Idag har vi haft ett litet treårskalas här hemma. Det kan ju förstås aldrig bli riktigt detsamma med kalas när födelsedagsbarnet inte är med, men det skulle kännas konstigt att inte fira också. Tre år skulle vår lilla John ha fyllt idag om han fortfarande levt, och i tre långa år har vi varit föräldrar.
Vi firade med jättegod Rawfood-glass, nam-NAM tyckte Björn, och så fick han paket, för en kan ju inte ha födelsedagskalas utan paket!
Men det är inte utan att det är en väldigt vemodig dag idag. Fin på många sätt för vi påminns om hur bra vi har det och hur mycket vi har att vara tacksamma över, men vemodig för att det också blir så påtagligt vad vi inte längre har.
