En svindlande sak som jag kommer på lite då och då är att Björns barndom håller på och formas nu, och det är till stor del vi vuxna omkring honom som kommer att skapa hans barndomsminnen. När Björn kommer säga "När jag var lite brukade vi alltid göra så här och så här på julafton" t ex, så är det för att det var så vi gjorde när han var liten. Helt klart svindlande. På nåt sätt gör det att högtider känns ännu viktigare för mig nu. Jag har alltid tyckt mycket om påsk men i år är det all in. Tänker som jag skrev förut två teman, det lite mer naturliga i vardagsrummet och så mer färgsprakande i köket. Haha, jag är inte fullt så uppstyrd som jag inser att det låter när jag skriver, men vi har i alla fall fått iordning ett påskbord på den gamla symaskinen som jag är väldigt nöjd med.
Den fina kycklingslingan är faktiskt ett nytryck och både den och påskharen kommer från Ärta Pärta här i Nora.
De här fina små tulpanerna köpte vi som en liten lök med gröna blad och petade ner i en kruka med jord bara, och vips så blommade båda två. Jättesöta!
Beskrivning till hur man gör hängen till vakteläggen hittar du i mitt förra inlägg, här.
Sen har vi lite mer färg i köket. Gult, orange och rosa i är härlig (hiskelig?) blandning.
Men om vi ska komma tillbaka till det där med att skapa barndomsminnen så finns det egentligen en pryl som för mig är så skarpt förknippad med påsk. Och det är mormors godishöna. En stor porslinshöna som hon alltid tar fram till påsk och fyller med godis. Förr var det alltid dragéägg men nu är hon lite mer flexibel. Jag fick en sån höna av henne när jag var ganska liten och den kommer alltid fram här också, i år står den på köksbordet, och min innehåller ALLTID dragéägg, jag är minsann inte flexibel :)
Så i år föll jag pladask för den fina påskharen. Inte vet jag, men jag hoppas liksom lite att den kommer vara en sån grej som Björn kommer tycka är kul att ta fram för att vi alltid brukar ha den på påsk, för i hans värld har vi ju alltid haft den.
