Temperaturen har sjunkit till 20 grader för första gången på dagar, och åskan har i några timmar cirkulerat kring Norasjön. Vi har badat. Jag bara till knäna, björnen som en fisk. Ätit noraglass. Spillt noraglass. Bränt oss lite på axlarna. Mest jag förstås,
Björn har haft solkräm och täckande kläder och Lova har suttit i skuggan. Men med sig själv slarvar man lätt lite.
Jag hade hatt idag i alla fall. Och Lova har åkt skrinda. Varv på varv på willysparkeringen. Ville inte gå in. Vi har lekt med mostrarna. Gosat. Läst böcker. Haft pusskalas.
Ätit hämtmat precis när det regnade, så inomhus med tända ljus. Erik och Björn sprang i regnet, med paraplyer. Björns är trasigt. Men han är tre år och blev inte ledsen för det, började omedelbart fundera på hur hans nya paraply ska se ut. Tack
för treåringar. Tack för att vi faktiskt bara kan köpa ett nytt till honom.
Det har varit varmt i en månad nu. Och ändå är det bara den andra juni. Försommar. Mellan hägg och syren fast det inte blev så, för i år blommar allt på en gång, med buller och bång.
Och Lova går, nästan springer faktiskt. Och är så bestämd. Hon vet vad hon vill, säger ifrån, blir arg. Och sen pussas hon. Blommor och barn växer på sommaren. Så det knakar. Björn är smutsig och med ben fulla av blåmärken. Lova vill bara vara ute. Efter
kvällsgröten tog hon på sig sin hatt och gick ut. Helt enkelt.
Och jag förstår henne. För vem vill vara inne nu? När det är så vackert så det gör ont. Och det för första gången på dagar är 20 grader varmt och luften andas regn. Nej då vill man bara sitta på trappan och vara, och kanske blogga. Om sommarregn
och barn med blåa knän. Barn som bara vill vara ute. Och det får de. Svalorna flyger högt trots skyfallet alldeles nyss. Det blir nog sol imorgon igen.
