Prinsdop

Jag är ju något av en rojalist, milt uttryckt, och det ska mycket till för att jag ska missa en kunglig högtid. I somras missade jag faktiskt direktsändningen av prinsbröllopet, men det var för att jag var bjuden på ett alldeles riktigt bröllop samma dag och tid. Någon annan orsak hade inte varit värd att missa det för, oj nej. Och sen tog jag förstås igen det genom att ligga i soffan i nio (!) timmar och äta prinsesstårta och titta på det på SVT play några dagar senare. Så jag missar INTE. 

Men sen vi blev en till i familjen har det blivit lite krångligare och lite mer svårplanerat och framför allt lite mindre glammigt att få njuta av dessa tilldragelser. Som idag. Tillåt mig punktera:

09.00 - vi äter frukost. Eller ja, Björn äter frukost. Jag matar, och Erik hänger utanför Konsum och väntar på att de ska öppna så vi också ska få lite frukost. 

09.15 - Erik kommer hem och vi ska äntligen få frukost. Fast då är Björn klar och vill leka. Får bli frukost på golvet då. 



09.30 - vi konstaterar att det är visning av ett hus vi är lite intresserade av kl 11. Dopsändningen börjar inte förrän 11.45 så det borde ju gå bra bara vi kommer iväg i god tid. 

10.00 - jag konstaterar att jag borde vispa grädden till kladdkakan (hann inte fixa m snittar eller prinsesstårta, men kladdkaka är ju också gott) så allt är redo när vi kommer hem. 

10.05 - Björn bajsar. Blöjbyte. 

10.15 - jag konstaterar att jag borde vispa grädden till kladdkakan så allt är redo när vi kommer hem. Björn blir akut sugen på mellanmål och börjar hojta NAM högt och aggressivt tills vi lyckas få fram lite banan. 

10.30 - jag konstaterar att jag borde vispa grädden till kladdkakan så att... Ja ni fattar, det dyker helt enkelt upp nåt. Igen. 

11.05 - vi lyckas med konststycket att komma iväg till visningen i god tid. 

11.45 - visningen tar mycket längre tid än vi trodde. Pust. 

11.55 - sladdar in på gården, in, på med tv:n. Björn säger NAM. 

12.00 - Erik vispar grädde och jag matar Björn framför tv:n medan han skäller fram NAM NAM mellan varje tugga. Erik kommer in med kladdkaka som jag mosar i mig samtidigt som jag försöker hindra Björn från att kleta köttfärssås i vår vita soffa. 





12.15 - Björn har fettröttnat och vi leker på golvet. Prins Nicolas skriker så jag inte hör ett ord av vad prästerna säger. 

12.30 - Chris O'Neill har somnat (?) och Björn spelar på sin giraff och tutar med sin bil samtidigt. 


12.45 - jag passar på att instagramma lite när Björn är lugn och missar helt vad pojken ska heta mer än Nicolas? Prins Nicolas skriker lite till för säkerhets skull. Björn försöker tappert byta kanal. 

13.00 - sändningen är slut och jag med. 



Kommentarer :

#1: Johanna

Ha ha ha! Så roligt skrivet! Jag är nog lite smygrojalist. Alltså jag har alltid varit rojalist, men tycker mest om kronprinsessan och inte så mycket om kungen... Men nu har jag hamnat lite i ett etiskt dilemma eftersom det ju egentligen är helt sjukt att någon föds in i det "yrket". Men trots allt så för mig är alternativet president inte ett alternativ. Då kan ju vilken mupp som helst bli president? Det blir ju inte samma sak ju! Därför har jag ändå landat i att vara rojalist men har så många bekanta som är republikaner att jag liksom inte orkar eller vill ta diskussionen, om du förstår vad jag menar?

Svar: Vad roligt att du gillade texten! :) ja jag håller med i det du skriver, blir märkligt att en ska födas in i det, och samtidigt tror jag (iaf för mig) att det hjälper till att skapa den där lite sagolika känslan som jag får av kungligheter. Sen tycker jag att Sveriges variant med en monark som inte har någon egentligt bestämmandemakt är en bra väg att gå när det handlar om en person som inte är folkvald, att den mer blir ett ansikte utåt än en ledare som en president skulle vara. Fast framför allt tycker jag om att frossa i vackra klänningar och diadem och de bitarna av den kungliga världen :P
Alexandra

skriven

Kommentera inlägget här :