Jag ska ha flyttloppis!

Med anledning av att vi snart ska flytta har jag kommit i rensartagen riktigt här hemma. Oj oj vad man samlar på sig saker alltså.
 
Därför har jag bestämt mig för att för första gången i mitt liv ha loppis :) Det blir kul!! Kom och handla av mig. Det kommer vara BILLIGT, och det går bra att pruta med mig. Jag fixar gärna paketpriser också. 
 
 
Nu på lördag (imorgon!) den 8 juni tänker jag stå i vår lilla trädgård mellan 10.00-14.00. Om det inte regnar massor, men än så länge visar prognoserna fint väder. Så här ser det ut. Jättelätt att hitta hit, man går in mittemot Willys kundvagnsparkering. 
 
Det kommer bland annat finnas:
* Trädgårdsmöbler (stolar, bord, dynlåda m.m.)
* Damkläder
* Barnkläder 
* Inredning
* Böcker 
* TV-spel
* Skor
* Köksprylar
* Trehjuling
* Massa annat smått och gott
 
Ni hittar mig i det gula trähuset på Rådstugugatan 27, med ingång från Willysparkeringen. Jag ska se till att sätta upp nån skylt också. 
 
Kuddar, 10 kr styck
 
 TV-spel, 20 kr styck
 
 Skor, 20 kr styck
 
 Gosedjur, 10 kr styck
 
 
 Massa massa mer grejer som jag inte har tagit kort på finns också :)
 
 
Swish och kontanter går bra. Välkomna hit vet ja!

Hej då Rådstugugatan

Det här blir en annorlunda sommar. Förändringens vindar blåser.
 
Vintern 2012 gick flyttlasset hit till Rådstugugatan 27 och vårt lilla 1860-talshus. Jag var gravid och lyckligt ovetande om en annalkande havandeskapsförgiftning. Erik hade brutet knä. Vi hade fantastiska vänner och familj till hjälp. 
 
Vi hann bo här i sex veckor innan jag blev inlagd på Akademiska i Uppsala. Sex veckor av konstant dåligt mående och ett brutet knä. Sen blev det sju veckor i Uppsala, och så tillbaka till en ouppackad lägenhet med flyttkartonger överallt. Bärandes på den största av sorger. 
 
En märklig start på ett boende som ändå har blivit så bra. Drygt sex år har vi bott här. Björn och Lova är uppvuxna här. De vet inget annat. Lova kommer inte att komma ihåg det, åh konstiga tanke, men för Björn kommer det vara hans barndomshem. Det var här barnen lärde sig gå, sa sina första ord. Vi har tagit graviditetstester, firat födelsedagar, jular, skrattat och gråtit. 
 
Men nu väntar något nytt. Något helt annat. Ett nytt sorts äventyr. Om ett år flyttar vi in i vårt hus. Huset där vi ska bli gamla tillsammans, där vi ska anlägga trädgård. Huset där vi ska rota oss på riktigt, för första gången. Det blev sex år här men har ändå alltid känts som något tillfälligt i väntan på vårt hus. Som plötsligt uppenbarade sig, när vi minst anade det. 
 
Och det första steget blir ett helt annat äventyr. Vi blir inneboende en period. Lägenheten är uppsagd, möbler ska magasineras, pengar sparas. Plötsligt är det mindre än två månader kvar och jag inser att det börjar bli dags att ta farväl. Ta farväl av kakelugnar och av att bli väckt av kyrkklockan på lördagmorgnar, eller av cykelhandlaren mittemot som testkör motorsågar för den delen. Ta farväl av alla fördelar med att bo mitt i stan. Med Willys som vårt skafferi och en minuts promenad till gym och kör och tre till bussen. Men också ett lättat farväl till skräniga ungdomar precis utanför fönstret på fredagskvällar, till att bokstavligen talat bo på Willys parkering, till avsaknaden av privat trädgård och gräsmatta och till grannhus så nära att man kan spotta tobak på dem, om man nu tuggar tobak. Farväl till hyresvärdar och vaktmästare och hej till frihet. Hej till ansvar, förstås, men också till frihet. Frihet att få tapetsera vartenda rum i newbietapeter om andan skulle falla på. Till att anlägga rabatter och för första gången få känna att man gör saker för sin egen skull
 
Men nu följer ett par månader av rensning, packande och klurande. Vad använder man egentligen under ett år? Vilka leksaker klarar sig barnen utan? Hur gör man med kläder? Var magasinerar man möbler? Vad ska sparas och vad ska skänkas, säljas, slängas? 
 
Ja det är sannerligen en annorlunda sommar vi har framför oss. Förändringens vindar blåser, men det känns som att vi kommer få medvind den här gången. 
 
Vårt lilla hus, i en mycket suddig scen från Maria Lang-filmen Kung Liljekonvalj av dungen. 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Några tankar inför 2019, och hur det gick 2018

Förra året, exakt den här dagen, skrev jag ett inlägg om mina tankar inför det nya året. Jag tycker verkligen om känslan av nystart och alla möjligheter som ett nytt år innebär. Dock tänker jag hellre på det som målsättningar inför det kommande året än nyårslöften som man bryter och sen känner sig dålig över. Inlägget från förra året kan du läsa här
 
2018 blev ett lite märkligt och ganska ansträngande år. Jag tycker att det är svårt att ha små barn. Sådär riktigt små bebisbarn. Vi hade dessutom en Lova som inte sov knappt alls, förutom möjligen när Björn var som piggast. När vi gick in i 2018 var jag så trött att jag hade depressionssymtom. Möjligen kombinerat med en förlossningsdepression. Som tur var hade jag hjälp av en mycket klok läkare och en fantastisk psykolog som å det starkaste rekommenderade mig att prova att medicinera. Nu i efterhand vet jag inte varför jag var så motvillig. Jag trodde att jag skulle må SÄMRE. Bli konstigare kanske. Tanken på att äta en medicin som på något sätt skulle påverka min hjärna kanske kändes främmande.
 
För det är ju inte så att jag skulle ha struntat i att äta en antibiotikakur som jag verkligen behövde till exempel. Men jag var väldigt skeptisk. Till slut kom vi överens om att jag skulle prova efter Lova hade fyllt år och haft kalas. För jag måste ju orka fixa med allt inför det först, tänkte jag. 
 
Så knasigt så här i efterhand. För det är många många år sedan jag haft så mycket energi som efter jag började äta medicinen. Och effekten kom i stort sett omedelbart. Men det visste jag ju inte. Men mars månad blev verkligen en vändning för mig. Jag började leka med barnen igen. Jag orkade med vardagen på ett helt nytt sätt, och lite till dessutom, istället för bara det allra mest nödvändiga. Vi hade ett härligt sommarlov tillsammans hela lilla familjen, och jag började utmana mig själv. Jag har börjat äta lite nyttigare och framför allt lite mer medvetet, jag har börjat träna så smått. Jag har gjort saker jag tycker är obekväma. Som att köra bil igen som jag inte har gjort på flera år. 
 
I höstas tog jag dessutom ett rejält kliv utanför min comfort zone och skaffade mig en PT. Som har gett mig verktyg till ett starkare och friskare liv. Han har fått mig att våga besöka ett gym och till och med ut och jogga.  
 
Och så började jag jobba i augusti. STOR förändring efter att ha varit hemma i två år. Men det känns bra. Roligt. Och jag orkar med. Utan problem. Det var jag lite orolig för förut, men inte nu längre. Jag orkar jobba och vara mamma och fru och till och med vara kompis nångång ibland. 
 
Så 2018 blev verkligen ett omtumlande år, med en drastisk ändring i färdriktning. Till det bättre förstås, men alla stora förändringar tar ändå energi och kräver ganska mycket av en. 
 
Så nu inför 2019 hoppas jag på att kunna landa lite. Här är några av de områden jag tänker att jag ska försöka fokusera lite extra på:
 
Träning
 
Min målsättning är att 2019 är året då jag ska hitta rutin i träningen. 2018 var året då jag upptäckte träningen, med skräckblandad förtjusning. Men 2019 tänker jag ska bli året då jag faktiskt börjar träna. Försöker få det till en naturlig del av min vardag, inte att det krävs tre dagar av peppande för att ta mig till gymmet som det har varit i det senaste nu.
 
Konmari
 
Vi är i stort behov av att rensa ut saker hemma och hitta mer struktur, och jag tror fullt och fast att Konmarimetoden är en bra väg för mig att gå, men dit räckte inte energin 2018. Men då kommer ju det fantastiska i att nu blir det nytt år, och nya möjligheter :)
 
Vänskap och kärlek
 
Förra året skrev jag att jag ville försöka återknyta kontakten med vänner som jag inte träffat på länge och det har gått sådär. Med pendlande mående och stora förändringar har det varit en sådan sak som energin inte riktigt räckt till. Så det får en ny chans 2019. Och Erik och jag har varit ett fantastiskt föräldrateam i år, men vi har knappt hunnit prata med varandra. Det tänker jag också kommer bli lättare nästa år med större, mer självgående barn. Mer tid för att umgås, och kanske till och med dejta lite då och då. 
 
Bloggande och kreativt skapande
 
Nu i december har jag återupptäckt bloggen litegrann, och det är så roligt!! Jag älskar att skriva och fotografera och klura ut olika inlägg och teman och bloggen är ett sådant förträffligt forum. Jag tänker att min målsättning ska vara att fortsätta hålla den levande även när vardag och jobb drar igång igen, som en liten ventil och ett utrymme för kreativitet. 
 
Jaha, det blev ett långt och ganska utlämnande inlägg idag. Men det är viktigt att de också kan få plats tänker jag, bland recept och anekdoter om småbarnslivet. 
 
Jag önskar er en fin nyårsafton och en god start på det nya året. Och jag hoppas att ni kommer vilja fortsätta att hänga här med mig även under 2019 <3
 
//Alexandra 
 
Jag bjuder på några foton från när vi tog in granen. Nu ska den väl snart ut igen är jag rädd, men några dagar till får den allt stå, jag älskar den!
 
 
 
 
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!