Några tankar inför 2019, och hur det gick 2018

Förra året, exakt den här dagen, skrev jag ett inlägg om mina tankar inför det nya året. Jag tycker verkligen om känslan av nystart och alla möjligheter som ett nytt år innebär. Dock tänker jag hellre på det som målsättningar inför det kommande året än nyårslöften som man bryter och sen känner sig dålig över. Inlägget från förra året kan du läsa här
 
2018 blev ett lite märkligt och ganska ansträngande år. Jag tycker att det är svårt att ha små barn. Sådär riktigt små bebisbarn. Vi hade dessutom en Lova som inte sov knappt alls, förutom möjligen när Björn var som piggast. När vi gick in i 2018 var jag så trött att jag hade depressionssymtom. Möjligen kombinerat med en förlossningsdepression. Som tur var hade jag hjälp av en mycket klok läkare och en fantastisk psykolog som å det starkaste rekommenderade mig att prova att medicinera. Nu i efterhand vet jag inte varför jag var så motvillig. Jag trodde att jag skulle må SÄMRE. Bli konstigare kanske. Tanken på att äta en medicin som på något sätt skulle påverka min hjärna kanske kändes främmande.
 
För det är ju inte så att jag skulle ha struntat i att äta en antibiotikakur som jag verkligen behövde till exempel. Men jag var väldigt skeptisk. Till slut kom vi överens om att jag skulle prova efter Lova hade fyllt år och haft kalas. För jag måste ju orka fixa med allt inför det först, tänkte jag. 
 
Så knasigt så här i efterhand. För det är många många år sedan jag haft så mycket energi som efter jag började äta medicinen. Och effekten kom i stort sett omedelbart. Men det visste jag ju inte. Men mars månad blev verkligen en vändning för mig. Jag började leka med barnen igen. Jag orkade med vardagen på ett helt nytt sätt, och lite till dessutom, istället för bara det allra mest nödvändiga. Vi hade ett härligt sommarlov tillsammans hela lilla familjen, och jag började utmana mig själv. Jag har börjat äta lite nyttigare och framför allt lite mer medvetet, jag har börjat träna så smått. Jag har gjort saker jag tycker är obekväma. Som att köra bil igen som jag inte har gjort på flera år. 
 
I höstas tog jag dessutom ett rejält kliv utanför min comfort zone och skaffade mig en PT. Som har gett mig verktyg till ett starkare och friskare liv. Han har fått mig att våga besöka ett gym och till och med ut och jogga.  
 
Och så började jag jobba i augusti. STOR förändring efter att ha varit hemma i två år. Men det känns bra. Roligt. Och jag orkar med. Utan problem. Det var jag lite orolig för förut, men inte nu längre. Jag orkar jobba och vara mamma och fru och till och med vara kompis nångång ibland. 
 
Så 2018 blev verkligen ett omtumlande år, med en drastisk ändring i färdriktning. Till det bättre förstås, men alla stora förändringar tar ändå energi och kräver ganska mycket av en. 
 
Så nu inför 2019 hoppas jag på att kunna landa lite. Här är några av de områden jag tänker att jag ska försöka fokusera lite extra på:
 
Träning
 
Min målsättning är att 2019 är året då jag ska hitta rutin i träningen. 2018 var året då jag upptäckte träningen, med skräckblandad förtjusning. Men 2019 tänker jag ska bli året då jag faktiskt börjar träna. Försöker få det till en naturlig del av min vardag, inte att det krävs tre dagar av peppande för att ta mig till gymmet som det har varit i det senaste nu.
 
Konmari
 
Vi är i stort behov av att rensa ut saker hemma och hitta mer struktur, och jag tror fullt och fast att Konmarimetoden är en bra väg för mig att gå, men dit räckte inte energin 2018. Men då kommer ju det fantastiska i att nu blir det nytt år, och nya möjligheter :)
 
Vänskap och kärlek
 
Förra året skrev jag att jag ville försöka återknyta kontakten med vänner som jag inte träffat på länge och det har gått sådär. Med pendlande mående och stora förändringar har det varit en sådan sak som energin inte riktigt räckt till. Så det får en ny chans 2019. Och Erik och jag har varit ett fantastiskt föräldrateam i år, men vi har knappt hunnit prata med varandra. Det tänker jag också kommer bli lättare nästa år med större, mer självgående barn. Mer tid för att umgås, och kanske till och med dejta lite då och då. 
 
Bloggande och kreativt skapande
 
Nu i december har jag återupptäckt bloggen litegrann, och det är så roligt!! Jag älskar att skriva och fotografera och klura ut olika inlägg och teman och bloggen är ett sådant förträffligt forum. Jag tänker att min målsättning ska vara att fortsätta hålla den levande även när vardag och jobb drar igång igen, som en liten ventil och ett utrymme för kreativitet. 
 
Jaha, det blev ett långt och ganska utlämnande inlägg idag. Men det är viktigt att de också kan få plats tänker jag, bland recept och anekdoter om småbarnslivet. 
 
Jag önskar er en fin nyårsafton och en god start på det nya året. Och jag hoppas att ni kommer vilja fortsätta att hänga här med mig även under 2019 <3
 
//Alexandra 
 
Jag bjuder på några foton från när vi tog in granen. Nu ska den väl snart ut igen är jag rädd, men några dagar till får den allt stå, jag älskar den!
 
 
 
 
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Julbyn

 
Idag går vi in i min bästa månad på året. December. Det finns ingenting mysigare än december. Adventsljusstakar, tomtar, stjärnor, tända ljus. All förväntan som ligger i luften. Magin.
 
 
 
I år är första året som det känns som att Björn verkligen är med på vad som händer, och tycker att det är roligt med december och väntan på julen. Och jag var ledig från jobbet igår så då körde vi igång ordentligt med pyntandet här hemma. Bland annat tog vi fram julbyn. Det var kanske min bästa idé på hela 2017, när jag en lördag strosade runt på secondhandbutiken Gåvan här i Nora och hittade ett par ganska hiskeliga men ändå charmiga små tomtehus. 20 kr styck tyckte jag att de kunde vara värda, och så köpte jag några små tomtar också. Improviserade ihop det med saker vi redan hade hemma och ställde alltihop på en skänk i barnvänlig höjd. Och vilken hit det har blivit!! Både förra året och nu igår och idag. 
 
 
 
 
 
Lova har visserligen redan hunnit slå sönder två av invånarna men det får vara så. Det är lite det som är tanken också. Det är lite småsköra figurer men man får leka med dem ändå. Det blir lite mer spännande då.
 
 
Julbyn är som en stor magnet. Så fort det kommer barn hit dras de dit och kan bli stående hur länge som helst och plocka och greja. Det är underbart. 
 
Jag vet att jag har skrivit det förut men det är så hisnande att vi vuxna skapar deras barndomsminnen. Det jag gör nu påverkar hur våra små barn kommer att se tillbaka på sin uppväxt när de blir stora. Hisnande och ett gigantiskt ansvar, visst, men samtidigt så himla häftigt att få vara med och styra. Jag har liksom fått möjligheten att skapa en liten stunds magi för dessa småttingar. Vilken ynnest. 
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 
 
 

Idag är ingen vanlig dag

Den må ha varit ganska ordinär med heldag på jobb för mig och heldag med barnen (varav Lova med skadat ben som inte kan gå och är sur) för Erik, men den är ändå väldigt speciell. För sju år sen idag lovade vi att älska varandra i nöd och i lust. Helt fantastiskt är det. Sju år och tre barn senare, sorger och så mycket glädje, vill jag fortsätta att välja Erik för all framtid. Även om vi idag bara firar vår bröllopsdag med att äta lite glass. Och frossar i bilder. 
 
 
Jag hade tyvärr lunginflammation på vårt bröllop, men jag kände mig ändå som en prinsessa med alla som hjälptes åt att fixa till mig. Tur att man kan sminka bort feber...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mina fantastiska tanter som jag saknar så mycket. Farmor i rullstolen på den första bilden, och så mina väninnor Ulla i sin underbara egenvirkade klänning och Flory, alltid lika elegant i dräkt <3
 
 
 
 
 
 
 
Världens finaste Erik
 
 
 
 
Trots att jag var sjuk var det en helt underbar dag. Nu drömmer jag om att göra om det när vi har tioårig bröllopsdag. Det är ju trots allt tre år kvar att planera så det ska nog inte vara omöjligt :)