Bergslagens svar på Sleepless in Seattle! Men alltså, vad är grejen med att man inte kan sova på nätterna som gravid? Det där med att man ska "vänja sig för när bebisen sen kommer blir det inte mycket sömn" köper jag inte, i så fall vore det väl smart att kroppen försökte sova så mycket som möjligt innan bebisen kommer istället. I vanliga fall sover jag som klubbad. Jag hinner knappt säga godnatt förrän jag har somnat och sen (förutom när Björnen härjar runt) sover jag tills klockan ringer. Men som gravid, alla tre gångerna, är jag absolut klarvaken på nätterna. Jättetrött, men klarvaken. Inatt till exempel somnade jag vid niosnåret mitt i ett avsnitt Lilyhammer (som förresten är en fantastiskt rolig serie, Netflix-tips, om ni har missat den) och vaknade klockan två. Absolut klarvaken. Jag var inte kissnödig, ingen huvudvärk, inte särskilt orolig, jag mådde faktiskt inte ens särskilt illa, jag var bara klarvaken. Efter nån timme gav jag upp och började slösurfa lite. Finkammade instagram efter fina julkonton, gav mig lite slumpmässigt in i facebook-diskussioner om huruvida diskmedlet Yes är miljöfarligt eller inte, osv. Försökte somna om ett tag, gav upp, och så fortsatte det fram till klockan halv sex när jag äntligen kunde somna. Och det är säkert minst 2-3 nätter per vecka jag håller på så. Riktigt segt.
