mammaglitter.se

Jag har inte skrivit på så länge att jag knappt minns hur en gör. Vad brukar jag börja med? Hej bloggizen? Njae, det lämnar jag åt lite yngre bloggare. Så jag kör väl bara. I alla fall så är jag gravid igen, med en Lillstrumpa, vilket = helt fantastiskt och spännande och läskigt och magiskt på samma gång. Och ja just det, kombinerat med lite illamående också. Åtta veckor av det närmare bestämt. De senaste åtta veckorna har jag mått illa konstant från att jag vaknar till att jag somnar, trots medicinering. Det tär lite på psyket faktiskt, det är liksom så svårt att koppla bort. Kreativiteten ligger inte direkt på topp. Lite samma känsla som när en har ont i halsen ni vet, höhö, och tänker att deeeet häääär äääär deeet vääärsta jaaaag haaaar vaaaarit meeed oooom varje gång det är dags att svälja, och så tänker en (eller jag i alla fall) att om det någonsin slutar göra ont i halsen så ska jag vara så oändligt tacksam över att jag inte behöver ha ont i halsen, jag ska gå på små moln och bara glädjas åt det. Och så plötsligt efter ett par veckor kommer jag på att ja just det, jag har ju inte haft ont i halsen på skitlänge, men inte har jag gått omkring och glatts åt det, det har jag bara tagit för givet. Kan tänka mig att det kommer bli lite samma sak med illamåendet. Så fort det går över så ba "Asså det där med illamående var ju inte så farligt, fattar inte att jag tyckte det var så jobbigt". Men just nu är det rätt segt i alla fall. Jag har varit heltidssjukskriven ett tag och bara legat i soffan och tyckt synd om mig själv och nu är jag tillbaka på jobbet på halvtid och får äntligen träffa lite människor och känna att jag gör nån sorts nytta. Men mycket mer än så finns det tyvärr inte ork till. 

 

Men vecka 14 alltså. Så här säger 1177:

 

Barnets utveckling

"Fostret har blivit sju till åtta centimeter långt, mätt från huvud till stjärt. Det har fått händer och fötter, fingrar och tår. Huden är tunn och genomskinlig, och täckt av små tunna hårstrån.

Fostret kan röra sig i vattnet nu, och även göra sväljrörelser. Kroppsdelarna är nu så tydliga att det går att se fostrets kön med ultraljud."

 

Vi gjorde ett utraljud i början av veckan och det gick verkligen att räkna fingrarna på lillbebisen, så otroligt häftigt. Sen tycker jag att jag har börjat känna små rörelser men jag inbillar mig nog för det är ju extremt tidigt, med båda de andra kände jag inte ett smack förrän efter vecka 20. 

Förutom illamåendet (som tyvärr är ganska svårt att bortse från) och förutom en lamslagande trötthet som jag tror är en kombination av vanlig graviditetströtthet och biverkningar av illamåendemedicinen mår jag ändå helt ok. Orolig förstås, varför kan ni läsa mer om här och här, men på det stora hela är det ju helt fantastiskt. Jag har fått möjligheten att vara gravid en gång till, vi hoppas och tror att det kommer att komma en liten bebis till vår familj. Helt underbart. 

 

Men oj vad långt det här blev. Från början hade jag bara tänkt att jag skulle skriva av mig om vad jag precis har identifierat som en jättekonstig craving. JUL. Yes, du läste rätt, min största graviditetscraving just nu är jul. Jag kan komma på mig med att sitta på bussen och längta så mycket efter julmust att jag blir helt gråtfärdig. Jag har fått små attacker när jag hade kunnat göra vad som helst för att få en lussebulle. Jag har smygkollat på Madickens jul och Pippis jul på Öppet arkiv. Jag har till och med börjat ta fram julböckerna. Jag är förvisso en julälskare av rang, men det här är extremt. Jag brukar ändå kunna hålla mig till oktober. I år drog det igång i juli. Jag har till och med hört ryktas att julmust har skådats i en ICA-affär i Örebro. Måste nog ta mig en titt själv snart :)