Erik har varit med här ganska många gånger nu också och jag törs nog säga att han älskar det lika mycket som jag. Dels att få lite efterlängtat vardagsumgänge med personer en annars träffar alltför sällan, och dels att få byta klimat. Just nu leker Erik och Björn och jag sitter på verandan och tittar ner över staden och havet. Det finns inget bättre sätt att rensa huvudet. Och hinna tänka efter lite. Jag tänker mycket på John, vår första lilla pojke. Hur dåligt jag mådde när Erik och jag var här i augusti 2012, och hur det visade sig att jag var gravid när vi väl kom hem. Och hit åkte vi så fort vi hade begravt honom i mars 2013 för att bara hämta andan och vara i sorgen.
Därför känns det så fint att äntligen åka hit igen, för första gången sen dess, och ha en björnunge med oss. Att faktiskt få åka hit som den familj vi borde ha fått vara redan för två år sen. Och att heldagsutflykterna på trånga bussar ner till stan och till stränder långt härifrån har bytts ut till trädgårdshäng och småpromenader i byn känns så fint på nåt sätt. För det är i det kapitlet vi är nu. Nu sover vi middag inomhus både för- och eftermiddag och badar balja på köksgolvet, och stunderna där vi sitter stilla på altanen och tittar ut över Medelhavet är både korta och få. Men jag vet att den tiden kommer igen, fortare än jag kan ana, så just nu njuter jag bara av att det är precis som det är, precis just nu.
Följ bloggen på:
Facebook: Mammaglitter
Instagram: @mammaglitter