Igår avslutade vi vecka 23 med pepparkaksbak här hemma. På tisdagar har Björn en mormordag, då är han ledig från förskolan och han och min mamma hänger. Björn tycker så mycket om sina tisdagar! Och extra bra tycker jag att det är eftersom jag ju hade tänkt vara föräldraledig en dag i veckan den här terminen, men har roat mig med att vara sjukskriven istället. Så igår var mamma och Björn här, och även min syster och min lillkusin Lina, och bakade pepparkakor!! Björn och Lina leker så fantastiskt bra ihop, hon tar hand om honom och är som en liten storasyster, och Björn älskar henne verkligen, det är fint att se dem ihop.
Lina fick också välja mellis igår, och då blev det limpmackor. Så nu på morgonen har jag ätit limpmacka med ost och druckit varm choklad. Vi äter limpmacka ca en gång om året och det är på julafton till julskinkan, så det här var verkligen som att slängas direkt tillbaka till femte klass. Sött som godis men väldans gott :)
Men vecka 24 då. Kan ju inte direkt påstå att det här är mina favoritveckor under graviditeten. Med vår första son John blev jag inlagd med akut havandeskapsförgiftning i vecka 23+5 och sedan dagen efter förflyttad till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Därefter följde några dygn av sjuk, sjukare sjukast tills de inte vågade vänta längre och jag blev akutsnittad i vecka 24+4. Och därefter sex veckor av ovisshet (varav åtminstone två jag själv också var rätt så sjuk) innan han till sist gav upp. Det är ju inget drömscenario direkt. Ibland hör jag andra blivande mammor som pratar om att de hoppas på att deras bebis ska födas för tidigt för att det är så tungt sista veckorna. Vi har lite olika perspektiv. Jag önskar inget hellre än att min bebis ska få vara kvar i magen åtminstone till vecka 29. Eller allra helst som Björnungen, som blev uttvingad fyra dagar över tiden, och nog gärna hade stannat några veckor till om han bara fått :)
Men nu går jag på massor med kontroller och senast igår såg värdena prima ut så jag vet ju att jag redan nu har andra förutsättningar för att det ska gå bra än jag hade första gången, men jag har fler anledningar att längta till jul och att veckorna går kan man väl konstatera.
...........................................
Så här säger i alla fall
1177 om barnet i vecka 24:
Barnets utveckling
Fostret väger cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.
Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen.
De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.
Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern.
..........................................
Vi har en otroligt aktiv liten bebbe just nu, det är full fart mest hela tiden. Mamman är inte lika aktiv. Försöker röra på mig men foglossningen är ett gissel, man blir inte direkt motiverad att dra ut på långpromenader. (Säger jag som att det ens skulle vara möjligt, hehe) Istället har jag som målbild när Lillstrumpa väl är här och vi ska ut på långpromenader med barnvagnen, det längtar jag verkligen efter nu!
