Barnets utveckling
Fostret väger ungefär 2,4 kilogram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och slätare. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett.
..................................................
Om en och en halv vecka ska vi göra ultraljud igen och får veta hur stor bebisen är, än så länge har det stämt väldigt bra med den uppskattade vikten. Det är väldigt gulligt för jag känner hur hon hickar varje dag nu. Och sparkar som den värsta fotbollsspelaren. Björn är ju ett väldigt lugnt barn som helst sitter i soffan och läser, och jag tyckte att han var rätt sprallig i magen, men jämfört med den här hoppetossan så var det ingenting, så det ska bli väldigt spännande att se vad det är för ett yrväder som kommer till oss den här gången. Vi klurar fortfarande på namn. Björn har utökat sina förslag med "Tant Berg" efter Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Jag kan inte avgöra om det är bättre eller sämre än Mammut. Funderar också på hur man ska stava det, om det blir ett enkel eller dubbelnamn liksom, Tantberg eller Tant-Berg. Jag känner verkligen pressen på Erik och mig nu att komma på något bra när Björn bara fortsätter att leverera.
Jag mår mer illa igen ett tag nu. Segt, men det får mig också att inse att jag inte har mått så fasligt illa de senaste veckorna vilket ju var skönt. Synd bara att jag behöver påminnas om det genom att må påtagligt mer illa igen, hehe. Foglossningen däremot är peppar peppar lite bättre. Vet inte om det beror på att hon har sjunkit ner lite och stabiliserar eller på att jag varit bättre på att vila igen, men oavsett är det skönt. Sömnen är dock ett kapitel för sig. Känns som att jag typ har slutat sova på nätterna. Det är så obekvämt att ligga i sängen och jag somnar sällan före tolv, och så vaknar jag vid fyra halv fem och kan inte somna om. Jag brukar kunna sova några timmar i soffan sen på förmiddagen men det blir ett väldigt konstigt dygn där jag ändå hamnar på för lite sömn totalt. Tycker fortfarande att kroppen är så konstig, den borde väl göra sitt bästa så att man får sova så mycket som möjligt nu inför månader med för lite sömn som man ju vet att man har framför sig.
Björn har förresten varit så otroligt gullig ett par dagar. Han pratar så mycket och resonerar och är allmänt snäll och fin. Han kommer att bli en helt fantastisk storebror, det är jag övertygad om, en riktig liten guldklimp. Som när vi åt middag idag, han har lärt sig att säga tack när han får något så han sa tack hela tiden, så fort han fick lite mer mjölk, och så sa han flera gånger att det här var väldigt gott, och pappa är bra på att laga mat, och han tackade så mycket för maten igen när han ätit upp. Mest är det väl så att han härmar efter mycket som vi säger men det känns ändå så bra att mer och mer på eget bevåg börjar säga artiga och snälla saker. Det är klart att jag vill att han ska få skinn på näsan och kunna stå upp för sig själv och ta för sig och allt det där, men man kommer så långt med att vara snäll också.
