mammaglitter.se

 

I helgen har vi hängt med vänner och haft kräftskiva på en ö i Stockholms skärgård. Helt fantastiskt, kanske ni tänker? Jajemen! Det vill säga när vi väl var framme. Alltså det här med att åka någonstans över huvud taget nuförtiden... Vi har liksom haft snart ett år på oss att öva, men det verkar inte hjälpa. En bebis och två tidsoptimister. Tillåt mig punktera upp händelseförloppet.

 

Ja just, givetvis ska vi ju inte bara åka till skärgården, det vore alldeles för enkelt, utan dessutom ska vi hinna gå en tur på Noramarken och dessutom hinna hänga en stund med min syster som bara är hemma över helgen. 

 

Nu börjar jag.

 

* 17 tillfällen utspridda under natten: björnen (det är alltså Björn) vaknar och vill amma/trumma/klättra/leka/högst oklart vad han vill

 

* 06.30: mammans (det är alltså jag) väckarklocka ringer och väcker hela familjen. Fasen, skulle ju bara smyga upp och duscha. Björnen somnar om igen, mamman smyger (nåja) upp och duschar. Och hetspackar allt hon inte packade kvällen innan. Typ. I alla fall en del.

 

* 07.30: Övrig familj går också upp. 

 

* 07.31: Pappan (det är alltså Erik) har packat klart det han ska ha med sig i alla fall. Alltid något. 

 

* 07.31 - 08.59: Nån sorts allmänt pack/städ/frukostkaos utbryter. Det gör verkligen ingen skillnad om man ska vara borta en natt eller en vecka när man packar med bebis i hushållet. Att sen försöka packa så man ska kunna få med sig allt i en båt. Pust.

 

* 09.00: Vi ger upp packandet för en stund och håller mot alla odds vårt lagda schema för "tur på Noramarken" och går ut för att köpa lite blommor och annat smått och gott. En timme har vi på oss enligt planen.

 

* 09.27: vi inser att vi glömde räkna med pratpauserna som uppstår när man ca var tredje meter träffar någon man känner och som gärna vill prata lite med björnen. Halva beräknade tiden har gått åt och ett av 100 ärenden avklarade. Fasen. 

 

* 09.28-10.15: Delar på oss och löper som små gaseller för att göra de ärenden vi tänkt oss.

 

* 10.15: Hemma igen med andan i halsen. Mostrarna och mormorn kommer och underhåller björnen och försöker se till att han inte ska somna, bättre att göra det i bilen liksom. Vi hetspackar lite till. Inser att det där med att åka kl elva inte är helt troligt längre. Hetspackar lite till. Proppar in allt i bilen, efter att ha sprungit upp på marknaden igen och köpt munkar. (gäller att prioritera) (tur att man bor centralt)

 

* 11.30: Lämnar parkeringen, svettiga och med något glasartat i blicken. 

 

* 11.32: björnen somnar. Halleluja!

 

* 11.32,5: Mamman blir sjuuukt fikasugen och frågar om vi inte kanske kan stanna på statoil och fika. Vi ska väl ändå tanka.

 

* 11.33: Pappan kanske inte är helt upplagd för att ta en fikapaus efter tre minuters resa, men tanka måste vi ju ändå. Pga Noramarken är det dock KÖ lång väg förbi statoil, går ej att åka in. Mamman blir gråtfärdig. 

 

* 11.34: Mamman och pappan bestämmer att de ska tanka i Örebro istället. Fikar på munkar i bilen. Mamman nöjd igen. 

 

* 12.10: Tankat och klart. Björnen sover fortfarande. Mamman jättehungrig. 

 

* 13.00: Anländer Arboga. Matpaus med sovande björn. Drive in för att spara tid. Observera dock att mamman blir åksjuk av att äta i bilen så därför måste vi ändå stanna på en parkering för att äta maten. Pappan konstaterar att vad skönt att vi kan äta nu i lugn och ro innan björnen vaknar. Björnen vaknar. Björnen får mat. Björnen bajsar. Familjen äter upp maten i viss odör. Ångrar att de sitter i en liten bil och äter. 

 

* 13.30: Blöja bytt och familjen på väg igen.

 

* 14.30: Proviantering av energidryck på Statoil. Björnen börjar småtröttna på hela utflykten. 

 

* 15.30: Lagom till stockholmstrafiken närmar sig har björnen totaltröttnat. Mamman tar fram det hemliga vapnet: En giraff som spelar 70 falskklingande populära sånger i något fel melodier och som byter melodi så fort man kommer emot en knapp (ca var tredje sekund). Björnen nöjd, mamman och pappan snurriga, giraffen överröstar gps:en och mamman försöker förmedla vad gps-tanten säger till pappan i framsätet + läsa en vägbeskrivning samtidigt. Går förvånansvärt bra.

 

* 16.15: Mamman pratar i telefon med värden för kräftskivan (den telefonen som hon har vägbeskrivningen i) samtidigt som gps-tanten får fnatt och försöker lura in familjen på en privat väg, ganska långt från något hav. Björnen gråter. 

 

* 16.17: mamman slutar prata i telefonen och försöker få ordning på vägbeskrivningen igen. Björnen gråter. Familjen vänder. Hittar rätt. 

 

* 16.30: Framme vid hamnen. Hurra! Lyckas packa in alla våra saker i båten och blir utskjutsade till den fantastiska ön och våra fina vänner. Björnen tycker det är sjukt spännande att åka båt. 

 

* 16.45: Packar ur alla saker ur båten. Mamman får en dålig känsla. Där finns blöjor i tusental, mat till björnen för en vecka eller så, kläder för en hel armé, leksaker, handdukar, böcker, hårborstar, smink, ja till och med tandtråden är med, men var är kräftorna...?**

 

 

 

 

 

Förra lördagen gjorde vi någonting väldigt roligt. I alla fall för mig som hela sommaren suttit klistrad framför Sommartorpet på tv 4 och ojat och åat mig över allt fint som Ernst har pysslat med. Jag packade nämligen in man och barn och syster i bilen och så åkte vi på utflykt till Björskogsnäs och gick husesyn i sommartorpet! 

 

Ikväll ska vi göra nånting som jag tycker låter jättespännande. Vi ska gå på gudstjänst i Prästgårdens trädgård, och det är inte vilken gudstjänst som helst (jag blev allt lite förvånad när jag såg rubriken på facebook), för det är nämligen en Grillgudstjänst!

 

Jag ser mig själv som troende och jag tycker mycket om kyrkan men jag är väldans dålig på att gå dit förutom när jag spelar eller sjunger. Och uppenbarligen är jag inte ensam om det för jag måste säga att de söndagsmorgnar jag har varit där är ju uppslutningen tyvärr rätt skral. Därför tycker jag att det här lät som en strålande idé. Att göra kyrkogåendet mer tillgängligt, och det måste faktiskt inte ens vara i kyrkan. Så varför inte passa på att samtidigt som man går på en gudstjänst få njuta av en skön sensommarkväll utomhus i en vacker trädgård och dessutom få äta en bit. Jag tycker att vår församling här i Nora är duktiga på att hitta på lite annorlunda saker, jag har t ex spelat på två gudstjänster i sommar varav den ena var en lördagkväll ute i ett kapell på landet och den andra var på vanlig gudstjänsttid men inne i museet Göthlinska gården här i Nora. Det är roligt när det blir lite annorlunda. Men med handen på hjärtat så måste jag ändå säga att trots att jag tycker det är kul att de försöker variera och hitta på saker är jag ändå dålig på att gå. Och visst är det väl så rent generellt, speciellt vi "de yngre" generationerna. Jag tror att många fler än jag känner någon sorts tillhörighet med kyrkan och att man gärna tar del av kristna traditioner som bröllop och dop och kanske går på midnattsmässan till jul, men att allt runtomkring känns svårare och kanske lite otillgängligt och "inte för mig". Men jag tänker också att ju fler som går, ju roligare för då blir det även ett socialt forum, och desto större möjlighet för kyrkoverksamheten att fortsätta utvecklas.

 

Så nu drar jag med mig familjen och går på grillgudstjänst. Hoppas vi ses! :)