Det finns för mycket kvar att säga. Är det inte så de brukar resonera tror ni de som gör uppföljare på uppföljare på sina filmer? Jag är helt enkelt tvungen att skriva ett inlägg till om våra eskapader i Uppsala. Är det någon som inte har läst mitt förra inlägg än rekommenderar jag att du gör det först, annars blir nog det här väldigt taget ur luften. Här hittar du det.
Var var vi? Jo, mamman och pappan hade anlänt till vigseln i alldeles lagom tid, mamman hade svettats en mindre flod på bröllopsgästen bredvid sig och vigseln var alldeles underbart fin. Därefter skulle de åka ut till en gård en halvtimme utanför Uppsala. De flesta av gästerna åkte i de bussar som brudparet hade ordnat med men mamman och pappan hade egen bil. De blev förmanade att inte anlända alltför tidigt eftersom det var viktigt att brudparet kom fram först, och de som skulle åka med bussarna hade ganska långt att gå för att komma fram till bussarna. Men så smått ärrade av dagens tidigare eskapader tänkte mamman och pappan att det skadar nog inte att köra direkt, även om det skulle innebära att de kom fram lite för tidigt, så de slog glatt in adressen på gps:en och åkte iväg. Det är alltid klurigt det där när en inte alls vet vart en ska och bara kör och förlitar sig helt på en tant. Speciellt om det är en tant som inte kan räkna. När de kom till en rondell sa hon nämligen "Ta den tredje avfarten" och så tyckte mamman att hon sa något om Edsbro, men det enda som stod på mackapären var den tredje avfarten (en har ju inte heller direkt så där jättemycket tid på sig att tänka efter när en befinner sig mitt i en rondell), så de räknade, åkte förbi den andra avfarten som gick till Edsbro och hamnade istället på motorvägen. Jahapp, tanten började omedelbart kalkulera om rutten, för hallå tossiga förare ni skulle ju inte ut på motorvägen - jag menade ju att ni skulle räkna den där lilla påfarten in i rondellen som en avfart, fem km på motorvägen för att sedan åka av, köra ett varv i en rondell och så fem km tillbaka. Men nu var mamman och pappan mer med på noterna, så när gps-tanten den här gången sa "Ta den fjärde avfarten" så lät de sig inte luras, så de räknade både avfarter och påfarter så det stod härliga till och svängde av mot Edsbro. Däremot satt de (eller åtminstone mamman) som på nålar resten av vägen och försökte lista ut om de skulle åka som gps-tanten sa eller som hon menade. Sen kom de till slut fram och gps-tanten sa "Målet finns på vänster sida - hitta en parkering". Jaha, det var bara det att det var ungefär fjorton olika små grusvägar på vänster sida som ledde in till åtminstone fem olika stora fina hus som hade kunnat vara en bröllopsfestlokal. Tack tack gps-tanten. Efter mycket om och men, och efter att ha varit nära att våldgästa en icke ont anande stackars familj, hittade de till slut fram. Och det var ju ingen som behövde oroa sig för att de kom för tidigt direkt...
Själva bröllopsfesten i sig finns egentligen inte mycket att orda om utifrån den här infallsvinkeln. Den var jättetrevlig med god mat och mamman fick sitta stilla på sin plats och äta mat hela kvällen så illamåendet höll sig hyfsat i schack och pappan höll tal och det var allmänt bra.
Så blev det då söndag och Björnungens födelsedag. Mamman hade planerat länge och väl vad han skulle ha för kläder på sig på sin stora dag. En fin alldeles ny tröja med en nalle på och ett par fina jeans. Döm om hennes förvåning när hon inser att mormorn och mostern tagit på honom samma köttfärssåsbyxor och pyjamaströja (ja det blev kanske lite bråttom när de skulle iväg i lördags) som han hade haft dagen innan. "Ja, vi hittade inga andra kläder förutom två par strumpor i skötväskan? Och han hade ingen pyjamas med sig heller?" Mamman skyller då omedelbart på den stackars pappan och undrar varför han inte packat ner Björnungens kläder. Pappan fattar ingenting för det hade han ju. Efter en lång stund kommer de på. De packade ju faktiskt ner Björnungens kläder, i en alldeles egen liten väska. Synd bara att ingen tänkte på att ta med den ut till bilen... Mamman blir alldeles hetsig och så fort de har ätit frukost drar hon med sig resten av familjen till KappAhl för att köpa nya fina kläder till Björnungen att ha på sin födelsedag. Synd bara att KappAhl öppnar först tre timmar senare. Björnungen får helt enkelt fira födelsedag i pyjamas och köttfärsbyxor. Tur att mamman hade fina kläder på sig i alla fall!
Så de går och fikar istället, för sånt ska en ju göra när en fyller år. Synd bara att det inte direkt fanns något sockerfritt på fiket och att Björnungen inte har börjat med socker än. Han får en brödbit med smör istället. Mamman känner sig som världens taskigaste morsa en stund innan hon inser att Björnungen tycker att det är skitgott. Och framför allt - innan hon smakar på sin egen bakelse och blir helt frälst och ger blanka sjutton i vad Björnungen tycker eller inte efter det.
Mostern och mormorn hade paket med sig till Björnungen som han fick öppna på fiket. Tur det för mamman och pappan var inte direkt så uppstyrda.
Sen åker familjen till IKEA igen för där finns det bra lunch som alla tycker om. Synd bara att ca tre gånger så många som dagen innan också tyckte att det var en bra idé. Det tar väääldans lång tid innan de får mat och mamman mår väääldans illa och tycker vääääldans synd om sig själv. Men Björnungen slevade glatt i sig ytterligare en portion av köttfärssåsen, och mamman slutade omedelbart hetsa över att han inte hade sina nya fina kläder på sig, köttfärsbyxorna var nu nämligen om möjligt ännu mer köttfärsiga än dagen innan.
Björnungen brukar sova middag runt tolv sådär. När familjen lämnar IKEA (ska bara passa på att handla liiite när vi ändå är här) är klockan snart tre. Och då åker de till Biltema för Björnungen ska få en trehjuling i födelsedagspresent och måste ju då ha en cykelhjälm. Och han kan inte vänta i bilen och sova för han måste ju prova. Mamman hittar en fin rosa cykelhjälm till sig själv direkt och efter mycket provande och när Björnungen är så trött att han håller på att gå i bitar hittar de äntligen en cykelhjälm som passar honom också.
Äntligen ut i bilen, nu ska här sovas. Nehej. Nej. Oj då. Björnungen får tag på en vattenflaska som visst läcker och häller hela pyjamaströjan full i vatten. Plaskvåt unge utan extrakläder och 2,5 timmar hem. Mamman är nu också så trött att hon håller på att gå i bitar. Pappan går till Max och köper en lyxshake till mamman. Ett problem avvärjt. Mormorn klär under tiden av Björnungen de blöta kläderna, trycker in en napp i munnen på honom och sveper sin kofta om honom. Björnungen somnar innan bilen rullat ut från Biltemas parkering. Mamman är tyst och nöjd i åtminstone en kvart tills lyxshaken är slut.
Sen sover Björnungen i stort sett hela vägen hem och sen däckar familjen hemma efter en lååång dag. Men då är Björnungen pigg och vill leka. Synd bara att hans föräldrar är helt utsjasade.
Men vilken tur för honom (???) att han inte behövde stanna hemma i Nora med sina släktingar och leka och mysa hela sin födelsedag utan att han istället fick fira den i bilen, på IKEA och på Biltema med sina päron! Och ja just det, han har visst inte hunnit få sin trehjuling än...