mammaglitter.se

 

Jag har skapat en ny kategori här på bloggen. Hittills har jag skrivit mina lite mer genusinriktade inlägg under Tankar och tänkvärt, men eftersom jag har märkt på statistiken och på gensvaret i form av diskussioner från er att det här med barn och genus är något som intresserar många har jag ökat användarvänligheten litegrann. Så nu finns en egen kategori som heter just... *trumvirvel*... Barn och genus.

 

Så, när vi nu ändå är inne på det här med genus tänkte jag passa på att tipsa om en bok. Jag har inte läst hela än men jag tänker att det vet man ju aldrig när jag kommer få tid till, och jag tycker att den har varit så bra hittills att den redan är värd att tipsas om, och att diskutera för den delen. 

 

 

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två är skriven av  Kristina Henkel och Marie Tomicic och behandlar genusfällor och genuskrux i vardagen. På baksidan kan man läsa:

 

"'En kall dag bröt min dotter ihop när jag sa att hon inte fick ha klänning. Med stora tårar rinnande nedför kinderna skrek hon - Jag vill ha min klänning för då säger fröknarna att jag är fin!'

 

'När min son var tre år slutade flickor och pojkar att leka tillsammans. Ingen verkade tycka att det var konstigt.'

 

Istället för 2 är en bok för föräldrar och andra vuxna som vill ge barn fler möjligheter i en könsstereotyp vardag. När och hur könas barn och görs till flickor och pojkar? Och hur påverkar det barnen? Med humor och vardagsnära exempel visar författarna att genusfällor finns överallt, bland leksaker och kläder, känslor och vänskap. Boken ger praktiska och enkla tips. Förändringsgodis för alla som vill göra lekfull, utseendemässig, språklig, vänskaplig, känslomässig och kroppslig jämställdhet."

 

Jag köpte boken när jag fortfarande var gravid och insåg direkt att det här var något jag tyckte var intressant. Det märks ganska enkelt genom att jag inte kan läsa tyst utan måste avbryta Erik varannan minut i det han gör för att läsa ett stycke högt eller börja diskutera något. Sen kom vardagen emellan och böcker om hur man krystar och ammar kändes mer relevanta för ett tag. Men så häromdagen, efter att vi varit på barnakuten och jag insåg att jag inte alls stod upp för jämställdheten på det sätt jag hoppades på, läs här, plockade jag fram den igen. Den är lite av en guidebok, eller exempelbok för den delen, som listar massa olika situationer man kan hamnar i som förälder eller annan närvarande vuxen, och framför allt situationer som våra barn kommer hamna i.

 

 

 

Boken väcker många intressanta tankar och frågor, det här med kläder är nog det jag är mest insnöad på just nu, och kanske mest aktuellt med en så liten bebis. Ett avsnitt heter Söt eller tuff. Det tycker jag är jätteintressant och något jag själv övar aktivt på hela tiden. För det är så LÄTT att säga Ååååå vad du är söt, Åååååå vilken fin klänning du har, till en liten flicka. Och det är lika lätt att säga Ååå vilken coooool robot du har på tröjan, eller Vilka tuffa skor du har till en pojk. Erik och jag är ju väldigt medvetna i vilka kläder vi köper till Björn nu, men det är ändå svårt. Fast jag inte vill det så känns det lite i magen när jag tar på honom en rosa tröja med spets, tänk om någon kommer att tycka att han är konstig. Eller som när jag skulle gå på Babysång för ett par veckor sedan och upptäckte att Hello Kitty-tröjan jag hade tagit på honom hade puffärm. Då övervägde jag faktiskt att byta, för det kanske var lite väl... Lite väl vadå?? Tjejigt? Töntigt? Töntigt för att det är tjejigt? Jag behöll tröjan på, och det är jag väldigt stolt över, men jag är mindre stolt över att man ska behöva tänka så. Jag vill ju inte att Björn när han blir lite äldre ska uppfattas som den konstiga killen som har kjol på sig. Men samtidigt vill jag ju inget hellre än att låta honom bära kjol om han nu skulle vilja det. Jag skulle i alla fall inte vilja vara den mamman som säger att nej kjol kan du ju inte ha, det är ju bara för tjejer.

 

 

 Boken finns att köpa bl a på Adlibris här och Bokus här.