True Detective...

Idag har varit något av en ångestens dag i det Mathisenska hushållet. I alla fall för mammans del. Det började imorse. Vi skulle gå till mormor. Precis när vi skulle gå säger Björnen "Var är Carlo? Carlo ska följa med!"
 
Ja... Var var Carlo?? Vi letade lite förstrött utan att hitta honom. Han måste ju vara här någonstans. Han dyker nog upp. Vi avfärdade det med att Carlo sover nog fortfarande, så vi skulle komma iväg.
 
Sen slog det mamman. (Ja, det blir lite mer terapeutiskt att skriva om sig själv i tredjeperson och liksom låtsas att det lika gärna kunde ha handlat om någon annan.) Sen slog det henne som en blixt från klar himmel att hon ju inte sett Carlo sedan de hängde i lekparken igår. Det fanns en risk, ja det var till och med ganska troligt när hon började tänka efter, att han inte hade varit med tillbaka därifrån. 
 
The
 
Horror
 
Jag tror inte riktigt att ni kan förstå betydelsen av Carlo. Eller jo, alla ni som haft småbarn nångång förstår väl förstås... Men vissa av er kanske inte ens vet vem Carlo är? En svart Brio-tax i trä som Björn fick när han var pytteliten. En sån med hjul istället för tassar och ett litet snöre man kan dra runt den i. Och runt har han dragits. Han är liksom alltid med. Sover under sängen. Alltid med på promenad. Carlo har varit på Cypern och i London, på Öland och på Åland. Han är a l l t i d med...
 
Och nu har mamman allstå efter två (2!!) dagar ensam med barnen råkat tappa bort Carlo. För även om det kanske rent faktiskt var snart-treåringen som tappat honom kunde denne knappast klandras för det hela.
 
Björnen hade inte riktigt fattat att Carlo mycket väl kunde vara försvunnen utan nöjde sig med att han nog gömt sig någonstans. Familjen gick iväg mot mormorn. Mamman sprang in på Willys och frågade om de sett en liten tax. Nej tyvärr. Pappan letade i lekparken, ingen vovve. De scannade av hela vägen som mamman gått dagen innan men utan resultat. Mamman kände sig mer och mer skyldig. 
 
Framåt kvällen skulle de hem till mormorn igen på middag. Mamman gick före för att leta i lekparken en gång till. Pratade med andra föräldrar i parken. Hörde av sig till de vänner hon träffat i parken dagen innan men ingen av dem hade råkat få med sig Carlo hem. En av dem kom dock ihåg att hon hade gett Carlo till björnen när han satt i vagnen precis innan de skulle gå hem. Ytterligare en sak som talade för att han måste ha förolyckats på vägen. Mamman kände sig nästan lika svårmodig som Joel Kinnaman och stickade tröjan-tjejen i andra säsongen av The Killing, när de bara satt i en bil hela tiden och det regnade. Mamman drog sig till minnes att hon aldrig sett klart den säsongen, så mycket svårmod var det. Men nu hade hon allt platsat där. Hon gick tung i sinnet efter familjen hem till mormorn igen.
 
Efter middagen sitter mamma och klurar på hur hon bäst ska formulera nån sorts efterlysning på Facebook. Hon inser att det kanske är att ta i att kontakta Missing People. Kan man kanske gå med i nån sorts "bortsprungna djur i Nora"-grupp månne? Och finns det nån sorts pris till sämsta mamma som man kan anmäla sig själv till direkt liksom? (The Killing-svårmodet ville inte riktigt släppa)
 
Precis då säger pappan: "Höhö, kolla din instagram"
 
Mamman tar fram telefonen och kollar. Ser inget särskilt. 
 
"Ja alltså, kolla senaste bilden du publicerade på Mammaglitter"
 
 
Men. Va. Faan. är mammans mycket spontana reaktion på denna bild. Ser ni vad jag ser eller? Den här bilden togs alltså när vi kom hem från promenaden, så hundspektaklet var ju bevisligen med. Men jag har ju tittat på kortet flera gånger!!!
 
Och var är han?
 
Faktum kvarstår att han är borta, men nu är han i alla fall hemma-borta, och nu kan jag faktiskt kosta på mig att skylla på treåringen, för det är garanterat han som gömt undan Carlo på något bra ställe...
 
 
Vi måste bara se till att hitta Carlo snabbt för den här hunden är den enda som kvalar in som ersättare just nu, och han är lite mer opraktisk att ha med på promenad...
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 

Bröllopsdag på Hult Säteri

 
 
Den 13 augusti 2011 gifte Erik och jag oss. Förra året firade vi alltså femårig bröllopsdag. Nygravid. Superillamående. På IKEA ätandes köttbullar... Med andra ord inte ett helt okej firande av femårig bröllopsdag. Och om en månad firar vi sexårig bröllopsdag. I onsdags skulle Björn sova över hos sin mormor och morfar. Så då fick vi plötsligt ett infall. Och så i tisdags ringde jag till Hult Säteri, och ett dygn senare befann vi oss i deras svit, på samma ställe som vi sov på vår bröllopsnatt.
 
 
 
 
Hult Säteri är kanske ett av de mysigaste ställen jag vet. Det ligger så vackert mitt ute i ingenstans och det är tyst och lugnt och ett fantastiskt fint gammalt hus. Vi brukar äta julbord där och maten är himmelsk med mycket närproducerat. Mäla och Ronny som driver stället är också väldigt trevliga och gulliga. 2014 när vi var där och åt julbord och Björn bara var tre månader turades de om att gå och bära på honom så att vi skulle få äta lite i lugn och ro, på hur många ställen händer det liksom?
 
 
 
 
Den här gången hade vi den stora turen att lyckas pricka in en dag då vi var de enda gästerna. Med andra ord kunde jag gå och låtsas att jag bodde i den stora herrgårdsbyggnaden. Jag som tycker så mycket om gamla hus, det var ju rena drömmen. Fast framåt kvällen var jag tvungen att fråga Mäla om hon skulle låsa ytterdörren på natten när jag insåg att det ju innebar att vi skulle vara ensamma i det stora huset även då, och det skulle hon, haha. 
 
Sviten är, precis som resten av huset, varsamt renoverad med vackra gamla detaljer kvar. Titta bara på tapeten på dörren in till badrummet!
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen åt vi så god mat och eftersom vi var de enda gästerna kunde vi ha en liten sovande bebis med oss. Sen att hon sov harmoniskt i ca åtta sekunder är en annan historia... 
 
 
 
Istället för alkoholfritt vin serverades en svarta vinbärsdryck. Väldigt god och alltid kul att hitta lite nya alkoholfria alternativ. 
 
 
Tystnaden och den här här utsikten gjorde att hela min kropp och mitt sinne skrek åt mig att "flytta ut på landet! Ba gört!". Men jag vet inte, jag tror ju egentligen inte att det är min grej att bo permanent på landet. Men sådana här sommarkvällar vore det underbart. 
 
 
Jag bad Erik att ta massa kort på mig och Lova. Det är så sällan det blir av och så roligt att ha kvar. Annars är jag oftast bakom kameran. Nu när jag gick igenom bilderna från det här dygnet är det för ovanlighets skull mest bilder på mig och knappt några på Erik, vilket ju förstås är synd, men kul att jag också fastnat :)
 
 
En annan fin sak med att bo på hotell är ju frukosten. Och tänka sig, den sov sig faktiskt Lova igenom = två mycket nöjda föräldrar. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag bet mig i kinden, för femte gången på samma ställe... Men med lite kaffe i finkopp blev det genast bättre :)
 
Det blev verkligen ett dygn att ladda batterierna för oss och Hult är ett ställe som jag varmt rekommenderar för er som ännu inte varit där. Åk dit och bo eller bara ät, det är garanterat en upplevelse! Tänk att man kan hitta sådana guldkorn bara någon mil hemifrån.
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 
 

Sommarkväll

 
 
 
Jag älskar de här ljusa sommarkvällarna. Jag är inte utomhus alls så mycket som jag skulle önska eftersom Björn behöver lägga sig ganska tidigt (drömmer om en balkong eller en altan) men det kan vara härligt inomhus också. Jag blir lite som ett barn och v i l l  i n t e  gå och lägga mig när det är så vackert ute. Som ikväll till exempel. Jag har tänt lite ljus, småäter bilar, lyssnar på Sommar i P1 och mellan amningarna planterar jag om pelargoner och tar små sticklingar. 
 
 
Jag fyndade de här gamla terracottakrukorna på en loppis igår. Jag vill liksom att de ska se såhär riktigt slitna ut, det gifter sig så fint med små skira, rosa pelargoner.
 
 
 
Och lampan är ett riktigt loppisfynd som jag gjorde på noradagarna. Själva lampan kommer från min farmor och den har flyttat med mig i många lägenheter. Men så när vi flyttade senast, för fyra år sedan, strax innan farmor dog, gick lampskärmen sönder. Det var så tråkigt. Lampfoten har bara legat här i en låda och jag brukar alltid kika efter en ny skärm men jag hade nästan gett upp och börjat fundera på om jag skulle göra mig av med lampfoten när jag sprang på den här i förra veckan. Den satt på en elektrisk lampa så jag var inte säker på att den var i rätt storlek, men den passar perfekt. Man glömmer ju så fort men jag tror faktiskt att den är exakt likadan som den gamla. Det är så roligt att kunna använda den igen. Jag saknar farmor mycket men det är fint att tänka på henne när jag tänder lampan. 
 
De vackra rosorna kommer från mormors trädgård. Någongång ska vi ha en egen trädgård men i väntan på det är det fint att ha andra trädgårdar att hänga i. Som mormors till exempel. Där har vi varit idag. Hjälpt henne lite. Björn har fått springa runt runt på gräsmattan och jag har plockat rosor tills näsan rann och fingrarna var sönderstuckna. När jag har en egen trädgård ska jag ha massor av rosor. De är underbara.
 
 
 
Jag har förresten bestämt mig för att jag ska försöka berätta lite mer om mina graviditeter. Jag har ju tidigare skrivit lite om hur det är att förlora ett barn (här och här till exempel) men inte så mycket om hur det är att bli så sjuk under en graviditet. Och hur det är att bli gravid igen efter det. Ska bara fundera lite på hur jag ska lägga upp det. 
 
Men nu måste jag gå och lägga mig fast det är vackert ute. Jag ska på yoga utomhus nere vid sjön imorgon bitti.
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!