Barnets utveckling
Fostret väger nu 250 gram, är 20 centimeter långt och har börjat lagra mer fett i kroppen. Fingrar och tår börjar se mer färdiga ut och det går att ana alla de små linjer som senare kommer att bli fingeravtryck.
..................................
Den här veckan har illamåendet varit aningen bättre, det gör stor skillnad att vara hemma och vila så mycket som jag gör nu. Provade att dra ner lite på medicineringen för ett par dagar sedan (jag hoppade över en tablett en gång) men det var tyvärr ingen bra idé så jag får nog knapra piller ett tag till... Det har varit ett väldans liv i magen den här veckan i alla fall. Nu har jag verkligen börjat känna rörelser på riktigt och det är så häftigt för då känns det lite mer på riktigt. Är fortfarande ett par veckor kvar till rutinultraljudet så det är skönt att få känna lite livstecken för en orolig själ som mig. Jag ser fram emot att få se vår lilla krabat igen. Om det går att se ska vi ta reda på om det är en flicka eller en pojke. Det är många som ställer sig väldigt frågande till det men jag förstår inte riktigt varför? Det blir ju ytterligare ett led i att lära känna den lilla personen, kunna fundera på namn osv. Överraskad och glad över den nya lilla familjemedlemmen lär vi ju bli ändå tänker vi, även om vi vet innan vilket kön den har. Ni som känner mig vet ju att det inte direkt är för att vi ska veta om vi ska köpa rosa eller blå kläder som vi gör det, haha. Blir ju rosa oavsett :)
Nej men skämt åsido så tror jag att det i alla fall för mig känns väldigt viktigt också att förbereda mig så mycket som möjligt så tidigt som möjigt ifall det skulle bli en alldeles för tidig förlossning igen. Vi hade tagit reda på att John var en liten pojke och hade börjat diskutera namn även om vi inte riktigt hade bestämt. Och vad skönt det var när vi plötsligt precis hade gått in i vecka 25 och hade ett litet barn i en liten säng med en liten namnskylt. Allt blev så mycket mer på riktigt för att vi snabbt kunde bestämma oss för att det var just John och han blev en liten person och inte bara den lilla röda alien han såg ut som. Vi hade inte riktigt kunnat kosta på oss att göra som vissa och vänta månader innan vi bestämmer namn för han fanns inte hos oss så länge. Björns namn bestämde jag sekunden som jag fick veta (eller till och med några dagar innan) att jag var gravid, så det var ju tur att Erik var inne på helt samma spår och att det blev en liten pojk :)
Vilket fantastiskt höstväder det är nu förresten! Vi tog en promenad igår och det är så skönt ute. Men fogarna har tyvärr börjat säga ifrån nu. Märker inte av det så mycket eftersom jag vilar mycket, men efter en halvlång promenad igår hade jag ont resten av dagen sen. Men så får det vara, det blir en promenad idag också, finns så mycket att vinna på det att jag får ta det onda med det goda.
Ha en fin torsdag!