mammaglitter.se

För några veckor sen gick jag och funderade lite på det här med mitt bloggande. Jag läste lite i arkivet och konstaterade vad roligt jag skrev när Björn var liten. Alla tokiga och knasiga episoder vi var med om, nåt sånt är jag ju inte ens i närheten av nu. Eller var jag bara bättre på att formulera mig roligt då?

 

HA!

 

Nu har jag kommit på varför det varit sån stiltje. Erik och jag har ju tagit hand om barnen tillsammans typ hela tiden. VI har ju liksom varit två vuxna som hjälps åt, två vuxna med föräldraansvar det vill säga, som man kan ställa samma krav på. Igår började Erik jobba igen och idag kommer första terapi-kåseri-inlägget. Varsågoda!

 

Vår morgon började oförskämt bra. Jag har varit rätt nervös för att Erik ska börja jobba och jag hantera två barn ensam, speciellt nu första veckorna innan Björn börjar på förskolan igen. Men alla åt frukost harmoniskt, Erik åkte till jobbet, Björn blev inte ledsen, Lova somnade, Björn och jag lekte med tågbanan, Björn lekte själv med tågbanan när jag röjde disk. Ja ni hör ju, harmoni på hög nivå...  

 

Men sen började det arta sig. Planen för dagen var att ta med mostern och gå och hänga lite hos min mormor, äta lunch där och sen ta en liten promenad så Björnen kunde sova middag i vagnen innan vi kl 14 mötte upp en vän till mig och hennes barn i en lekpark. För att sen kunna hänga där typ till Erik kom hem. Vattentätt. Mostern skulle komma hem till oss strax efter tio och ta sällskap till mormorn. Tillåt mig punktera det följande händelseförloppet:

 

10.03 - Mamman går upp på övervåningen med båda barnen för att byta blöjor. Inser att det sprutar in vatten i badrummet från det stängda (?) fönstret. Inser sedan att det står en målare utanför med en stor vattenslang och sprutar vatten med högt tryck på 1800-talshuset, som tydligen inte tål det.

 

10.05 - Mamman blir sur. (Hon är redan lite sur på ommåleriet för att hon inte fått veta något innan och dessutom överraskats med byggställningar som satts upp så att hon inte kunde komma ut med barnbvagnen på ett par dagar.) Mamman tar barnen, en av två har fått blöja i alla fall, och springer ner. Möter mostern i hallen och lämpar av barn på henne och går ut för att prata med målarna. De konstaterar mest att de ju måste tvätta om de ska kunna måla... Mamman ännu surare.

 

10.15 - Familjen har lyckats packa sig ut genom dörren. Mamman upptäcker att det är fullt med glassplitter på gången och trappan, sånt man tittar lite extra efter när man har lufthjul på vagnen. Kan det hänga ihop med vår ytterbelysning som spårlöst försvann när byggställningen restes månne tänker mamman? Plockar upp allt glas hon hittar och försöker få Björnen att förstå att han inte bör hjälpa till.

 

10.25 - Familjen går iväg. Björnen ska prompt gå själv. Det går låååångsamt.

 

10.45 - De anländer hos mormorn, ca tre kvarter längre bort. 

 

10.50 - Mostern, som för övrigt valt att vara anonym i detta kåseri, Mostern är alltså INTE hennes riktiga namn, det är ett fingerat namn, ska låna mormorns tvättmaskin i källaren. Öppnar dörren för att gå ner men får syn på megastorsuperduperspindel på väggen. Ångrar sig. Mamman känner nån sorts mammigt ansvar och ska fixa spindeln. Plockar på sig glas och kuvert och ska släppa ut den. Går nerför trappan och upptäcker att den ganska stora spindeln är en liten kattunge jämfört med sin kompis som sitter bredvid och är ca två dm mellan ögonen. Mamman skiter i djurens rättigheter och skrock om dåligt väder och slår ihjäl den stora spindeln med en närliggande träsko. Får sen nån sorts barmhärtighetsryck och räddar ändå den lite mindre. Den är ju så löjligt liten i jämförelse så den känns som en baggis. Kommer upp till den storögda mostern som förstås undrar varför det både smällt och att mamman kommer upp med en livs levande spindel. Förklarar läget. Mostern är nu inte direkt mindre rädd. Mamman spelar hjälte och går ner i källaren för att spindelsäkra. Ser ingen mer. Mostern och björnen kommer med ner. Lovan, som egentligen är jättehungrig, distraheras av mormorn. Tvätt läggs i, allt går bra, tills de vänder sig om för att gå upp ur källaren. Ny jättespindel på väggen. Mostern får paniiiiik och springer tjoandes uppför trappan. Björnen fattar ingenting. Mamman försöker kaxigt hosta fram att eeh, hehe, det är bara mostern som är lite rädd för spindlar men du å ja Björn vi tycker ju att spindlar är så roliga och inte alls farliga. Hej hej lilla stora fina fula spindeln, kul kul, host harkel. Står länge (minst tio sekunder) och tittar på spindeln. Björnen konstaterar att han visst tycker att spindlar är äckliga. Mamman kvittrar att hon tycker de är så trevliga så. Mostern har liksom kommit igång med tjoandet och kan inte riktigt hejda sig när hon väl kommit uppför trappan. Skrämmer slag på Lovan, som i samma sekund inser att hon ju är sjuuuukt hungrig. Lova ledsen. Mormorn börjar ånga lite. 

 

10.53 - Mamman och björnen kommer upp. Mamman ska ge Lovan mat, ska ta fram sin telefon. Plånbok med mobil i borta. Nu får mormorn spel. EN PLÅNBOK TAPPAR MAN INTE BORT HUR SOM HELST!!! Mycket upprörd stämning. Lovan fortfarande ledsen. Björnen förvirrad. Mostern erbjuder sig att gå hem till mamman och kolla om hon glömt den hemma. Mamman ammar. Björnen hittar sin radiostyrda bil. Mormorn röker. 

 

11.10 - Mostern tillbaka med plånbok. Mormorn lugnar sig lite och sätter på kaffe. Björnen äter lunch. Jättetidigt. 

 

11.30 - Det dricks kaffe. 

 

12.00 - Mormorns spanska telenovela som hon tittar på 1,5 timme per dag börjar. Mamman som med sitt första älskade barn uteslöt skärmtid helt det första året placerar sin fyramånaders bebis i mormorns knä framför den spanska telenovelan så hon får äta lunch i lugn och ro. 

 

 

12.30 - Tvätten är klar. Mamman gör återigen en hjältemodig insats och hämtar den. Spindeln sitter kvar. 

 

12.45 - Mamman tänker nu att de ska göra sig klara lite snabbt och ta en promenad så Björnen kan sova lite innan kl 14. Lovan blir akuthungrig,

 

13.00 - Sådärja. Blöjor byts och björnen ska bara få på sig kläderna igen. Björnen får spel och springer varv på varv runt mormorns hus. Alltså verkligen. Går ej att fånga. T-shirt åker på i farten men annars omöjlig att få stopp på.

 

13.30 - Björnen genomsvettig men fortfarande ostoppbar. Mamman tar till sist fram det hemliga vapnet. Att resonera med argument som "Men det är ju för din skull vi ska gå till lekparken, för min del kan vi lika gärna gå hem!" funkar inte alls. Hemliga vapnet däremot lyckas lugna ner honom så pass att det går att kleta på lite solkräm och dra på en keps. Hemliga vapnet = nappen.

 

13.40 - Familjen är äntligen på gång. Mamman inser att de ska vara i lekparken om 20 minuter, blir ingen lång promenad. Mamman försöker ninjasmart säga att Du kan ju vila lite nu men du behöver ju absolut inte sova, bara blunda lite och ta det lugnt för det är lååångt kvar till lekparken. Och skulle du ändå råka somna så väcker jag dig förstås när vi är framme. Björnen sovvägrar.

 

14.05 - Anländer lekpark. Björnen vingelkantigtrött och rätt livsfarlig. Ändå mycket trevlig stund med goda vänner. Tills mamman råkar knaka till foglossningsfogen när hon leker troll och björnen börjar fara runt mer högt än lågt.

 

16.00 - Mamman bestämmer att familjen måste gå och handla nu. Lovan trött och ledsen. Björnen trött och ledsen. Mamman inte särskilt ledsen men förfärligt trött och rätt ont i fogarna.

 

16.10 - Familjen handlar på Willys. Björnen somnar i vagnen på väg hem (ca 15 meter). Mamman väcker honom bryskt och lyfter in honom i köket. Björnen gråter. Går ut och hämtar Lovan. Lovan gråter. Björnen somnar på köksgolvet. Lovan jättejätteledsen. Mamman bär in Björnen i soffan, han vaknar och är ledsen. Mamman inser att hon glömt köttet som de skulle grilla ikväll framme på köksbänken imorse. Också lite ledsen. För att inte tala om köttet, helt klart ledset. Familjen  kollar på Clifford - den stora röda hunden och Lovan ammar och mamman och björnen får varsin macka. Alla känner sig lite bättre. Förutom köttet. Bortom räddning.

 

 

16.30 - Pappan kommer hem. Går till Willys och köper nytt kött. Mamman andas ut, smygäter en kaka från kylskåpet och tänker att nåja, det blir ju i alla fall ett roligt blogginlägg.