Nu är det precis en vecka kvar tills jag ska börja jobba. Jag har varit hemma sedan augusti 2014. Det är ett år och fem månader. Så oändligt mycket tid. Som har gått så fort och långsamt på samma gång. För på samma gång som det ju var alldeles nyss jag lämnade mina kollegor och pratade in mitt sista meddelande på telefonsvararen och loggade ut från datorn så var det ju också oändligt längesen, för det var ju innan Björn fanns. Och det har jag lite svårt att föreställa mig idag. Ett liv där han inte var med. I ett år och fyra månader har vi träffats i stort sett hela dagarna och nätterna, varje dag. Det kommer bli så bra för mig att få börja jobba igen nu, det är verkligen dags. Och det kommer bli så bra för Björn att få hänga lite med sin pappa på dagarna. För det är det bästa i det hela. Ingen förskola än på ett tag här utan nu ska Erik vara föräldraledig. Och så har vi dessutom en hel lång vecka ledig tillsammans nu. Vi har bara varit lediga sedan i onsdags men har kommit in i en sån skön jullovslunk. Jag har trott att det har varit söndag i tre dagar nu och vi har bara gått omkring i någon sorts julbubbla. Det är så mysigt här hemma och vi tänder ljus och eldar fotogenlampa och fikar med släkten.
Veckan som kommer ska vi försöka träffa lite vänner och hänga ännu mer med släkten och fika ännu mer och elda ännu fler ljus. Jag tycker så mycket om jullov!
En sådan här bonad har mormor haft sedan jag var liten och vi räknade och räknade tomtarna och fick olika siffror varje gång och var helt övertygade (är fortfarande!) om att de smet in och ut ur bilden lite som de ville.
