Hej vecka 31!

Igår gick vi in i vecka 31. Det blir ju bara mer och mer på riktigt det här för varje dag som går, helt otroligt. Och i förrgår (precis innan det stora snöovädret, tack och lov) åkte vi in till Specialistmödravården för tillväxtultraljud. Allt såg bra ut och lillasyster väger ca 1700 gram. 1700 gram! Hon har alltså gått upp typ 650 gram på tre veckor, inte undra på att jag tycker att magen växer :) Men hon följer kurvan så fint så det känns jättebra. Dessutom fick vi träffa vår läkare som vi hade under hela graviditeten med Björn. Den här gången har vi haft olika varje gång men hon hade fått syn på vår akt "och norpat den direkt" som hon uttryckte sig. Så himla gullig, dels att hon ens kom ihåg oss och dels att hon blev så glad att träffa oss igen. Erik och jag var på bra humör hela dagen efter det sen.

Såhär säger appen om veckan: 

 
Idag har jag tillbringat hela förmiddagen på vårdcentralen. Hade själv en läkartid klockan nio, och sen skulle Björn vara där klockan tio, så då var det ju ingen idé för mig att gå någonstans. Han kliar så i sina ögon och med dessa allergiska föräldrar ligger det ju nära till hands att misstänka nåt liknande på honom, så de skulle göra ett allergitest. Men på små barn brukar man tydligen bedöva armen lite innan man tar blodprovet så efter hans läkarbesök satte de på bedövningsplåster som skulle verka en timme, så då gick vi hem till min mormor en liten stund, och sen var det bara att halta tillbaka, Erik och Björn 300 meter framför mig... Sen var han så duktig när de tog provet även om han tyckte att det var förfärligt läskigt, så vi fick åka massa hiss efteråt som belöning, älskar tvååringar, inte direkt kravstora! Och han fick ett gosedjurslejon, som också fick ett plåster. Jag är alltid så imponerad över all duktig och omtänksam sjukvårdspersonal som tar sig tid fast man vet hur mycket de har att göra.
 
Björn är så himla gullig förresten, för ett par veckor sedan fick han följa med till min barnmorska och se vad jag gjorde där. Det var läskigt när hon skulle sticka i fingret tyckte han, för han trodde att hon skulle sticka honom, men också väldigt spännande att lyssna på bebisens hjärta. Och nu så fort han klev in på vårdcentralen ropade han "Bigittaaa? Baaaanmosskaaaa?" och sen när han inte fick något svar konstaterade han att "Bigitta botta..." :) Vi trodde att han mest tyckte att det var lite läskigt att vara med men så var det alltså inte, han var väldigt intresserad av var Birgitta hade tagit vägen. 
 
Den här är helt off topic men jag kan inte riktigt släppa det sorgliga i att vi har varit tvungna att slänga ut granen. Bara titta så fin den var...
 
 
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter
 
Och du, om du tycker att ett inlägg är bra eller trevligt eller roligt eller så får du hemskt gärna trycka på det lilla hjärtat längst ned. Jag ser inte vem som har tryckt eller så men det är alltid kul att se vilka inlägg ni tycker om att läsa!

Kommentera inlägget här :