Den 9 juli tog jag det här fotot. Det hade föregåtts av en kväll (7 juli) med hejdundrande mensvärk men ingen mens, ett totalt missbrukande av såna där små stickor en kan testa graviditet med (8 juli) som alla visade ett så svagt litet streck att det knappt gick att ana (speciellt inte för den intet ont anande maken som väcktes av att få små kiss-stickor uppstuckna framför näsan supertidigt på morgonen, hehe), för att sedan resultera i ett otvivelaktigt Yes + den 9 juli. Yeset på displayen var visserligen otvivelaktigt men Erik och jag var nog direkta motsatsen. Det var extremt svårt att ta in att jag faktiskt var gravid igen. Det var någonting jag verkligen verkligen ville och hade önskat men samtidigt när det väl hände, mycket snabbare än jag hade trott också, så kändes det mycket läskigare än jag var beredd på. Hur skulle det bli den här gången? Skulle jag bli sjuk igen? Vad skulle hända med Björn om vi blev inlagda på sjukhus i många många veckor. Var det här så klokt verkligen? Tydligen hade bloggaren i mig ändå sinnesnärvaro att rota fram lite pärlhalsband och en spetsduk och föreviga det hela, haha.
Och inte kunde jag ana att jag bara några veckor senare skulle bli heltidssjukskriven för resten av den här graviditeten. Men på det viset är det ju väldigt hälsosamt att ha varit med om något riktigt hemskt, för även om delar av mitt dåliga mående givetvis beror på det trauma jag har med mig sedan tidigare så har jag nog lättare att hantera de andra, fysiska bitarna, som illamående och foglossning, än någon som inte gått igenom vad vi har gjort. Visst, jag mår helt klart tillräckligt dåligt för att inte klara av att arbeta, eller göra i stort sett något annat heller för den delen, men jag är inte akut sjuk i havandeskapsförgiftning. Man dör inte av vare sig foglossning eller illamående, och den insikten gör det helt klart lättare att hantera.
Nu är vi dessutom snart inne i vecka 32 och jag börjar mer och mer kunna tänka att lillasyster nog faktiskt kommer komma till oss på riktigt. Man får ha två barn på en gång, inte bara ett i taget som vår erfarenhet är hittills. Det är en så himla bra grej!
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!