En vinterdikt

En liten pojke tittar ut över sjön. Längtar så oändligt efter snön. 


Tycker att julstädning är så trist, leka med bilar han vill, javisst. 


En mamma och en pappa utan ork och tålamod, rimmar illa med hans outtröttliga kraft och mod. 


Han är tre år, testar gränser och grubblar, mamma och pappa med uppfostran stundom snubblar. 


För det är ju så svårt att veta om man gör rätt, och rätt kan ju vara på så många olika sätt. 


Men kärlek får han och så här till jul, även en och annan pepparkaka och kul... -


glass (sorry) fick han igår och vi läser och leker, mellan städ och julmat som steker. 


Så han har det nog ändå ganska bra vår lilla filur, nu hoppas vi bara på snö till en pulkatur 

Ett sånt där terapeutiskt inlägg

Godmorgon! 

Vi skulle till parken och leka med Björns kompis idag. Vi kan kalla henne Maja. (Ja hon heter så) Maja blev sjuk och fick ställa in imorse. Mamman fick panik över helt oplanerad dag. Tog fram pyssel som björn fått i födelsedagspresent. 


Gick bra tills Björn drog av en kork så ordentligt att glaset m magmedicin gick i golvet. Med ett kras. Glassplitter överallt. Mamman mycket mycket trött. Björnen ledsen. Mamman sur. Tryckt stämning för en stund innan mamman inser att hon ju faktiskt är vuxen och inte kan sura på en treåring utan bara måste försöka få bort allt glas från golvet. 


Björnstackaren får sitta stilla jättelänge. Mamman dammsuger och dammsuger och ältar sitt livs besvärligt. Söker tröst via sms hos kompis som är på jobbet. Vi kan kalla henne Therese. (Ja hon heter också så, jag verkar inte riktigt ha hajat hela det här "vi kan kalla henne"-konceptet) Kompis kontrar med bild på chokladpraliner hon precis ska äta. Tack. 


Mamman skurar golvet. 


Björnen börjar knorra. Mamman tänker att lite skärmtid har ju ingen dött av. Lova vaknar. Mamman ser det som ett tecken från ovan att björnen måste titta lite på tv nu om lova måste amma. 


Så nu tittar vi på Robin Hood för hundraelfte gången den här veckan och ammar lite för tretusenfjortonde gången den här veckan. Det känns som att klockan är 21.00 och den är inte ens tio. 


Vad gör ni den här fredagsförmiddagen då? :) 





 

En ny, spännande uppgift

Förra gången jag var föräldraledig tänkte jag att det är ju allt bra fantastiskt att man kan få vara hemma såhär med ett nytt litet liv och bara få gosa och ta om hand och riktigt hänge sig. Och samtidigt blev jag lite smått galen av bristen på att få göra kreativa saker. Därför startade jag bloggen för att få lite utlopp för allt det där som bubblade. 


Den här föräldraledigheten har jag tagit kreativiteten ett steg längre och anmält mig till en skrivkurs. Det känns jättespännande! Jag har alltid tyckt om att skriva, och jag har läst både svenska och retorik på universitetet och skrivit C- och D-uppsatser. Men jag har aldrig tidigare gått en skrivkurs. 

Kursledaren heter Terese Isacson och vi träffades på en glöggkväll hemma hos gemensamma vänner för ett par år sedan, och började av ren slump prata skrivande. Hennes företag heter Isatext och du hittar det på isatext.se om du vill läsa mer. Igår fick jag den första uppgiften och om Lova är med på noterna ska jag börja kika lite på det nu ikväll.