En ny, spännande uppgift

Förra gången jag var föräldraledig tänkte jag att det är ju allt bra fantastiskt att man kan få vara hemma såhär med ett nytt litet liv och bara få gosa och ta om hand och riktigt hänge sig. Och samtidigt blev jag lite smått galen av bristen på att få göra kreativa saker. Därför startade jag bloggen för att få lite utlopp för allt det där som bubblade. 


Den här föräldraledigheten har jag tagit kreativiteten ett steg längre och anmält mig till en skrivkurs. Det känns jättespännande! Jag har alltid tyckt om att skriva, och jag har läst både svenska och retorik på universitetet och skrivit C- och D-uppsatser. Men jag har aldrig tidigare gått en skrivkurs. 

Kursledaren heter Terese Isacson och vi träffades på en glöggkväll hemma hos gemensamma vänner för ett par år sedan, och började av ren slump prata skrivande. Hennes företag heter Isatext och du hittar det på isatext.se om du vill läsa mer. Igår fick jag den första uppgiften och om Lova är med på noterna ska jag börja kika lite på det nu ikväll. 

Om det inte glittrar så släng det!

Jag skrev på instagram häromdagen att jag tror att jag har drabbats av någon sorts efter-graviditeten-boande. Ni vet allt det där fixandet och trixandet och rensandet och ombyggandet och, ja helt enkelt, boandet, gravida kvinnor brukar dra igång hemma när det närmar sig bebis, jag hade liksom inte riktigt möjlighet till det pga sex månader i soffan. I tanken hade jag tusen saker jag ville göra men illamåendet och foglossningen satte stopp för nästan alla mina projekt. Och nu när orken börjar komma tillbaka är det liksom som att boandet också får ny kraft. Varendaste liten cell i mig längtar efter att få rensa och fixa. Nu finns orken men tiden är det desto sämre med istället med två små barn, vissa dagar är jag glad om jag hinner BÅDE plocka ur den rena diskmaskinen OCH stoppa in den smutsiga disken liksom...
 
Men i alla fall så har vi väldigt mycket saker och det har jag alltid haft. Jag gillar saker och jag är dålig på att strukturera mig hemma. Och framför allt är jag väldigt sentimental. Har extremt svårt både att göra mig av med saker "för att de kan ju vara bra att ha" och för att de är kopplade till minnen eller personer. Men nu har jag hittat en metod som jag tror kan vara något för mig, så den här hösten ska jag rensa. I en grupp om privatekonomi som jag är med i på Facebook dyker det ofta upp frågor om hur man ska bli mer sparsam och hålla sin budget och i största allmänhet ha bättre ordning på sin ekonomi. Någon frågade efter tips på böcker, och då dök namnet Marie Kondo upp flera gånger. Jag reagerade på det för att det alltid efterföljdes av ett "Ja, alltså, hon skriver inte om ekonomi utan om att städa men det har haft väldigt positiv inverkan även på mitt ekonomiska tänkande..." Typ. Jag blev ju förstås väldigt nyfiken och googlade henne. En japansk kvinna i min ålder som vigt sitt liv åt att städa och rensa och organisera och skapat en egen metod för det. Konmarimetoden. Vid det här laget hade mina boandetankar redan snurrat ett tag och jag hade skaffat Paulina Draganjas två suveräna böcker om förvaring, Förvara smart - organisera ditt hem och Organisera och förvara hemma - ett projekt i veckan. Men så skaffade jag även Marie Kondos Konsten att städa och det blev en riktig ögonöppnare. Paulinas böcker får vila lite, för jag kan inte förvara innan jag har rensat. Konmarimetoden går i extremt korta ordalag ut på att du först rensar, och sen förvarar. Tanken är inte att du ska förvara massa saker som du egentligen inte behöver eller vill ha. Marie Kondo har också en lite annorlunda utsorteringsmetod. "Does it spark joy?" skänker den här saken dig glädje? Glittrar den för dig? Gör den inte det ska den bort.  Hon delar in rensandet i kategorier som kläder, böcker, papper osv och tanken är att du samlar ihop alla saker du har av en viss kategori och så väger du varje sak för sig. Skänker den här specifika saken mig glädje? Annars ska den bort. På så sätt går du igenom alla saker i ditt hem. Hon menar också att när man gjort det kommer förvaringen inte att vara något problem. Du kommer kunna hitta en bestämd plats för varje sak och med största sannolikhet kommer inte röran komma tillbaka. Visst låter det tilltalande?
 
Om det är någon mer som känner att ni skulle behöva få lite mer ordning på torpet kan jag varmt rekommendera boken. Den kan kännas lite flummig i vissa stycken, hon menar att man ska prata med sina saker och tacka dem, men jag tror att hon har rätt. Saker man ska göra sig av med ska man uttrycka tacksamhet för och släppa taget om, och de saker man har kvar ska man också visa uppskattning för. Jag har blivit väldigt inspirerad och ska köra igång redan nu i helgen. Ska försöka dela med mig lite här om ni är sugna på att haka på!
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 
 
 

Sommarkväll

 
 
 
Jag älskar de här ljusa sommarkvällarna. Jag är inte utomhus alls så mycket som jag skulle önska eftersom Björn behöver lägga sig ganska tidigt (drömmer om en balkong eller en altan) men det kan vara härligt inomhus också. Jag blir lite som ett barn och v i l l  i n t e  gå och lägga mig när det är så vackert ute. Som ikväll till exempel. Jag har tänt lite ljus, småäter bilar, lyssnar på Sommar i P1 och mellan amningarna planterar jag om pelargoner och tar små sticklingar. 
 
 
Jag fyndade de här gamla terracottakrukorna på en loppis igår. Jag vill liksom att de ska se såhär riktigt slitna ut, det gifter sig så fint med små skira, rosa pelargoner.
 
 
 
Och lampan är ett riktigt loppisfynd som jag gjorde på noradagarna. Själva lampan kommer från min farmor och den har flyttat med mig i många lägenheter. Men så när vi flyttade senast, för fyra år sedan, strax innan farmor dog, gick lampskärmen sönder. Det var så tråkigt. Lampfoten har bara legat här i en låda och jag brukar alltid kika efter en ny skärm men jag hade nästan gett upp och börjat fundera på om jag skulle göra mig av med lampfoten när jag sprang på den här i förra veckan. Den satt på en elektrisk lampa så jag var inte säker på att den var i rätt storlek, men den passar perfekt. Man glömmer ju så fort men jag tror faktiskt att den är exakt likadan som den gamla. Det är så roligt att kunna använda den igen. Jag saknar farmor mycket men det är fint att tänka på henne när jag tänder lampan. 
 
De vackra rosorna kommer från mormors trädgård. Någongång ska vi ha en egen trädgård men i väntan på det är det fint att ha andra trädgårdar att hänga i. Som mormors till exempel. Där har vi varit idag. Hjälpt henne lite. Björn har fått springa runt runt på gräsmattan och jag har plockat rosor tills näsan rann och fingrarna var sönderstuckna. När jag har en egen trädgård ska jag ha massor av rosor. De är underbara.
 
 
 
Jag har förresten bestämt mig för att jag ska försöka berätta lite mer om mina graviditeter. Jag har ju tidigare skrivit lite om hur det är att förlora ett barn (här och här till exempel) men inte så mycket om hur det är att bli så sjuk under en graviditet. Och hur det är att bli gravid igen efter det. Ska bara fundera lite på hur jag ska lägga upp det. 
 
Men nu måste jag gå och lägga mig fast det är vackert ute. Jag ska på yoga utomhus nere vid sjön imorgon bitti.
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!