På lunchen igår tog jag en promenad runt kvarteret och passerade Soltunets förskola, vår högt älskade och numera stängda förskola som Lova gick på fram till förra veckan. Nu har vi precis avslutat första inskolningsveckan på nya förskolan. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det gått ok, vissa dagar har hon varit glad och andra ledsen, men det kommer bli bra för henne med tiden.
Men vilken resa det har varit från februari och fram till nu!
Jag har verkligen gått från att knappt fundera över lokalpolitiken till att känna att jag tappat hoppet om min lilla stad. Jag som alltid känt mig så stolt och glad över att bo i Nora. Jag som alltid förespråkat för alla att de borde flytta hit.
Jag tänker inte bli långrandig i alla turer som varit kring nedläggningen av Soltunets förskola och hur vi föräldrar upplevt oss behandlade av styrande politiker, men jag kan bara konstatera att det fick mig att börja tänka. Tänka på vad jag tycker är viktigt och på vad jag värdesätter, på hur jag skulle vilja att saker och ting ska vara.
Och som alltid när jag står inför livsomvälvande eller svåra frågor hittar jag svaret hos min ständiga förebild, hon som är lika rosa och glittrig som jag själv, nämligen Elle Woods. Reese Witherspoons mer eller mindre kultförklarade karaktär i Legally Blonde-filmerna. Har ni inte redan sett dem så är det bara att bjuda in sig hit på filmkväll, jag kan inte se dem för många gånger :)
I Legally Blonde 2 talar Elle inför kongressen och försöker få dem att anta hennes förslag till en ny lag mot djurtester.
"I know what you’re thinking. Who is this girl and what could this simple, small-town girl from Bel Air have to say to all of us?
Well I’ll tell you. It’s about something that’s bigger than me, or any single act of legislation. This is about a matter that should be at the highest importance to every American.
My hair.
You see, there’s this salon in Beverly Hills. It’s really fancy and beautiful. But it’s impossible to get an appointment. I mean unless you’re Julia Roberts or one of the girls from Friends, you can just forget it. But one day, they called me. They had an opening. So I was gonna finally get the chance to sit in one of those sacred beauty chairs. I was so excited.
Then, the colorist gave me Brassy Brigitte instead of Harlow Honey. The shampoo girl washed my hair with spiral perm solution instead for color-intensive moisturizing conditioner-shampoo. Finally, the stylist gave me a bob. With bangs.
Suffice to say, it was just wrong, all wrong. For me, ya know? First I was angry. And then I realized my anger was completely mis-directed. I mean, this wasn’t the salon’s fault. I had sat there and witnessed this injustice, and I had just let it happen. I didn’t get involved in the process. I forgot to use my voice. I forgot, to believe in myself. But now I know better. I know that one honest voice can be louder than a crowd. I know that, if we lose our voice, or if we let those who speak on our behalf compromise our voice, well then this country, this country is in for a really bad haircut."
Det må låta klyschigt - men exakt så känner jag just nu! Jag älskar Nora. Jag vill bo här resten av mitt liv. Men om jag inte gillar den nya frisyren som vår lilla stad är på väg att få så kan jag inte bara sitta tyst och låta det ske, då får jag istället ta mod till mig och höja min röst.
Det finns så många människor - oavsett partitillhörighet- som vill vår lilla stad väl. Och det gör att det ändå känns hoppfullt och värt det att försöka vara med och jobba för en annan sorts klippning.
Så därför har jag nu bestämt mig för att ta ett försiktigt men entusiastiskt och rosaglittrigt steg in i kommunpolitiken. Och jag kommer göra det som en del av Landsbygdspartiet oberoende här i Nora.
Jag vet inte hur allt funkar. Långt ifrån! Men jag vet hur det känns att som medborgare inte bli lyssnad på, att inte känna att man förstår och får veta vad som händer i kommunen, och det är en erfarenhet som jag tar med mig in i det här nya äventyret. Det är nog ingen slump heller att jag har klivit rätt in i ett parti som sätter öppenhet och medborgarinflytande högt. För mig är det enormt viktiga och självklara frågor.
Jag hoppas att jag kommer kunna vara med och bidra till en bra och klok politik, och till ett respektfullt och sakligt debattklimat inför kommande valkampanjer och valperiod. Och kanske till lite mer rosa glitter i kommunpolitiken! :)