Fem år

Hade livet varit annorlunda hade vi haft femårskalas idag. I ett annat liv och ett annat universum. En stor femåring här hemma. Det är nästan svårt att förstå att det är fem år sedan vår John föddes, samtidigt som det verkligen känns som i ett helt annat liv.  


Det blir inget långt inlägg idag. Inget om hur jobbigt det är att fira födelsedagar för ett barn som inte finns längre. Inget om hur man går vidare, och om man ens ska fira. Vi väntar bara ut den här dagen nu, att den ska ta slut och att det ska bli en ny dag imorgon. En dag som inte är en årsdag. 


Jag kikar bara in här idag för att skicka en liten påminnelse om att fundera på vad ni har i ert liv som är BRA. Vad vi kan känna tacksamhet för just nu. För det övar jag aktivt på idag. Jämför dig inte så mycket med grannen, och stressa inte över nästa veckas jobb, det löser sig. Och du, försök att inte oroa dig för mycket över småsaker. När och om det värsta händer kommer du i alla fall inte vara beredd, och lika bra är väl det. 


Ta två minuter och fundera över vad det finns att vara tacksam för idag? Något så enkelt som att få dricka en kopp te i lugn och ro kanske? En fin och kärleksfull familj? Tak över huvudet och mat på bordet. 


Jag tror att vi alla mår bra av att öva lite på det. Vi mår alla skit i perioder men det är viktigt att även då komma ihåg det som är bra. Som att det idag är en strålande vacker vinterdag, och att jag har två helt underbara barn hos mig, även om jag saknar det tredje härifrån och till evigheten. 


Så ta hand om varandra och var lite extra snäll mot dig själv, det kommer vi långt på!

(null)


En vinterdikt

En liten pojke tittar ut över sjön. Längtar så oändligt efter snön. 


Tycker att julstädning är så trist, leka med bilar han vill, javisst. 


En mamma och en pappa utan ork och tålamod, rimmar illa med hans outtröttliga kraft och mod. 


Han är tre år, testar gränser och grubblar, mamma och pappa med uppfostran stundom snubblar. 


För det är ju så svårt att veta om man gör rätt, och rätt kan ju vara på så många olika sätt. 


Men kärlek får han och så här till jul, även en och annan pepparkaka och kul... -


glass (sorry) fick han igår och vi läser och leker, mellan städ och julmat som steker. 


Så han har det nog ändå ganska bra vår lilla filur, nu hoppas vi bara på snö till en pulkatur 

Ett sånt där terapeutiskt inlägg

Godmorgon! 

Vi skulle till parken och leka med Björns kompis idag. Vi kan kalla henne Maja. (Ja hon heter så) Maja blev sjuk och fick ställa in imorse. Mamman fick panik över helt oplanerad dag. Tog fram pyssel som björn fått i födelsedagspresent. 


Gick bra tills Björn drog av en kork så ordentligt att glaset m magmedicin gick i golvet. Med ett kras. Glassplitter överallt. Mamman mycket mycket trött. Björnen ledsen. Mamman sur. Tryckt stämning för en stund innan mamman inser att hon ju faktiskt är vuxen och inte kan sura på en treåring utan bara måste försöka få bort allt glas från golvet. 


Björnstackaren får sitta stilla jättelänge. Mamman dammsuger och dammsuger och ältar sitt livs besvärligt. Söker tröst via sms hos kompis som är på jobbet. Vi kan kalla henne Therese. (Ja hon heter också så, jag verkar inte riktigt ha hajat hela det här "vi kan kalla henne"-konceptet) Kompis kontrar med bild på chokladpraliner hon precis ska äta. Tack. 


Mamman skurar golvet. 


Björnen börjar knorra. Mamman tänker att lite skärmtid har ju ingen dött av. Lova vaknar. Mamman ser det som ett tecken från ovan att björnen måste titta lite på tv nu om lova måste amma. 


Så nu tittar vi på Robin Hood för hundraelfte gången den här veckan och ammar lite för tretusenfjortonde gången den här veckan. Det känns som att klockan är 21.00 och den är inte ens tio. 


Vad gör ni den här fredagsförmiddagen då? :)