Barnet
Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Fostret har gott om plats att röra sig i magen.
Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ganska dämpad, ungefär som om du ligger i badet med öronen under vattnet. Fostret hör hela tiden ljud från omgivande hjärta och tarmar.
.......................................
De säger också att illamåendet förmodligen har gått över (vilket då inte stämmer på mig) och att man om man fött barn tidigare kan börja känna rörelser vid den här tiden, vilket jag faktiskt tror att jag har gjort. Är ju svårt när det är så här tidigt men jag tror verkligen att det är det jag har känt några gånger. Spännande. Sen börjar de klassiska åkommorna titta förbi med jämna mellanrum, halsbrännan, andfåddheten, foglossningen (tyvärr).
Gråtmildheten som jag haft med de andra är helt klart på plats också, hehe. Bölar och tjuter i tid och otid. Stackars Björn måste tro att mamma blivit helgalen. Den här morgonen (tack och lov i min ensamhet) har jag suttit och bläddrat igenom Jularkivet både i UnderbaraClaras blogg och i min egen och bölat för att det är så fiiiiint, och så mysigt med juuuuuuul.
Luktsinnet har också löpt amok. Just nu sitter jag inne i vardagsrummet och känner mig helt kräkfärdig för att det luktar så äcklig ost från köket. Och då har jag alltså för ca 1,5 timme sedan öppnat kylen för att göra mig en smörgås, plockat fram osten (mildaste sortens hushållsost), konstaterat att den luktade sjukt äckligt och sedan direkt stoppat in den i kylen igen. 1,5 timme sedan. Och ändå sitter jag här och plågas av oststanken. Rätt galet är det...
Nu ska jag återgå till Claras jularkiv och bölandet en stund tror jag, hoppas att ni har en fin måndag!
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter