Tanken med den här bloggen

De sista två veckorna har Mammaglitters facebooksida kommit upp i nästan 200 följare. Jättekul att ni är så många som hittar hit på olika sätt!
 
Jag tänkte att jag skulle skriva ett par rader om mig själv och vad min idé med den här bloggen egentligen är.
 
 
 
Jag är en 32-årig trebarnsmamma med två barn hos mig och ett i himlen. Lyckligt gift, statligt anställd och lever väl på det stora hela ett ganska "vanligt" småstadsliv. Drömmer om hus men försöker göra det bästa av vår fantastiska 1800-talslägenhet vi bor i nu. Försöker landa i livet med två små barn och samtidigt leva med det ständiga bearbetandet av att ha förlorat ett. Är kreativ ut i fingerspetsarna. Virkar, målar, syr hellre än bra, fotograferar och inreder, spelar fiol och sjunger i kör. Och så älskar jag att skriva. Har alltid tänkt att jag nog är en författare i smyg, att jag har en bok som bara inte blivit skriven än. Jag vet inte hur det blir med den saken men bloggen är ett bra utlopp för skrivandet, och till hösten har jag faktiskt anmält mig till en skrivkurs vilket ska bli otroligt spännande. 
 
 
 
Jag startade i alla fall bloggen i oktober 2014, men hade inte tagit mod till mig att skriva mitt första inlägg förrän i januari 2015. Jag kände ett skriande behov av att få utlopp för min kreativitet, på ett sätt som inte bebisgos och föräldraledigheten kunde ge mig. Jag var också sugen på att testa att skriva i en helt offentlig blogg, hur tänker man då? Hur ska jag tänka med barn? Visa bilder eller inte? Hur håller man nivån personlig men inte privat? Allt det här kändes som spännande utmaningar där i amningsdimman. Så här skrev jag då:
 
"Jag vill skriva om föräldraskapet, jag vill debattera, men jag vill framför allt pyssla och baka och läsa böcker att diskutera med andra, och då är ju bloggen ett fantastiskt forum. En blogg kan man läsa eller skriva mellan amningar, för min del får jag något att göra under de stunder en liten bebis sover på min mage, och för er läsare tänker jag mig att jag kanske ska kunna inspirera till pyssel och knåp som kan göras under de tjugo minuter (eller tio? eller till och med fyrtio kanske?) som bebisen sover för sig själv. Eller varför inte under de fyrtio minuter som maten står i ugnen? Eller lite läsning när man däckar i soffan efter jobbet? För visst kommer en hel del att kretsa kring föräldraskap eftersom jag själv är föräldraledig och många sådana tankar snurrar i mitt huvud just nu, men tanken är absolut inte att det här bara är en "mammablogg" utan jag hoppas verkligen att även ni som av andra anledningar än bebisar vill fylla ut en liten stund då och då kommer att titta in här!"
 
Mycket av det här är aktuellt nu också. Bloggen har varit i viloläge ett tag på grund av jobbande och sedan en mycket krävande graviditet, men nu tänker jag att den ska kunna börja leva igen. Allt det ovanstående är sådant jag vill skriva om nu också, men jag har även insett att det finns en annan viktig del. En del som liksom har vuxit fram under tiden för att jag har behövt skriva om den, och som jag märker, inte minst på statistiken och på responsen från er på facebook t ex, att ni också vill läsa om, och det är berättelsen om John. Vår pojke som bara blev sex veckor. Om hela upplevelsen av att bli så sjuk som jag blev, att förlora ett barn. Så det tänker jag också ska få lite plats här framöver. Jag ska skriva några inlägg om graviditeterna, om hur det är att bli gravid igen efter en sådan erfarenhet, och kanske även om jag orkar om hur det gick till när jag blev sjuk och vad som hände med John egentligen. Jag tror verkligen på att det är bra att vi delar med oss av jobbiga erfarenheter. Både för vår egen skull och för andras. Det kan vara så skönt att läsa om någon som gått igenom liknande upplevelser som en själv. Och allt det där andra vill jag också skriva om. Om familjeliv, om pyssel och DIY, dela med mig av lite recept och mina bilder på fotogenlampor och pelargoner och annat smått och gott. Lite sådär hemtrevligt men ändå med en allvarligare del också, som bäddar för eftertanke och kanske debatt. Så tänker jag mig det. Och så hoppas jag att det ska kunna bli. Det är dock skillnad att vara föräldraledig med bebis + snart treåring, men jag ska se till att ta mig tid för bloggen ändå, för den (och ni!) ger så mycket energi. 
 
 
 
 
Så går mina tankar kring bloggen just nu. Den kommer förmodligen att vara lite i viloläge i ett par veckor till, det finns inga rutiner så här på sommaren, men snart så!
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!
 

Kommentera inlägget här :