Eftersom jag nu har varit småbarnsförälder i hela fyra månader börjar jag känna mig som en riktig expert på området. Jag menar, jag läste ju dessutom på ganska mycket innan vi fick barn och så. Jag har därför bestämt mig för att försöka hjälpa andra föräldrar och svara på lite frågor.
En god vän har hört av sig till mig med ett intrikat problem. Hon vill gärna vara anonym. Vi kan kalla henne Axelina. (OBS. Axelina är alltså inte hennes riktiga namn. Det är ett så kallat fingerat namn.) Axelina har en son som är ca fyra månader och fem dagar gammal. Vi kan kalla honom Räven. (OBS. Räven är inte heller sonens riktiga namn. Tack och lov...) Räven har en förmåga att låta som en gammal gnällig ladugårdsdörr ibland, har Axelina berättat för mig. Till exempel i förrgår. Då tillbringade Bj... förlåt Räven... cirka hela dagen med att härma en ladugårdsdörr. Vad man än gjorde så gnällde han. Istället för att sova sina sedvanliga 7-8 timmar på dagen sov han dessutom bara en. Och ville inte ligga ner i sängen. Absolut inte bäras runt på. Helst inte sitta mer än två minuter i taget, och fick Axelina för sig att han skulle ligga på golvet och sprattla som han brukar älska så gick han pliktskyldigast med på det i ca fem minuter, men absolut inte längre. Så fort någon av dessa aktiviteter varat i mer än fem minuter startade alltså gnällandet.
Jag har valt att kalla det ladugårdsbeteendet.
Som mamma kan man bli förfärligt trött av ladugårdsbeteendet. Har Axelina berättat alltså. Själv har jag förstås ingen erfarenhet av det, som nuvarande expert på området. Min lilla Björn sover 17-19 timmar per dygn och däremellan brukar han mest ligga och tindra med ögonen alternativt leka med leksaker och öva på att utvecklas så bra som möjligt.
Av ladugårdsbeteendet kan man dock bli så trött att man överväger att annonsera ut Räven på blocket: "Liten, förfärligt gullig Räv säljes billigt till vänlig själ som tycker om lantbruk". Perfekt, tycker man om lantbruk borde man ju vara tämligen van vid gnälliga ladugårdsdörrar tänker jag.
Bestämmer man sig för att inte sälja Räven utan behålla honom ett tag till kan jag tipsa om att ta lite hjälp, av t ex ett par gulliga systrar eller en gammelmormor eller så. Eller helt enkelt bara invänta fredag eftermiddag och gladeligen slänga över Räven i Rävens fars armar när han kommer hem från jobbet. Man ska alltså passa på att vila när någon annan hanterar ladugårdsbeteendet. Då kan man också få tid att blogga lite. Och svara på kluriga frågor från stackars mammor.
OBS. Det är inte Räven på bilden som har skrivit brevet.