Idag går vi in i vecka 38 och jag känner mig mer än färdig med den här graviditeten nu. Ge mig bara en levande unge snart! Idag har jag haft så ont att jag mest hängt i soffan och försökt sova. Inte bra för psyket men kanske för blodtrycket i alla fall intalar jag mig. Egentligen har jag ju hela tiden haft som mål att den här graviditeten ska gå till vecka 40 minst, och jag är såklart tacksam för att lillasyster har fått stanna i magen så här länge, men nu börjar det ändå kännas tillräckligt.
Så här säger
1177 om kommande vecka:
...................................................
Barnets utveckling
Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. I den här veckan väger fostret drygt 3 kilogram, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta ligger med huvudet nedåt.
Förlossningen är påfrestande även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln.
De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6.
....................................................
Ju närmare BF jag kommer ju svårare har jag helt klart också att försöka vila och ta det lugnt. Mitt blodtryck har gått upp litegrann och i helgen hade jag för första gången under den här graviditeten även lite protein i urinen, vilket tillsammans kan vara tecken på havandeskapsförgiftning. Så lite så det nästan var försumbart, men ändå tillräckligt mycket för att det skulle få mig att börja fundera på om det kanske var så att vi alldeles snart kommer ha en bebis. Med andra ord en helg av att först hänga massa timmar på förlossningen för att sedan bli lugnad och hemskickad, och därefter "Erik, bygg spjälsäng!" och packande av BB-väska och tusen tankar och funderingar. Nu var jag på kontroll igen i måndags och då hade jag peppar peppar inget protein längre, så med andra ord tillbaka där jag var för några dagar sedan. Otroligt lättande förstås, men samtidigt nästan en liten känsla av antiklimax. Jag var så inställd på att bli inlagd och kanske igångsatt, och nu kan det mycket väl vara 3-4 veckor kvar ändå, där jag ändå kommer ha en väska packad inför varje barnmorskebesök ifall värdena har ändrats igen och jag behöver åka...
Men som sagt, fokus måste ändå ligga på att vila och ta det lugnt nu. Bebisen tar nog inte illa upp om vi inte hinner städa bakom kylen eller sortera de där pappershögarna som vi inte har tittat på sedan 2014 innan hon kommer :)
Björn och jag har hjälpts åt lite med inredningen :)
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
