En midsommarnattsdröm

(null)

Tänk så mysigt det ser ut ändå,
Där i min lilla del av världen. 
Mitt slitna gamla bord, med finduken på,
Och så mårbackor förstås, vad vore sommaren utan mårbackor?
Om jag inte vore så trött skulle jag sätta mig där en stund. 
Lyssna på tystnaden och skriva några rader. 
Kanske om kärlek, kanske om barn,
Kanske om Katarina, till träklangsflöjter och alcymbal. 
Jag skulle skriva om årets ljusaste natt,
Som regnar bort. 
Om mörkret som hägrar och ondskan i världen
Men också om allt det vackra, må ni få lycka och välgång på färden 
Alla ni som färdas över okända vatten,
Långt från hem och härd,
Om allt som faktiskt blir bättre och bättre,
I vår stundom så dystra värld. 
Jag skulle skriva om den tid som flytt,
Och om alla de människor vi saknar. 
Så synd bara att jag är så trött och midsommarnatten så sen. 
Jag får nog skriva om allt det där tids nog, när jag vaknar. 

En kväll i juni


Det doftar av sommarregn och jord. Några sista eftersläntrande syrener och så grannens köttfärssås. Svalorna flyger högt trots skyfallet alldeles nyss. Det blir nog sol imorgon igen. 

Temperaturen har sjunkit till 20 grader för första gången på dagar, och åskan har i några timmar cirkulerat kring Norasjön. Vi har badat. Jag bara till knäna, björnen som en fisk. Ätit noraglass. Spillt noraglass. Bränt oss lite på axlarna. Mest jag förstås, Björn har haft solkräm och täckande kläder och Lova har suttit i skuggan. Men med sig själv slarvar man lätt lite. 

Jag hade hatt idag i alla fall. Och Lova har åkt skrinda. Varv på varv på willysparkeringen. Ville inte gå in. Vi har lekt med mostrarna. Gosat. Läst böcker. Haft pusskalas.

 Ätit hämtmat precis när det regnade, så inomhus med tända ljus. Erik och Björn sprang i regnet, med paraplyer. Björns är trasigt. Men han är tre år och blev inte ledsen för det, började omedelbart fundera på hur hans nya paraply ska se ut. Tack för treåringar. Tack för att vi faktiskt bara kan köpa ett nytt till honom. 

Det har varit varmt i en månad nu. Och ändå är det bara den andra juni. Försommar. Mellan hägg och syren fast det inte blev så, för i år blommar allt på en gång, med buller och bång. 

Och Lova går, nästan springer faktiskt. Och är så bestämd. Hon vet vad hon vill, säger ifrån, blir arg. Och sen pussas hon. Blommor och barn växer på sommaren. Så det knakar. Björn är smutsig och med ben fulla av blåmärken. Lova vill bara vara ute. Efter kvällsgröten tog hon på sig sin hatt och gick ut. Helt enkelt. 

Och jag förstår henne. För vem vill vara inne nu? När det är så vackert så det gör ont. Och det för första gången på dagar är 20 grader varmt och luften andas regn. Nej då vill man bara sitta på trappan och vara, och kanske blogga. Om sommarregn och barn med blåa knän. Barn som bara vill vara ute. Och det får de. Svalorna flyger högt trots skyfallet alldeles nyss. Det blir nog sol imorgon igen. 

(null)

Gamla grannar och goa gubbar

I huset bredvid vårt har det ända sedan vi flyttade in bott ett gammalt gammalt par. Med en gammal gammal hund. Det har varit så hemtrevligt på något vis. Jag har aldrig bytt två ord med någon av dem, eftersom vi har ingångar åt helt olika håll och dessutom en gata emellan. Vi har liksom aldrig sprungit på varandra. Men jag ser dem. Farbrodern som alltid sitter och läser i sin fåtölj, nästan oavsett hur sent det är på kvällen, eller tidigt på morgonen. Damen som spejar ut genom fönstret eller ordnar med någon blomma. De har olika lampor i fönstret beroende på om det är vår eller höst, och så har de stora novemberkaktusar som blommar fantastiskt. Farbrodern brukar gå ut med den gamla taxen och de går så långsamt. 
 
Så på nyårsaftom blev jag så orolig, fast jag inte känner dem. Vi kom hem från vårt firande precis innan tolvslaget och samtidigt kom en ambulans och stannade utanför deras lägenhet. Jag såg damen men inte farbrodern. Ambulanspersonalen gick in och sedan lämnade de lägenheten helt nedsläckt. Jag kunde inte låta bli att fundera på vad som hade hänt, hur allt stod till. Men sen morgonen därpå satt farbrodern i sin fåtölj och läste igen som om inget hade hänt. Och jag blev förvånad över att jag var så lättad. På så bra humör. För att en farbror som jag aldrig har träffat inte var död. För att han såg ut att må bra. 
 
Men så för några dagar sedan dök det upp fönsterputsare. Och flyttgubbar. Och den stora lägenheten stod plötsligt tom. Ingen läsande farbror, ingen spejande dam, och ingen gammal gammal hund. Och det känns konstigt vemodigt på nåt sätt. En del av vår verklighet som inte finns längre. grannar vi aldrig känt, som nu är någon annans grannar. Men jag såg ett barn. En liten flicka som ivrigt sprang mellan rummen och såg sig omkring. Det blir fint för lägenheten det med, en lägenhet behöver barnspring med jämna mellanrum, och nu var det dags, Och farbrodern får fortsätta läsa sina böcker någon annanstans. Jag hoppas verkligen att han har flyttat någonstans dit han kunnat ta med sig sitt bibliotek.Och att damen har ett bra fönster att speja genom. Och nya grannar, som förstår att uppskatta dem. 
 
 
Häromdagen skördade vi våra första egna jordgubbar. Jag tål ju inte jordgubbar men de doftade himmelskt, och Lova och Björn fick varsin <3