mammaglitter.se

I något sorts enfaldigt försök till självterapi tänker jag nu dela med mig av min senaste timme, för att ni ska kunna kommentera med "Haha, du är för rolig!", och "Haha, var får du allt ifrån??" och så ska jag senare kunna gå in och läsa era kommentarer och tänka att ja, det där hände nog inte på riktigt, eller så kryddade jag det nog ordentligt när jag skrev blogginlägget. 

 

Jag tänker också skriva det i tredje person, så b e h ö v e r  det ju faktiskt inte ens vara mig det handlar om. Egentligen. 

 

Jomenvisst.

 

Allmän status här hemma: Pappan är sjuk sedan ett par dagar tillbaka. Faktiskt sjuk så han behöver ligga och vila. Björnen är inte det minsta sjuk sedan ett par dagar tillbaka. Behöver inte det minsta ligga och vila. Inte det minsta. Mamman är som vanligt nuförtiden sjukskriven pga diverse graviditetskrämpor och har cirka noll energi att ta hand om sin son. Hon har också, vilket kanske snarare ska skyllas på graviditeten i sig än krämporna hon är sjukskriven för, cirka noll tålamod med understimulerad och stundtals krånglig son. Där har ni liksom sinnesstämningen hemma just nu. Ja just, plus att enda stunden på dagen då mamman har någon sorts energi, eller åtminstone är absolut klarvaken, är sent sent på kvällen, vilket gör att hon är heeelt däckad på morgnarna sen. Och Björnen vaknar full av energi mellan sex och sju på morgonen och vill gå upp. Det är dessutom helg så vi är jättemycket hemma allihop, inte det minsta på förskolan även om det är någon som längtar nåt vansinnigt dit. Ja, nu fattar ni ännu mer.

 

Pappan är i alla fall lite mer på benen idag och tog med sig Björnen ut en liten sväng för att leka i snön. Mamman skulle då passa på att i lugn och ro ta en dusch och bara vila lite. 

 

När hon ändå var i badrummet fick hon något sorts duktighetsanfall och skulle fylla på tvålen. Det är nåt pucko i den här familjen (läs undertecknad) som ska vara så jäkla miljövänlig och envisas med att köpa refillpåsar till tvålen. Det är nåt annat pucko (läs pucko mer kärleksfullt betonat den här gången) som absolut ville ha en tvålpump som ser ut som Captain America. För att kunna fylla på den måste man skruva av Captain Americas ganska lilla huvud (hur böjer man ens lilla?) och lyckas pricka tvålen ner i Captain Americas ganska smala hals. Han är inte alls lika biffig i tvålform som de ger sken av i filmerna... Sagt och gjort, mamman började hälla, och hällde givetvis för fort så att en del tvål åkte utanför. Svor en lång harang. Tänkte att det är ju gött att Björnen inte är hemma så man kan svära på bäst man vill. (En gravidgrej, hon svär typ aldrig i vanliga fall och helt okontrollerat som gravid) En annan gravidgrej verkar vara det totala klumpigheten. Eftersom mamman redan spillt lite är Captain America nu en ganska hal jäkel också. Så nu när tvålflaskan nästan är full tappar mamman greppet om Captain Americas hals och han flyger i golvet. Han är INTE heller så smidig och graciös i tvålversionen som han ger sken av i filmerna...

 

Ja ni kan ju tänka er...

 

Vilka svordomar som kom ut tror jag faktiskt inte att ni kan tänka er, gudskelov att inte Björnen är hemma, hann mamman tänka igen, men ni kan ju tänka er kaoset av en öppen tvålpump som faller helt besinningslöst ner över toan och sen studsar fyrtioåtta gånger på olika ställen på badrumsgolvet, givetvis var cirka fyrtiosex av dessa ställen krångliga sådana som typ bakom rören till handfatet och precis vid toan. I all upphetsning släppte mamman dessutom refillpåsen som tömdes ner i handfatet. Vid det här laget var hon så arg att hon insåg att stackars Lillstrumpa i magen skulle kunna få bestående men om hon fortsatte svära i samma takt och med samma volym, så då besinnade hon sig i två sekunder och tänkte att hon kan ju sjunga något istället. Också argt, men med lite mer kontrollerade ord i alla fall. Den enda sång hon kom på i stundens hetta var "Temperaturen är hög uti kroppen".

 

Tilläggas bör att mamman bara kan textraden "Temperaturen är hög uti kroppen, närmare fyrtio än trettiosju komma fem, så kan det vara när ångan är oppe, radadidajdajdidajdajdajdaa!" Så den skreksjöng hon så högt hon förmådde om och om igen medan hon tog duschen för att försöka duscha bort all tvål. Det blev skum över-jävla-allt. Nej tyvärr, vissa gravidsvordomar går inte ens att undvika i skrift. Det blev faktiskt skum över-jävla-allt. Hon gjorde ett tafatt försök att torka upp med golvskrapan, men till slut gav mamman upp och tog, fortfarande skrålande på temperaturen i kroppen, den där duschen istället. Inte direkt så harmonisk som hon föreställt sig kanske, men hon blev ju åtminstone väldans ren eftersom hon grundat så rejält med tvål, tröstade hon sig. 

 

Efter att mamman duschat färdigt tog hon helt sonika en stor handduk och torkade upp de sista tvålresterna från golvet, fint som snus, tur att hon alltid tvättar handdukar på 95 grader. Sen när hon ändå var i farten tog hon och slängde in familjens fina julfiltar i tvättmaskinen. En svart, en mossgrön, en klarröd och en ljusgrå. Alla med vita detaljer. Mamman som i vanliga fall tvekar om hon ska våga blanda ljusrosa och rött liksom...

 

Sen kom Björnen och pappan hem. Jäsingen så utvilad och harmonisk mamman kände sig. Och nu stannade tvättmaskinen. Hon har inte riktigt bestämt sig än för om hon ska våga öppna den och titta på resultatet av tvättningen eller inte...

 

Verkligen ett av mina finest pregnancy moments...