt perfekt oxfilé och så avslutade vi middagen med Glace au Four, festligt! :) Sen beundrade vi grannarnas fyrverkeri, och barnen höll sig vakna alldeles ohyggligt länge. Björn somnade dock vid halv tolv, men jag tror som tur är inte riktigt att han har greppat att han missade tolv-slaget. Lova däremot körde på som ett litet tåg tills hon stupade i soffan vid halv ett. 

 

 

Sällan har väl ett nytt år känts så otroligt efterlängtat som detta, och jag - som brukar älska ett nytt år och alla nya, mentala möjligheter det medför - känner mig väldigt laddad för 2021! Det måste helt enkelt bli bättre än 2020. Vi får hjälpas åt att göra det bästa möjliga av det. En stor skillnad tänker jag är att vi nu så smått har vant oss vid hur det är att leva under en pandemi. I början av 2020 hade nog de flesta av oss inte en susning om vad som väntade oss, och hur allvarliga och utdragna effekterna skulle bli av det nya virus som påträffats i Wuhan, där långt borta på andra sidan jorden. Idag är vi liksom lite mer förberedda. Vi vet redan nu, de första skälvande dagarna av år 2021, att det mesta inte kommer att bli som vanligt. Många av oss kommer fortsätta att arbeta hemifrån, vi kommer inte att kunna träffa våra nära och kära alls i den utsträckning vi skulle vilja, vi kommer inte kunna resa. Allt detta är förstås oändligt tråkigt, men jag tänker ändå att det även finns en trygghet i att vi kan landa lite i att vi faktiskt har ganska bra koll på spelreglerna vid det här laget. Vi vet bättre vad vi kan och inte kan förvänta oss av det här året. Och det tror jag också gör att vi på många sätt kommer att kunna skapa ett bättre år för oss. 

 

Det är i alla fall min förhoppning! 

 

 

Följ gärna bloggen på: