Alltså. Idag har mamman och Björn varit på babymassage. Mamman är en spillra av sitt forna jag. Mamman inbillar sig även att hon får nån sorts distans till konstiga händelser om hon inte skriver om dem i jag-form.
Vi har haft en knölig natt med mycket gråtande och mycket promenerande = trött unge och trött mamma. Eftersom vi skulle vara på BVC vid tio tyckte mamman inte att det var nån större idé att försöka somna om efter morgonamningen så vi gick upp med Erik strax efter sex. Björn somnade om i soffan. Mamman passade på att dega lite framför Nyhetsmorgon. Björn sov som en liten ängel. Han sover ju i vanliga fall hela förmiddagarna, och mamman tänkte att nu när han dessutom sovit dåligt i natt blir det nog rätt bra timing med massagen, han kommer vara trött och seg.
Jo. Det kunde man ju tro.
Mamman väckte honom vid nio, ammade, Björn spexade lite på skötbordet. Han var på strålande humör när mamman tog på honom overallen och la honom i vagnen. Sen brukar han ju alltid somna. Men inte idag. Han låg hela vägen och tittade med tefatsstora ögon rakt framför sig, helt förstelnad. Mamman var tvungen att stanna tre gånger för att försäkra sig om att han inte... ja jag vet inte riktigt vad jag trodde så här i efterhand... drabbats av chock? stelkramp? Han mådde fint i alla fall så vi tog oss in på BVC. Solen sken in så fint i salen och mamman satte sig ned på golvet och började omedelbart svettas som en galning. Det är nackdelen med att försenat småspringa dit man ska i alldeles för tjock tröja under den inte alltför välventilerade regn(?)jackan.
Vår ledare började med att berätta lite om massagens positiva effekter. Björn satt som ett tänt ljus i mitt knä. Mysfaktorn var hög. Vi fick varsitt rör med massageolja. Vi tog av de små bebisarna strumpor och byxor för att massera benen. Det var vacker musik. Vi la de små bebisarna på rygg. De andra små bebisarna låg där och tindrade med sina små ögon mot sina mammor. Björn låg där och - inser jag såhär när jag tänker tillbaka på det - mer plirade illmarigt på sin mamma. Vi tog massageolja i händerna och gnuggade runt för att värma den, mamman kan ha råkat ta ganska mycket, blev lite kladdigt, skitsvårt att ta olja ur ett rör och sen försöka få på locket igen, men det gör ju inte så mycket med lite kladd tänkte hon. Det var dags att börja. Då blev Björn plötsligt sjuuuuukt pigg och insåg visst att det var rätt länge sen han hade övat på att snurra runt från rygg till mage. Han ville inte ALLS bli masserad. Så Björn snurrar över till mage och börjar åla sig mot den intet ont anande bebiskompisen till vänster om honom, med siktet inställt på den intet ont anande kompisens öra. Mamman slänger sig efter men inser i samma sekund att händerna fullkomligt dryper av massageolja. Lyckas hejda Björn från att gå Mike Tyson på den stackars kompisen och sen var det bara att, fortfarande drypande av olja, försöka öppna skötväskan och få fram en handduk. Pjiuh. Massageoljan borttorkad, ungen vänd på. Men Björn ville ju inte ligga på rygg. Så sekunden efter att mamman smort in händerna med ny olja vänder han tillbaka till mage. Mamman svettas vid det här laget kopiöst.
Proceduren upprepas ett par gånger, inte så att mamman har hört ett ord av instruktionerna eller fattat en enda rörelse direkt. Till slut ger hon upp. För en gångs skull verkar han rätt nöjd på mage. Masserar lite försiktigt där hon kommer åt. Typ undersidan av fötterna och lite på benen. Björn verkar nöjd. Mamman andas ut och svettandet avtar något.
Sen är det dags för magmassage. Mamman gör ett tappert försök. Björn blir ledsen. Inget kul den här leken. Mamman tröstar. Och svettas. Magmassagen är slut. Mamman försöker knäppa ihop Björns body igen. Går sådär. Björn trilskas en del. Fortsätter att vända runt på mage men blir skitsur så fort han snurrat runt, för han gillar ju inte att ligga på mage. Nej just.
Instruktören ska prata lite på slutet. Då blir Björn plötsligt jättearg och träter en massa. Ganska mycket som en gammal surig gubbe faktiskt. Han träter så mycket så att sjukgymnasten som kommer in för att prata om bäckenbottenövningar kommenterar hans djupa bekymmersrynkor i pannan. Mamman svettas ännu mer och börjar desperat promenera fram och tillbaka i lokalen med surbjörn för att de andra stackars mammorna ska ha en chans att ta del av informationen. Givetvis har hon knappt uppfattat ett ord om bäckenbottenträning.
När det är slut ägnar mamman (känns det som i alla fall) tjugo minuter åt att försöka få Björn att inse att han måste få på sig byxorna igen om vi ska gå ut. Hur kul det än är att snurra runt till mage.
Vi blir kvar och pratar med några andra mammor efter att träffen är slut. Björn tar tillfället i akt och passar på att sträcka ut sig lite och lägga sig till rätta på rygg på mattan. Mamman suckar. Björn tindrar med ögonen.
Den här avslappnade känslan lyckades nog inte riktigt varken Björn eller mamman uppnå idag...