mammaglitter.se

Jag måste villigt erkänna att jag hade helt glömt hur det var att ha en bebis. På lite drygt två år har det helt försvunnit ur mitt medvetande. Nu börjar jag så småningom vänja mig igen, men hujedamig var lång tid allting tar!!

 

Här kommer en liten söndagslista med tilfällen då det blir extra påtagligt att livet går låååångsamt, alternativt sjukt snabbt, när man kanske inte riktigt vill det :)  

 

1. Den kroniska förseningen. Du är kroniskt försenad till allting. Trots att du börjar göra er iordning ca två timmar innan ni ska vara borta, oavsett hur kort bit ni ska. OBS. Det hjälper inte om du och din partner hjälps åt, ni kommer bli lika sena ändå. Resultat: Bebis blir onöjd för all stress och press, vi kanske kan börja i lite bättre tid nästa gång eftersom ni vuxna nu verkar vara så himla långsamma?

 

2. Viktiga mötena. Om ni verkligen verkligen måste komma i tid, passa en läkartid till exempel, så kommer ni istället att komma cirka en timme för tidigt, för det går givetvis inte att tajma. Resultat: Bebis blir onöjd för att ni är så tidiga till allt hela tiden. Kanske kan vara smart att inte börja göra oss iordning SÅ HIMLA TIDIGT hela tiden så vi måste sitta och vänta?

 

3. Bajsfaktorn. Kanske inte så mycket av ett tecken, men något väldans påtagligt, som påverkar din tid. För en herrans massa bajs blir det. Och även om det inte har bajsats på en vecka kan du vara säker på att precis när du "lite snabbt" byter den där blöjan som kanske egentligen inte ens behövde bytas, precis innan ni ska gå, då kommer allt bajset på en och samma gång, så blöjbyte tar 30 minuter istället för 30 sekunder. Resultat: Faktiskt ganska så nöjd bebis, det är hääärligt att bajsa. Alltid något, eftersom ni nu garanterat kommit för sent/helt missat det ni skulle iväg till. 

 

4. Ätandet. Du slänger alltid i dig maten, eftersom bebis snart kommer bli missnöjd. Även om det sitter någon snäll gammal släkting och håller bebis och bebis är strålande nöjd, mat-islängandet går ändå inte att koppla bort. Resultat: Nöjd bebis oftast men mamma med magknip. 

 

5. Toabesöken. Inga toabesök längre än minuten, för nu kommer nämligen en joker. Även om bebis råkar vara nöjd står 2,5-åringen utanför och gnölar att hen vill vara meeeeed, och hålla dig säääällskaaaaap. Trevligt förvisso men det kanske inte är alltid man vill ha sällskap, och då får man istället vara snabb. Och du som inte har en 2,5-åring kan sätta en guldpeng på att bebis kommer komma på att den är hemskt hungrig och att det är hemskt synd om den samma sekund som du kliver över toatröskeln. Resultat: Mamman blir en hejare på snabb toautövning, skulle kunna vara en extremsport nästan, 2,5-åringen blir kränkt och bebis förmodligen missnöjd. 

 

 

 

I tisdags fyllde jag 32 år. 32 jordsnurr alltså. Det känns ganska rimligt på något sätt. Jag kan inte direkt påstå att jag har någon åldersnoja. Inte just nu i alla fall. Jag har fött tre barn, är gift, har pluggat sju (?!) år på universitet och jobbat en del kombinerat med massa föräldraledighet. Det hade varit sjuuuukt konstigt om jag var 22 år. Och så umgås jag mest med folk som är äldre än mig, vilket förstås bidrar till att jag inte känner mig särskilt gammal. Väldigt bra knep om du faktiskt skulle lida av åldersnoja! Sen kan jag ju förstås bli lite mörkrädd av tanken på att det är 14 år sedan jag tog studenten, eller ännu värre att det är 17(!!!) år sedan vi lämnade 90-talet. Det känns ju som häromdan det var 1998 liksom...

 

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta lite om min födelsedag. Min första med två ungar i huset. Den känns som en så klassisk Erik-och-Alex-uppstyrd dag. Kombinerat med småbarnshysterin som alltid blir förstås. Tillåt mig punktera:

 

04.30 - Dagen börjar med att Lova vaknar och är arg. Och ledsen. Ont i magen stackarn. Vi byter en blöja och ammar. Jag lägger ner henne i babynestet och tänker att hon ska somna om. Lova är nu tvärpigg och bestämmer sig för att spexa för sin ganska så förfärligt trötta mamma tills mamman ger upp och helt enkelt somnar ifrån sin enmånadersbebis som får ligga där och spexa på bäst hon gitter. Mother of the year...

 

06.30 - Lova vaknar igen. Heeeelt fel tid ju. Vi ammade för en timme sen och mamman vill så gärna sova tills klockan ringer 07.00. Pappan rycker in och tröstar så mamman får sova dessa sista, skälvande minuter. 

 

07.00 - Klockan ringer. Nu är tanken att Lova ska vilja amma lite snabbt och smidigt så att mamman sen kan gå upp och duscha och pappan och Lova kan gå ner och fixa iordning den traditionsenliga födelsedagsfrukosten som delar av mammans familj kommer för att äta klockan åtta. Lova sover som en stock. Mamman väcker henne lite försiktigt (nåja) med att peta in en sked Minifom i munnen på henne. Eftersom Lova egentligen sover går amningen lååångsamt, så ca 07.45 hoppar mamman till slut in i duschen. Lova somnar om. 

 

08.00 - Familjen kommer, mamman dyker så småningom upp, frukost äts. Lova sover. 

 

10.00 - Familjen har ätit klart frukosten och mormorn tar med Björnen för att leka lite så att mamman och pappan ska kunna förbereda lunchen i lugn och ro. För håll i er nu, här har det verkligen tänkts till. Mamman fyller år, det finns en enmånadsbebis i hushållet. Man kanske kan tänka att det betyder att man får ta det lite lugnt, inte fira så mycket, allt som kräver förberedelser och planering är ju lite jobbigt med en bebis. Jovisst, så hade man kunnat tänkt. Mamman och pappan har istället planerat in både födelsedagsfrukost OCH födelsedagsmiddag. Och nu kommer det bästa - som om inte detta vore tillräckligt har de dessutom planerat in att hela pappans släkt ska komma på påsklunch kl ett. Jojomensan! Tur alltså att mormorn tar med sig björnen så det blir lite tid att förbereda årets sista påskfirande. Lova sover. 

 

10.05 - Alla har åkt. Pappan och mamman börjar omedelbart förbereda lunchen. Eller, vänta lite nu, det är vad de borde ha gjort, de går istället upp på övervåningen och börjar möblera om gästrummet (?????). Jovisst, det gäller ju att passa på när Björn är underhållen på annat håll. De vill nämligen flytta lite på sängen, pappan vill att den ska stå i den lilla alkoven i rummet. Mamman drar sig till minnes att de mätte ganska noga när de ställde in sängen och konstaterade att den inte får plats där. Pappan vill ändå gärna prova, mamman är inte sen att haka på. Lova sover. 

 

10.30 - Mamman har tröttnat lite på ommöblerandet och skickar upp pappan på vinden för att plocka ner hennes vanliga kläder, dvs icke-gravidkläder. Lova sover. 

 

10.35 - Pappan konstaterar att sängen inte får plats i alkoven, mamman provar alla sina kläder och konstaterar glatt att hon kan ha mycket av dem igen, yeay! Lova sover. 

 

10.45 - Pappan bestämmer sig för att skruva bort fötterna på sängen för att se om den får plats då. Mamman fortsätter prova alla sina kläder. Lova sover.

 

11.45 - Vart tog tiden vägen?? Pappan har kommit fram till att sängen fortfarande inte får plats. Mamman har provat i stort sett alla sina gamla kläder. Det är ganska många. Lova har ammat lite. Nu sover hon. Pappan bestämmer sig för att möblera om lite ändå när han ändå är igång. Mamman inser att hon ju tänkt göra en citron- och marängpaj till lunchen som ska gå av stapeln om ca en timme. Springer ner och börjar med pajen, det blir förstås jättebråttom. Pappan möblerar klart och skalar sen potatis i panik samtidigt som mamman färrar runt och dukar och bakar paj om vartannat. DE SKA JU FÅ GÄSTER SNART! VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅT?? Lova sover, gudskelov.

 

13.00 - Nu har mamman och pappan ruschat på och är rätt trötta när gästerna kommer, men det blir trevligt ändå.

 

15.30 - Gästerna går hem och björnen somnar äntligen i soffan (helt fel tid förstås) och pappan somnar bredvid. Lova sover i mammans knä men mamman är klarvaken. 

 

16.30 - Björnen åker hem till sin mormor igen så att mamman och pappan ska få lite lugn och ro och kunna vila lite innan middagen (som mormorn för övrigt lagar och tar med hem till mamman och pappan). Mamman och pappan är dock lite dumma i huvudet så istället för att vila går de ut på en liten promenad med Lova, fast det typ är amningstid. För att de vill komma ut i solen. De går till apoteket och lämnar tillbaka gamla mediciner. En hel Willyskasse. Man måste visst ta bort alla kartonger och burkar innan man lämnar medicinerna i små plastpåsar. Det tar ca en halvtimme. Mamman svettas kopiöst.

 

17.00 - De går vidare till Konsum och blir ståendes där inne och pratar med bekanta.

 

17.15 - Sådär ja, nu ska de ta en skön promenad i solen innan middagen.

 

17.16 - Lova vaknar och är jättejättehungrig och skriker jättejättemycket. Mamman och pappan får nåt skärrat i blicken och springer hem. Ångrar sig lite att de använde sin utomhustid/vilotid till att sortera medicin på apoteket.

 

18.00 - Trevlig födelsedagsmiddag.

 

21.00 - Mamman slocknar i soffan framför Mad Men. Det tar på krafterna att fylla år! 

 

Mammans smartaste drag någonsin var dock att önska sig Mårbackapelargoner i födelsedagspresent. Kan aldrig få för många!!

 

 

 

 

 

 

I lördags fyllde Lova en månad. Det är helt vansinnigt vad fort den här månaden har gått. Samtidigt som det känns så himla konstigt att hon inte alltid har funnits. Vi pratade om det idag, att när Erik fyllde år i slutet av februari fanns hon liksom inte. Och nu fyller jag år imorgon och det är så självklart att det måste planeras lite runt henne. 

 

På tal om det här med planerande. Oj oj oj vad jag hade glömt hur det är att ha en bebis. Trots att det bara är två och ett halvt år sedan. Det går ju aldrig att lägga upp en plan för dagen till exempel, och vi är nuförtiden alltid 30-60 minuter försenade till allt, förutom saker vi verkligen måste komma i tid till, då är vi typ en halvtimme för tidiga istället. 

 

För mig som är en människa med kontrollbehov är det minst sagt lite frustrerande, och jag kommer ihåg att det tog ganska lång tid för mig att komma in i den här nya lunken när Björn vad bebis, och så blir det nog även nu. Som precis just nu till exempel. Jag hade tänkt att jag skulle sova middag tillsammans med Björn nu på eftermiddagen eftersom vi haft en lite knackig natt. Och då skulle Erik, som brukar passa på att spela lite tv-spel när Björn ändå sover, lägga sig med Lova uppepå sig så hon fick sova på honom, då brukar hon sova som allra längst och bäst. Men givetvis bestämde sig Lova för att vara tvärpigg nu. Och Erik hade egentligen större behov av att vila just nu, så då var det bara att ta ungen med tefatsögon och gå ner igen. Väl nere la jag ifrån mig henne i hennes babynest för att gå på toa, och när jag kommer tillbaka har hon tvärslocknat. Men nu vågar jag inte gå upp med henne igen för då kommer hon garanterat vakna, och det är ingen större idé för mig att lägga mig här nere för när hon ligger själv sover hon ganska korta stunder i stöten.