Igår gick vi in i vecka 15. Det är helt klart så att den här graviditeten går mycket snabbare än de förra, även om jag mår mycket mer tjyvens nu än jag gjorde åtminstone med Björn. Så här säger 1177 om barnet just nu:
------------------
Barnets utveckling
Fostret fortsätter att växa och väger nu ungefär 100 gram. Den här veckan blir det ungefär 14 centimeter långt, mätt från topp till tå. Nu kan fostret få in tummen i munnen, men fortfarande inte styra sina rörelser eftersom nervsystemet ännu är så pass outvecklat. Läpparna börjar få en fylligare form.
------------------
Min gravidapp kommer med små muntra tillrop, som det här till exempel.
Jo tack, förra veckan eller om det var förrförra upplyste den mig också om att vid den här tiden har illamåendet upphört helt för de allra flesta. Men det vore ju trist att vara som alla andra tänker jag. Och framför allt - illamående är skitjobbigt, men det är inte farligt. Än så länge ser alla mina värden och blodtryck prima ut och för mig är det det som räknas. Jag tar gärna alla tänkbara "vanliga" symtom så länge jag slipper havandeskapsförgiftning. Och en annan fördel med att vara konstant illamående är att jag varken har så mycket tid eller ork att oroa mig över sånt som havandeskapsförgiftning till exempel som jag säkert skulle ha oroat mig mycket mer för bara jag hade haft energi nog till det.
Det här var inte tänkt att bli ett gnällinlägg utan mer en sammanfattning av senaste veckan, men jag inser att den mest kretsat kring illamående liksom de senaste åtta veckorna. Men om jag försöker tänka bort det mår jag riktigt bra. Speciellt när jag övar på att bara gilla läget och inse att jag mest ligger hemma och vilar när jag inte är på jobbet och att det får vara så. Börjar få lite foglossning men inte så det stör alltför mycket och mitt hår har blivit jättetjockt och fint. Folk har till och med sagt till mig den här veckan att jag ser pigg ut, vilket ju är väldigt glädjande när man känner sig allt annat än just det. Och en rolig grej förresten. Jag har blivit sjuuuukt klumpig. Kan det vara på grund av graviditeten? Jag knaprar knäckemackor på jobbet för att hålla illamåendet i schack och de senaste veckorna har jag lyckats tappa dem med smörsidan nedåt på golvet, i håret (??) och nu senast idag i kollegieblocket. Vet inte om det är helt normalt? :)
Det blir svårare och svårare att gå upp på morgnarna tycker jag men den här vyn som jag möts av när jag går till bussen gör det lätt värt det!
Följ gärna bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter