Idag för fyra år sedan föddes vår Johnpojke på Akademiska sjukhuset i Uppsala genom ett hastigt bestämt men ändå inte akut kejsarsnitt, jag fick alltså vara vaken under operationen. Efter fem dagar bedömde läkarna att jag var så dålig att det inte gick att vänta längre, så så fick det bli, fast vår lilla pojke bara var i vecka 24+4 och vägde 668 gram. Jag har så svårt att förstå att det var fyra år sedan. Visst, när jag tittar på Björn så förstår jag det ju egentligen, för han är nästan två och ett halvt nu, men det känns ändå overkligt att det är så länge sedan. Det känns så väldigt närvarande och nyss, förmodligen ännu mer för att jag nu är gravid igen.
Vi införde en väldigt bra tradition förra året, nämligen att ha födelsedagskalas för John, och så fick Björn lite paket. Det är ju trots allt födelsedag, och både jag och Erik är väldigt förtjusta i sådana, så då får man ta tillfället i akt att fira även om födelsedagsbarnet tyvärr inte kan närvara annat än i tanken. Björn var väldigt entusiastisk i år, för vi tog hjälp av moster Vickan och bakade semlor. Björn har börjat få smaka lite lite socker även om vi fortfarande är väldigt restriktiva. Men jag tänker att är det något han ska få äta så är det när han själv är med och bakar, och också skillnad på att få smaka lite semla och annat hembakat mot att äta massa lösgodis och läsk till exempel. Ekologiska råvaror och inte bara sött utan bra saker som mjölk och ägg. Men sen är han så rolig för vi pratade lite om vad som ska vara i semlor, och då sa han att han vill ha banan i sin. Helt perfekt ju, vi gjorde helt enkelt en banansemla till Björn där jag bytte ut mandelmassan mot mosad banan. Han ville även ha smör och hamburgare i den men det avstyrde jag :)
I år gjorde jag små semmelbullar, då kan man ta två istället, och de blir inte lika mastiga och brödiga som de stora. Så himla gott är det ju! Jag gjorde dessutom egen mandelmassa där jag kokade mandlarna i tio minuter istället för att bara skålla dem, så då blev jag inte allergisk heller, perfekt. Så kom moster och mormor och morfar och fikade med oss. Björn diggade helt klart banansemla. Och så fick han paket. Bra födelsedag!
Tänk vad man ändras när man blir förälder. Jag har haft en mycket klar uppfattning om vilken sorts leksaker mina barn skulle ha. De skulle vara fina, helst i trä och i lugna färger. Men en tvååring har faktiskt en egen vilja, och Björns kompis Maja har ett liknande garage som det här som han fullkomligt älskar, så nu slog vi till så han fick ett eget. Trots att det är skitstort och hiskeligt fult, för HAN tycker att det är jättekul, och det är det viktigaste. Sen är jag såklart fortfarande restriktiv med till exempel gammal plast och köper helst trä och ekologiskt, men det går att göra undantag också :)
