I söndags döpte vi Lova. Det har bokstavligen talat tagit mig två dagar att återhämta mig. Pust. Allt blev (till slut!) så himla lyckat och fint och trevligt och jag lovar att jag ska skriva ett inlägg med fina bilder och gulligull snart. Men här kommer tårt-terapi-inlägget.
Jag använder nämligen bloggen som terapi ibland om någon har missat det. När livet blir riktigt stökigt, då gäller det att tänka positivt. Så mitt i tårtbakandet härom dagen, när det var minst sagt katastrof, så påminde min syster mig om att "det blir i alla fall ett bra blogginlägg!". Så här kommer det.
Tillåt mig punktera upp händelseförloppet.
- Det hela började väl egentligen med att jag beställde hem dessa tårtdekorationer från My perfect day och såg framför mig att jag skulle slänga ihop en tårta i stil med denna:
- Men sen insåg jag att om man har en stor släkt kan man inte bara "slänga ihop" en fin liten tårta. Det skulle närmare bestämt behövas fyra tårtor. Och eftersom så många äter mjölkjfritt bestämde jag mig för att det enklaste skulle vara att göra alla fyra tårtorna mjölkfria.
- Och eftersom det innebär att jag ändå måste baka tårtbottnarna från grunden skulle jag kunna passa på att testa att göra såna där regnbågstårtor ni vet som är så himla trendiga på instagram. Hur svårt kan det vara?
- Jo det kan jag svara på nu i efterhand.
- Svårt.
- Jag hade i alla fall någon sorts framförhållning och bakade bottnarna några dagar i förväg. Det var en sorglig syn. Karamellfärgen gjorde liksom mest att kakorna såg lite lätt sjukliga ut. Kolla den här blå till exempel...
- Men när jag väl tinat upp alla bottnar igen och börjat dela upp dem blev jag lite mer hoppfull. Fina färger!
- Sen hade jag verkligen gjort det lätt för mig och köpt färdig mjölkfri vaniljsås. Den är mycket tjockare än vanlig vaniljsås så perfekt att ha som tårtfyllning.
- Eller ja, inte helt perfekt kanske skulle det snart visa sig. Visst, den är tjockare än vanlig vaniljsås, men den är visst inte riktigt vaniljkräm-tjock. Speciellt inte på försommarens hittills varmaste dag som jag och min syster lyckades tajma in när vi skulle lägga ihop tårtorna. Det var vaniljkräm överallt och tårtorna såg mest ut som sorgliga versioner av lutande tornet i Pisa.
- Det var svårt att få bottnarna att ligga på plats utan de halkade mest omkring och de stackars små bananskivorna som vi lagt uppepå vaniljkrämen smet liksom ut och trillade av tårtorna. Det hela började kännas lite svettigt.
- Den gula tårtbottnen hade dessutom råkat bli lite mindre än de andra så det var ju inte direkt som att kanterna blev jämna.
- Jag började också känna mig lite orolig för hur tårtorna faktiskt skulle se ut med alla färger och allt kladd. Min syster började lite diskret prata om "nailed it" och jag insåg att det just nu mest såg ut som att en tvååring skapat denna kreation.
- Vi fick i alla fall ihop fyra tårtor och min plan var nu att spritsa grädde uppepå dem.
- Jo men det var ju en bra idé. Bortsett från då att mjölkfri grädde tydligen inte funkar riktigt som vanlig grädde. Den gick inte alls att spritsa, den bara rann åt alla håll. Och den var inte särskilt täckande heller.
- Nu var jag färdig att slänga fyra tårtor genom fönstret. Det tog verkligen emot att tänka mig att jag skulle bjuda på detta kladd:
- Men som tur är är jag en ganska förutseende (och sjukt impulsiv) person, så natten innan hade jag varit uppe och bakat maränger. Det är ju som magi. Tänk att tårtan på bilden ovanför kunde förvandlas till detta med hjälp av några maränger och pompoms. Jag förbannade mig själv där på natten för att jag får så konstiga idéer, men ni kan tro att jag var rätt nöjd sen på själva dopdagen :)
Åh vad fint! Har faktiskt sett en sådan innan, så himla kreativt!
Kram