Tårtan

I söndags döpte vi Lova. Det har bokstavligen talat tagit mig två dagar att återhämta mig. Pust. Allt blev (till slut!) så himla lyckat och fint och trevligt och jag lovar att jag ska skriva ett inlägg med fina bilder och gulligull snart. Men här kommer tårt-terapi-inlägget.

Jag använder nämligen bloggen som terapi ibland om någon har missat det. När livet blir riktigt stökigt, då gäller det att tänka positivt. Så mitt i tårtbakandet härom dagen, när det var minst sagt katastrof, så påminde min syster mig om att "det blir i alla fall ett bra blogginlägg!". Så här kommer det.

 

Tillåt mig punktera upp händelseförloppet.

 

  • Det hela började väl egentligen med att jag beställde hem dessa tårtdekorationer från My perfect day och såg framför mig att jag skulle slänga ihop en tårta i stil med denna:
Bild lånad från My perfect day
 
  • Men sen insåg jag att om man har en stor släkt kan man inte bara "slänga ihop" en fin liten tårta. Det skulle närmare bestämt behövas fyra tårtor. Och eftersom så många äter mjölkjfritt bestämde jag mig för att det enklaste skulle vara att göra alla fyra tårtorna mjölkfria.
  • Och eftersom det innebär att jag ändå måste baka tårtbottnarna från grunden skulle jag kunna passa på att testa att göra såna där regnbågstårtor ni vet som är så himla trendiga på instagram. Hur svårt kan det vara?
  • Jo det kan jag svara på nu i efterhand.
  • Svårt.
  • Jag hade i alla fall någon sorts framförhållning och bakade bottnarna några dagar i förväg. Det var en sorglig syn. Karamellfärgen gjorde liksom mest att kakorna såg lite lätt sjukliga ut. Kolla den här blå till exempel... 
  • Men när jag väl tinat upp alla bottnar igen och börjat dela upp dem blev jag lite mer hoppfull. Fina färger!

 

  • Sen hade jag verkligen gjort det lätt för mig och köpt färdig mjölkfri vaniljsås. Den är mycket tjockare än vanlig vaniljsås så perfekt att ha som tårtfyllning.
  • Eller ja, inte helt perfekt kanske skulle det snart visa sig. Visst, den är tjockare än vanlig vaniljsås, men den är visst inte riktigt vaniljkräm-tjock. Speciellt inte på försommarens hittills varmaste dag som jag och min syster lyckades tajma in när vi skulle lägga ihop tårtorna. Det var vaniljkräm överallt och tårtorna såg mest ut som sorgliga versioner av lutande tornet i Pisa.
  • Det var svårt att få bottnarna att ligga på plats utan de halkade mest omkring och de stackars små bananskivorna som vi lagt uppepå vaniljkrämen smet liksom ut och trillade av tårtorna. Det hela började kännas lite svettigt.

  • Den gula tårtbottnen hade dessutom råkat bli lite mindre än de andra så det var ju inte direkt som att kanterna blev jämna. 
  • Jag började också känna mig lite orolig för hur tårtorna faktiskt skulle se ut med alla färger och allt kladd. Min syster började lite diskret prata om "nailed it" och jag insåg att det just nu mest såg ut som att en tvååring skapat denna kreation. 

  • Vi fick i alla fall ihop fyra tårtor och min plan var nu att spritsa grädde uppepå dem. 
  • Jo men det var ju en bra idé. Bortsett från då att mjölkfri grädde tydligen inte funkar riktigt som vanlig grädde. Den gick inte alls att spritsa, den bara rann åt alla håll. Och den var inte särskilt täckande heller.
  • Nu var jag färdig att slänga fyra tårtor genom fönstret. Det tog verkligen emot att tänka mig att jag skulle bjuda på detta kladd:

 

 
  • Men som tur är är jag en ganska förutseende (och sjukt impulsiv) person, så natten innan hade jag varit uppe och bakat maränger. Det är ju som magi. Tänk att tårtan på bilden ovanför kunde förvandlas till detta med hjälp av några maränger och pompoms. Jag förbannade mig själv där på natten för att jag får så konstiga idéer, men ni kan tro att jag var rätt nöjd sen på själva dopdagen :)
 
 
Till och med regnbågsinnehållet blev ganska bra till slut. Och det innehåll som inte hade lyckats smita ut på grund av lutningen blev riktigt gott!
 
De fina bilderna är tagna av Viktoria Kvarnbrant och mobilbilderna högst upp av mig.  
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 

Nu jäklar prioriteras det!

Fem dagar kvar till dopet och nu har hon kommit igång här mamman. Igår gjorde hon till och med en liten tidsplan för dagarna som är kvar, nyttigt nyttigt, gav lite smått panik ja... Prioritering på hög nivå är det som gäller nu. Jag har förvisso prioriterat hela tiden (läs mitt tidigare inlägg på ämnet här) men det går möjligen att diskutera huruvida jag har prioriterat på bästa och mest effektiva sätt hittills. Men nu så. Jag låter det vara osagt om det är för att jag plötsligt har en hel ikea-påse med pompoms och för att jag har köpt alla rosa och vita bordsdekorationer som finns att uppbåda i Örebro län och på internet redan, men idag bakar jag bröd!
 
Pompoms så det räcker till halva mellansverige...
 
Björn är med sin mormor på tisdagar så då har Lova och jag inga förskoletider att passa, så dessa dagar lämpar sig bra för lite större projekt. Och idag är det alltså brödbak inför dopet som står på programmet. Jag råkade uppfinna ett jättegott rågsiktsbröd här för ett tag sen när jag lovat Björn att vi skulle baka och i sista sekund (när gullungen redan sprang runt i förkläde och bagarmössa och var superivrig) upptäckte att vi nästan hade slut på vetemjöl, så det brödet blev det. Det är dessutom både mjölkfritt och helt veganskt. Toppen!
 
Lova chillar lite, som de flesta dagar :)
 
 
Vill du prova att baka mitt rågsiktsbröd så hittar du receptet här, jag kan verkligen rekommendera det!
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Badliv!

Det här tvåbarnslivet erbjuder hela tiden nya utmaningar. Speciellt om man som jag kanske är lite harig och inte nån expert på att göra tusen saker samtidigt. Och uppepå det har en liten son som kan vara ganska snabb på att göra tvärtom mot vad jag säger. Och så en tvåmånaders uppepå det. Med andra ord har jag hittills försökt att hålla aktiviteterna ganska lugna och begränsade när jag är ensam med båda barnen. 


Enda problemet är att man inte direkt kan styra vad man behöver göra och inte. Som igår t ex. 

Alltså jag var en sån jäkla supermorsa igår. Hanterade både kräks och badande med livet som insats ochvmed förnuftet i behåll. Tillåt mig punktera. 

* Två minuter innan pappan verkligen måste åka till jobbet sitter Lovan helt nöjd i sin babysitter. Mamman har precis tagit kort på henne för att hon har så himla fina sommarkläder på sig. Mamman böjer sig fram för att ta ett kort till när Lovan, helt utan förvarning, kaskadspyr över hela sig. 

* Mamman slänger sig bakåt och lyckas rädda både sig och iPhone. Puh. 

* Mamman konstaterar sen att den här ungen måste badas, och storebror är lite för liten för att hänga kvar själv på nedervåningen. Dvs INTE ALLS den typ av aktivitet som mamman brukar sysselsätta sig med när hon är ensam med barnen. Men pappan måste åka till jobbet nu. Det är bara att bita ihop, be en bön och ta med båda barnen upp till badrummet. 

* Lovan är skitsur för hon vill inte ta av sig kläderna. Kläderna är fastklibbade pga allt kräks. 

* Björnen skitsur för det är orättvist, han vill också bada. 

* Mamman försöker samtidigt dra av Lovan kläderna och förklara för björnen att han kanske kan bada ikväll istället, vi ska ju bara skölja av Lovan lite snabbt nu. Mamman har aldrig badat båda barnen förut och tänker INTE börja nu när hon är ensam med dem. Svettas. 

* Lovan skriker ännu mer och har nu kräks precis överallt, men kläderna är i alla fall av. Björnen surar på. Mamman svettas å svettas samtidigt som hon tappar i vatten i baljan. 

* Ner med Lovan i badet. NEJ björnen, inte springa iväg nu. Tänk snabbt. Hur får man en besviken tvååring att stanna kvar och inte springa nerför trappan och halka i den/drunkna i toan/leka med saxar/lyckas få på ugnen/annat valfritt mardrömsscenario. Jo man ger med sig. Okejrå, du får bada efter Lovan. 

* Björnen nöjd. Mamman har precis köpt sig fem minuter av frid. Svettas dock kopiöst vid det här laget. 

* Lovan badar klart, mamman lyfter upp henne och blir genomblöt pga skitsvårt att hantera både hal bebis och handduk på samma gång. 

* Mamman petar resolut ner björnen i vattnet. Är det inte kräks i vattnet nu mamma? Fan. Tänkte inte på det. Eeh, nääärå. Kan väl inte ha blivit så mycket tänker mamman, det mesta var ju på kläderna. Björnen badar och Lovan blir återigen skitsur när kläder ska PÅ igen. Björnen vill INTE gå upp. Mamman kan inte längre avgöra om hon är genomblöt pga svett eller bad(kräks?)vatten. 

* Sen lyckas mamman på nåt sätt (det enda jag kommer ihåg från den här delen av händelseförloppet är all svett) hålla Lovan lugn och få upp björnen ur badet och få på honom blöja och få ner alla på nedervåningen. 

* Lovan placeras i babynestet och somnar helt utmattad, björnen placeras framför Alfons Åberg och mamman konstaterar att hon nog var den som hade behövt badet mest vid det här laget. Kokar lite kaffe och inser sen att det är helt lugnt. Båda barnen är stilla och nöjda. Sin bloggvana trogen tar hon snabbt några kort på lugna ungar och kaffekoppar och tidningar. 13 sekunder senare har björnen tröttnat på att titta på tv och Lovan vaknar och är hungrig. Tur att de 13 sekunderna användes till att ta kort istället för att faktiskt dricka kaffet och läsa tidningen... 

Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!