Hej vecka 34 och hej då vecka 33!

Nu blev det så där igen, att en vecka bara försvann och helt glömdes bort i bloggandet. Lika snabbt som vi får vinka hej hej till vecka 34 vinkar vi hej då till vecka 33. Men inte mig emot! 
 
..........................................
Såhär skriver 1177 om veckan vi har framför oss:

Barnets utveckling

Nu väger fostret ungefär 2,3 kilogram och är runt 46 centimeter långt.

De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och behöver inte ligga i kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring.

Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva och sova efter födelsen. Barnet vill vara nära och lyssna till kroppsljud.

........................................

Det stämmer riktigt bra. Vi gjorde ultraljud med viktskattning igår igen och bebisen väger 2031 g så hon följer sin kurva fint. Ligger med huvudet nedåt gör hon helt klart också, jag får såna sparkar upp i revbenen ibland att jag riktigt tappar andan. Nytt för senaste veckan är att jag har börjat känna av att hon hickar, det är mysigt. Kommer ihåg att Björn hickade jättemycket de sista veckorna, och att han fortsatte med det under många veckor som nyfödd också. Sen har kaffesuget nästan helt försvunnit igen. Det är däremot trist. Jag har ju haft ganska många veckor nu när det varit riktigt gott med en kopp kaffe då och då men nu har jag inte alls känt det. Te funkar bra i alla fall så det är tur, har snöat in lite på olika sorters citronte. 

Idag var jag på jobbet en stund och avslutade mig själv. Rensade bort alla mina saker vid skrivbordet för att lämna plats för en ny kollega, tog ned det fina (?) fotot på mig på min garderob. Skapligt konstigt det kändes att lägga in ett autosvar på mailen som säger att jag är tillbaka till sommaren 2018.... Inte kunde jag tro den där dagen i september när jag bara var tvungen att gå hem och vila för att jag mådde så illa att det skulle bli början på en nästan två år lång hemmavaro. Tur att man inte vet allt i förväg alla gånger. 

 

 
Jag passerade Hindersmässan i Örebro när jag gick från jobbet till bussen och Björn har varit hemma från förskolan idag för att han hade feber igår, så då kunde jag inte hålla mig från att köpa med mig en liten present. Satt längst fram i bussen gjorde jag också, rebell som jag är, trots att jag hade hund med mig. Björn blev väldigt glad och döpte omedelbart hunden till Ludde :) 
 
Men nu är mina fogar INTE nöjda med mig, trodde knappt jag skulle ta mig till bussen hem, så nu blir det soffläge för resten av den här kvällen och större delen av morgondagen också skulle jag tro. Men det kommer en tid när jag kommer gå på promenader igen, när jag kommer gå en mil, och den är inte så fasligt långt fram i tiden heller. Gäller att komma ihåg det. 
 
En fin kväll hoppas jag att ni har!
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter

Kommentera inlägget här :